Hej allihop, Är helt ny på familjeliv. Är 33år och har ett barn men försöker få nummer två. Jag har längtat länge efter att börja försöka men försökte första gången i maj. Hade väldigt tydliga gravid symtom men testade negativt och fick sedan en mens som var smärtsam och väldigt annorlunda än min mens brukar vara. Är rätt säker på att det var ett tidigt missfall. Riktar nu blicken mot Bim 8/6. Hoppas!
Vad kul då är vi nästan samma i dagarna. Min Äl är 7/6. Har mens nu. Spännande :) hur gammal är ert barn ni har sedan innan? Jag är 35 år och har 4 barn sen innan. 1 som är vår gemensamma och tre med en annan pappa.
Vi hade ÄL på exakt samma dag och BIM är beräknad till 8/6. Hur känns det för dig? Jag fick känsliga och ömma bröst redan i fredags kväll, det kan väl iof bero på ÄL. Idag kan jag knappt röra brösten utan att det gör ont. Inga flytningar har jag heller. Vill så gärna plussa snart! När tänkte du testa första gången? Jag tänker nog vänta till nästa söndag, då är det ÄL+10. Vi får följas åt!
ÄL+9 och inte ett spår på testa tidigt från Testlagret. Jag vet att det fortfarande är tidigt men är ändå besviken. Vill så gärna och jag tror inte gubben fixar att ha sex på ?schema? framöver baserat på vad stickorna säger. Inga symtom heller. Någon mer med BIM ca 7-8/6 som redan testat eller plussat?
Stort Grattis till er som nyss plussat!
Har bim på fredag. Testade mig igår eftermiddag med CB. Resultatet såg först helt negativt ut men sen tyckte jag att det fanns en extremt ljus antydan till linje. Testade imorse med rfsu "testa tidigt ". Negativt resultat. Får se hur det utvecklas... Ska testa igen imorgon bitti tror jag.
Jag har testat negativt imorse och börjat blöda med, så det blev inget den här gången för oss. Är väldigt ledsen och uppgiven. Kan inte låta bli att hoppas att jag trots allt ska testa positivt imorgon. Helt orealistiskt såklart. Jag har längtat nästan ett år efter att börja försöka bli gravid så det känns som att jag har försökt/längtat intensivt länge, även fast det här bara var andra försöket.. Jag längtar så intensivt efter att få berätta för andra att jag är gravid.. Som tur är så jobbar jag inte idag, så slipper vara på jobbet och försöka vara som vanligt.
Mycket självömkan här, jag vet. Vet att det finns de som väntat längre. Men det här är mina känslor just nu. Beundrar er som hämtat ny kraft och nytt hopp varje månad, jag ska ta till mig av ert positiva tänkande.
Det är såklart att du ska få vara ledsen. Det spelar ingen roll hur länge du försökt, det är såklart att det blir en besvikelse när mensen dyker upp. Men tappa inte hoppet, aldrig. <3