Det hände tydligen en grej.....
Över 40, två tonåringar och plussade nyss vilket inte var riktigt planerat. V 5-6 och beräknat årskiftet 2018/2019 så jag får kanske hänga i både december och januarigruppen.
Mycket funderingar nu. Fler här som är över 40?
CatlinB
Tack!
Vad bra då ska jag försöka leta upp den tråden, tack för tipset.
Funderingarna är mycket om att vi är rätt gamla och hur det kommer gå och bli? Kommer jag orka? Vad ska barnen säga? Lite sånt ????
FrökenFlower,
Min fast fick sitt första barn när hon var 41, allt går om man bara vill :D nu hade dom visserligen stött på komplikationer på vägen men det går jättebra för dom trots åldern. Nu är hennes dotter tolv och börjar så smått bli tonåring, men då gjorde min faster så att hon tog hem en fosterflicka på 17 år från Afghanistan så att hon har någon att bolla med hemma :) man löser allt man bara vill, men vill man inte så måste man ju inte heller <3
Fick missfall idag :(
Ska till BM imorgon och kände igår att "tänk om mensen bara är sen" och testet var falskt och hur pinsamt det blir. Sen fick jag skärpa mig, det är klart testet inte felade =D
När kan man börja tycka att graviditeten är rolig? Just nu känns det som att jag bara väntar på att största missfallsrisken ska lägga sig och sen kub så att vi vet att den ser ut att må bra......
Vet inte. Tror man får tänka att om allt ser bra ut sen kommer man bara ångra att man gått runt och vart orolig..
Och om man nu skulle få missfall eller ma så kommer du inte bli mindre ledsen för du gått runt med en konstant oro hela tiden innan.
Det är såå svårt verkligen att inte oroa sig. Jag kommer ju som sagt bli ledsen oavsett om jag oroat mig eller inte, men ändå är jag lika rädd att se blod på pappret varje gång jag varit på toa :( alla säger hur stor risk det tyvärr är att få missfall, så jag har inte riktigt kunnat landa helt i att jag är gravid - dels antagligen för att jag inte kan begripa det riktigt, men även för att jag fortfarande har risk att få missfall. Men bör vi inte bara njuta av stunden och bara ställa oss in på att allt går bra? För vi vet ju inte vad morgondagen ger, vi vet ju bara att just i detta nu så är vi gravida, och det kan faktiskt likagärna gå hur bra som helst för oss alla, och att det tittar ut ett par bebisar i januari nästa år! Men det är ju sååå svårt att landa i det! Eller hur känner ni? Kan ni njuta fullt ut? Är ni sådär överlyckliga som ni förväntade er att ni skulle bli när ni plussade? Jag stod bara och gapade och hamnade nog i någon form av chock haha! Blev självklart glad men det kändes för bra för att vara sant så jag kunde inte ta ut hela glädjen på något sätt haha!
Den konstanta mensvärken har släppt men varje gång jag kör bil så ömmar magen och jag börjar fundera på missfall. Nu har jag iofs vant mig och vet att det bara känns så just då =D
Men oj vad konstigt mitt inlägg blev styckeindelat, blev nog knas på mobilen.
Som du skriver flowerpower, mycket av oron släpper efter vecka 12. Och så fort magen börjar växa lite och man känner sparkar så blir allt helt plötsligt väldigt verkligt <3 Förra graviditeten började det inte synas på mig tydligt förrän runt v.18-20 men jag kände sparkar tidigt så det var himla mysigt :)
Hej och hallå!
Gick in i vecka 11 idag, smidigt att skifta vecka på måndag ???? hade inskrivning redan i vecka 8, har sen dess mått så kasst, illamående, huvudvärk, trötthet. Många karensdagar denna månad. Någon som känner igen sig? Vet ibland inte vart jag ska ta vägen. Väntar för övrigt på att få hem en remiss för kub-testet är ju dags nu, bm sa även att de bör komma med två veckors framförhållning, så de får ju skynda på lite nu. Någon annan som förbereder sig inför kub eller som har genomfört det?
Åhhh, det kommer gå så bra! Berätta gärna hur det gick, håller alla tummar och tår! När fick du din remiss? Nojjar över att de ska ha glömt bort mig!
Gjorde mitt kubtest idag- ultraljudet va fantastiskt och nackspalt och näsben såg fina och normala ut men när vi kom till blodprov blev allt hemskt. 1:22 gav blodprovet och en total med min ålder (37år) på 1:137. Riskgrupp och fick lämna blodprov på plats för nipt test. Nu väntar upp till 16 dgrs ångerfull väntan.
Har gråtit och ältat hela kvällen, är så rädd vill inte ngt ska vara fel :(