Inlägg från: linasblomma |Visa alla inlägg
  • linasblomma

    Hur fördelar ni er tid med bebisen

    Hej
    Jag är nu mamma till en 5 månaders guldklimp. En härlig tjej! Allt är egentligen toppen förutom att jag har ett sånt jäkla humör för tillfället, trött som jag är.
    Jag har hängt upp mig på pappan och hur han väljer att spendera sin tid med familjen. Så här är det:

    Jag är hemma med barnet som helammas. Han jobbar cirka 6-7 timmar på kvällstid och kommer ofta hem runt 23-24 på kvällarna. Det blir naturligt att jag spenderar mer tid med dottern. Men när han väl är hemma, ja då ska det kollas på film och lekas med telefonen till 04 på morgonen. Sedan är han dödstrött på morgon/förmiddag och sover oftast till 11 (då brukar jag väcka).
    Ibland när jag går upp till sovrummet så är han redan vaken, men ligger med telefonen och surfar i smyg. Han vet att jag behöver avlastning för att kunna dusha, äta, rasta hunden osv. Om jag lägger dottern brevid han i sängen så lekar han med henne med en hand, och har telefonen i andra och tittar vidare.

     Hur kan man välja telefonen framför sin dotter, som växer så det knakar. Om ett ögonblick har hon växt upp och den tiden finns inte att få tillbaka mer. Hur kan han resonera så att telefonen är viktigare...
    Jag funderar på om det är något manligt över detta, alltså, att vi mammor är bundna till barnet mycket mer än papporna. Eller så är det bara han som är sån =(

    Hur är er pappor?

  • Svar på tråden Hur fördelar ni er tid med bebisen
  • linasblomma

    Dessutom ska jag säga att han vill ha två barn till... Varför då undrar jag, när intresset verkar så litet för den tjej vi har...snyft...

  • linasblomma
    Poppy75 skrev 2018-06-01 10:49:43 följande:

    När jag var föräldraledig så tog pappan tvillingarna när han kom hem och jag skötte hushållssysslorna då. Jag hann inte med något under dagen och vi tyckte båda att det var viktigt att han också fick mycket tid med bebisarna. När han var hemma så tog jag bebisarna när jag kom hem och han fixade det m mesta.  
    Det normala är väl att den som varit bort hela dagen (eller kvällen) längtar efter att få vara med sin bebis. Sen kan jag erkänna att jag tittade mycket på skärmar under tiden jag satt med bebisarna. Även om de är söta och det är mysigt så får jag myror i brallan om jag inte får annan stimulans än bebismys i flera timmar. 


    Men så tänker jag med, att när han är borta så mycket, så borde han vilja vara med henne. Men det är ändå telefonen som är prio ett. Men annat är det om vi är hos vänner eller tar med henne in till stan. Då är han Årets Pappa, vill vara den som bär och gullar högljutt. Han får så många blickar från andra tjejer då, typ "åååhh en sån pappa"...
    Jag kan också titta på telefonen iband under amningen ska jag erkänna med. Men då är det några minuter som försvinner i dygnet när jag ändå har henne mesta tiden.
  • linasblomma
    Hi5 skrev 2018-06-01 10:58:56 följande:

    Japp, pappan till mina barn var likadan. Vi skilde oss när jag väntade tredje barnet, och det var faktiskt enklare att vara ensam med barnen och bebisen "på riktigt" än att vara ensam och frustrerad över att inte han engagerade sig.


    Lite så jag tänker också, Han vill gärna ha två barn till. Jag tänker att kanske hjälper han till mer då, eftersom arbetsbördan kommer öka, men risken är ju att han gör minimal insats där med. Därför är jag kluven till att skaffa fler barn, även om jag vill ha syskon. Nu kan jag ändå klara mig själv.
    När han sover om förmiddagen så går jag oftast på promenad med lillen i sele, går på cafe, köper glass och har kul på egen hand. Då brukar han skicka sms och fråga lite surt varför jag gick iväg ensam utan han.
    Ensam kan jag klara mig bra med den lilla, men med två eller tre. Hur har du det? Lever du ensam med dom nu?
  • linasblomma
    EmberEyes skrev 2018-06-01 10:28:22 följande:

    Men gör man inte upp om sådant innan man jobbar på att bli gravida? Diskuterar ansvarsfördelning, förväntningar på varandras engagemang osv?


    Jo absolut, framför allt ekonomin var ett hett ämne efter som jag kräver stor trygghet ekonomiskt och han tycker det är okej att tjäna pengar för dagen. Men det blev inte som det var sagt. Jag borde påminna honom då=)
  • linasblomma
    Jw83 skrev 2018-06-01 09:09:48 följande:

    Han verkar vara en dålig pappa och partner. Han vill inte avlasta dig och han vill inte bra med ert barn. Ville han ha barnet överhuvudtaget?

    Kräv förändring omedelbart eller lämna. Förändras han inte så vill han ju faktiskt inte leva med er. Han visar ju noll intresse för er som det är nu.


    Han vill ha barn, gärna fler nu.
    Men jag tänker, hur kan man låta bli när hon är så söt. man borde VILJA vara med hela tiden.
  • linasblomma

    Jag kan ju tänka mig att det handlar om våre personligheter också. Jag är mer introvert, han mer extrovert. Jag kan ligga och mysa med bebisen, titta och leka med miner, massage, titt-ut och sådant en 5 månaders uppskattar. Jag ser alla hennes små mimiker som har tusen nyanser och tycker att det är fantastiskt. Pappan är mer som en buffel, han är högljudd och tar plats. Kanske är det så som föregående säger, att det ändras med tiden när han hittar sin plats i relationen. Han blir den som springer omkring på stökiga skräniga lekplatser (vilket jag hatar). 
    Eller så är det ett önsketänkande från min sida, eftersom jag inte alls vill separera. Lilltjejen skiner som en sol de gånger han leker med henne. Nästan så jag blir svartsjuk, då jag tillbringar så mycket tid med henne.

Svar på tråden Hur fördelar ni er tid med bebisen