Att vara gift och gemensamt ta hand om hus och hem verkar vara himmelriket

TS, jag förstår precis. Ibland hör man om kompisars karlar som kört barn till en aktivitet, lagat en middag, burit en väska, fixat ett problem med barnets internetspel, kokat te eller typ vad som helst, och man känner plötsligt att wow, så lätt dom har det. Att rulla ut soptunnan, handla bröd, tvätta sportkläder och hjälpa med en läxa - allt detta kan man alltså strunta i pga att någon annan tar sig an detta. Wow, typ science fiction! Naturligtvis kan man bli stressad och utbränd av vad som helst, men jag är måttligt medkännande när kompisar klagar över att behöva ta hand om barnen ensamma en helg. Senaste gången någon kokade te åt mig var ungefär 13 år sedan. Jag njuter av att kunna planera semestrar etc på egen hand, men samtidigt vore det kul att diskutera dett@ med någon vuxen. Försökte i början att involvera sonens pappa i skolan, men har efter några år gett upp, efter noll intresse från honom.