BF jan2019
Det är såå svårt verkligen att inte oroa sig. Jag kommer ju som sagt bli ledsen oavsett om jag oroat mig eller inte, men ändå är jag lika rädd att se blod på pappret varje gång jag varit på toa :( alla säger hur stor risk det tyvärr är att få missfall, så jag har inte riktigt kunnat landa helt i att jag är gravid - dels antagligen för att jag inte kan begripa det riktigt, men även för att jag fortfarande har risk att få missfall. Men bör vi inte bara njuta av stunden och bara ställa oss in på att allt går bra? För vi vet ju inte vad morgondagen ger, vi vet ju bara att just i detta nu så är vi gravida, och det kan faktiskt likagärna gå hur bra som helst för oss alla, och att det tittar ut ett par bebisar i januari nästa år! Men det är ju sååå svårt att landa i det! Eller hur känner ni? Kan ni njuta fullt ut? Är ni sådär överlyckliga som ni förväntade er att ni skulle bli när ni plussade? Jag stod bara och gapade och hamnade nog i någon form av chock haha! Blev självklart glad men det kändes för bra för att vara sant så jag kunde inte ta ut hela glädjen på något sätt haha!