Bf augusti 2018

Man vet inte om det är en eller tvåäggs förens de föds. Då får man ta ett dna test på dom. Ja som tur är dom lite mindre än om det hade varit en vanlig graviditet. Men man har mer än 4 kg i magen å de känns.

Vi har inte kommit på namn ännu. Men de kommer inte börja på samma bokstav har vi sagt iallafall sen får vi se=) men svårt att komma på två namn på en gång haha. Men de blir säkert nåt vi båda tycker om=)

Vi fick vår bebis för 15 dagar sedan, å han kom 9?dagar före bf.

Vattnet gick på tisdagen vid 17:45 och han kom på torsdag kl 9:47.

Allt var jätte häftigt, coolt vad kroppen gör och vägleder en genom hela förlossningen. Jag är riktigt fascinerad av detta. Däremot tog de en drastisk vändning när han plötsligt sitter fast när huvudet kommit ut och dom inte får ut honom på nästa värk.

Akutlarm dras inne på vårt rum och in väller ett helt gäng med människor. Dom sliter och drar, jag försöker hjälpa till så gott man kan å man riktigt hör paniken som utbryter sig i rummet då dom inte får ut vårt älskade barn....

Han satt fast i 10 minuter, 10 minuter av kaos på rummet. När dom väl får loss honom efter invändig och utvändig våld är han helt livlös.....

Vi fick inte de där avslutet som man tror, att få höra bebisen skrika å sen får man upp den på bröstet. Utan dom springer iväg med honom till ett annat rum, de enda jag fick veta var att de blivit en pojke och att dom jobbar med honom.

Jag hamnar på operation för att sys i underlivet efter att dom klippt mm å visste inte mer då än att han låg i respirator. Bebis och sambo får flyga helikopter till annat sjukhus för vård av pojken som dom lyckligtvis fick liv i. Jag fick komma efter och träffa honom ca 8h senare.

Första dagarna var riktigt kritiska för vår lilla krigare. Men här ligger vi idag tillbaka på hemsjukhusets neoavdelning 2v senare och kämpar med vikten.

Så de blir inte alltid som man tänkt..... Men jag är sjukt lycklig att jag har honom här hos mig idag. Å trots detta hemska avslut på en annars häftig förlossning så är jag inte rädd för att bli gravid igen. Jag är garanterad ett planerat snitt ifall vi skaffar fler barn och jag kan lite sörja att jag aldrig mer får gå igenom en vanlig förlossning och denna häftiga resa som kroppen styr över totalt, samtidigt som jag inser att de jag psykiskt säkert inte skulle klara utdrivningsskedet utan av gripas av panik.

Jag vill inte skrämma upp någon med detta inlägg utan ist skicka med att de är en otrolig resa att föda barn och häftigt vad kroppen klarar av och vad den gör. Helt fantastiskt!! Åk med, var närvarande och ta vara på det, såklart att de gör ont och känns men man hanterar det och glömmer fort.