Att tappa bort sig själv
Med en 6 mån bebis och som gift så känner jag mig borttappad.
Jag har liksom glömt av vad jag gillar och vad som får mig att njuta av livet. Missförstå mig inte, min bebis är det finaste som finns och det bästa som hänt mig. Jag skulle inte vilja byta henne mot något annat. Hon får mig att bli glad och skratta varje dag.
Men jag har tappat intresse för mat, jag som älskade mat innan. Hinner knappt laga mat, det får bli spagetti och mackor. Jag har inte haft tid att drömma mig bort med en bra bok eller film. Jag är inte intresserad ändå, kan inte koncentrera mig. Lyssnar inte längre på musik, måste ha ett öra öppen för bebisens skull. Och får jag tid, så behöver jag tystnaden för återhämtning. Har inte shoppat på evigheter, får dåligt samvete för jag vill hellre spara till familjen. Har inte varit hos frisör på över ett år, jag klipper mig med kökssaxen, samma sak- för dyrt och svårt att få tid. Kommer på mig själv med att ha super långa tånaglar, har liksom inte hunnit titta ner där och spana in mina fötter. Förr brukade jag ha spakvällar i badrummet i timmar.
Min man däremot kan koppla av föräldrarlivet och försvinna in i filmer, telefonen, med kompisar. Han spenderar misnt två timmar varje dag på toan, som bara män kan göra, skita eller vad dom gör.
När jag gnäller om detta till min man, eller när han ser att jag är trött oh nedstämd, så tar han bebisen och säger- vad vill du göra- gör det! Vad vill du äta, jag fixar det? Gå och köp något, här får du pengar!
Men då blir det bara blankt i huvudet och jag tackar nej till allt...
Har tappat bort mig själv och blir passiv, väntar bara på att bebisen ska styra min dag.
Någon som känner igen sig eller kan komma med peppande ord. Snälla, säg inte, du skulle aldrig skaffat barn eller liknande. Jag älskar att vara mamma och att ha en dotter, men det är inte alltid lätt att vara mamma. Jag tycker att vi har rätt att få uttrycka det, utan att vara dåliga för den sakens skull. Detta ämne är så tabu.