Tycker inte om min sambos son

För att inte nämna att mamma vägrar ju betala hälften så vi har inget bidrag alls för att ha honom. Vi har en gemensam son som kostar pengar och sambon är sjukskriven. Så jag får stå för i princip allt. Merparten av räkningarna och all mat. Även det är ett irritationsmoment. Jag har inte råd att försörja 2 vuxna och 2 barn varav ett inte ens är mitt. Och irritationen växer när jag förväntas bjuda honom på dittan och dattan utan en krona från mamman. Sen när jag betalar maten och lagar den är pojken inte ens tacksam utan bara klagar på maten. Men inte ska man bli irriterad på något nej.

Barnbidraget idag är en sån liten del av vad barn kostar så de flesta med ordnad ekonomi väljer att spara barnbidraget eller bara helt enkelt noterar att det kommer in, men du har fastnat på "rätten" att få denna extra 500-lapp. Gör det verkligen så stor skillnad i ert liv om fk betalar ut halva barnbidraget till er eller är det ren principsak?

Du tycker barnet ska visa tacksamhet, för vadå? Att han inkluderas i era gemensamma aktiviteter? Ska han niga inför dig och tacka så mycket för att han fick följa med utomlands fastän mamma inte betalar er pengar för hans uppehälle? Tacka för maten, absolut, men han är också ett barn och de glömmer ibland. Man får ha överseende och man får tjata ibland. Men prata inte om att han ska vara tacksam för att du låter honom vara med när du tydligt inte kan visa honom tacksamhet för att han finns i ert liv utan bara visa att han är till besvär. Då är nog inte den resan så rolig för honom heller.