Att vara gift och gemensamt ta hand om hus och hem verkar vara himmelriket
Jag kan bara instämma. Efter 13 år som ensamstående. Jag har varit tillsammans med två st i ca ett år var under denna tiden. Men vi bodde aldrig ihop. Sov inte ens ihop alla dagar i veckan. Den ena träffade jag i princip varannan helg. Kan säga att det ändå var HELT otroligt vilken skillnad. Killen handlade mat på vägen hem. Bara det att han tog hand om disken efter maten...
Och ibland LAGADE maten. Och den ena killen hade bil och vi kunde STOR-handla (jag har inget körkort). Det var guld värt. Slippa bära hem tunga kassar från bussen.
Nu har jag bara ett barn men jag är dessutom sjuk i utmattningssyndrom. Har legat på sjukhus i omgångar för flera operationer. Lever med kronisk smärta. Jag FATTAR inte vad friska människor i förhållanden klagar på. Det är för mig en gåta.