Pco och dåliga spermier

Jag och sambon har försökt skaffa barn i två år utan resultat (jag är 30 och han 33). Vi har varit på endel undersökningar under våren och det visade sig att jag hade en svagare form av pco, har gjort än test och har fått utslag varannan månad ungefär. Sambon har gjort sperma prov och han fick ett resultat med sämre spermier, vad mer exakt han fick för svar på provet kommer vi få veta den 12/6, läkaren ringde mig bara en snabbis på dagen idag. Hon vill även spola(?) mina ägg ledare den 12e för att se att det är fri passage. Hon nämnde alternativet ivf för mig idag och jag och sambon ska prata om det efter jobbet.

Jag vet inte vad jag tänker om allting, jag har ju självklart tänkt tanken efter alla prover att det kanske blir ivf men samtidigt har det känts så långt borta..

jag själv är jätte nålrädd (svimmade när läkaren tog blod proverna för pco osv) och vet att ivf innefattar endel hormon injektioner.. självklart är det värt det för ett barn och jag tvekar inte att satsa på ivf pga det. Dock är jag så rädd för att inte det ska lyckas.. tycker också att det är enormt jobbigt att alla vänner och bekanta samt på jobbet tjatar om ?när ska ni skaffa barn egentligen? jag skäms ej över att vi har det svårt och försöker bli gravida, men jag vill ej berätta för jag orkar inte med pressen över att folk skulle undra ?hur det går? eller tycka synd om en osv..

Min fråga till er, har någon annan här haft samma problem som vi med pco och dåliga spermier? Och hur hanterar ni andras frågor om när man ska skaffa barn när man går igenom en utredning för just det? Samt vill någon följas åt med ivf 2018 så jag ändå har någon att bolla tankar med utöver min sambo som förstår vad man går igenom? :)