Vågar jag ha egentid?

Jag förstår dig. Jag tyckte det var svinjobbigt att vara ifrån första barnet i början. Alla mina mammahormoner skrek att jag inte fick lämna honom ens för en liten stund. Att det var mig han behövde- ingen annan. Jag försökte komma iväg till gymmet men det var jobbigt rent känslomässigt.

Med andra barnet gick det mycket lättare. Då var hon mer med pappan redan från början så att jag kunde gå iväg på egen hand med storasyskonet. Sen började jag jobba tidigare också så pappan har fått ta det mesta hemma. Det yngsta barnet är mer präglad av sin pappa än av mig. Det är både en lättnad och lite av en sorg att inte vara nr1.