Hur ta farväl till sina barn?

Jo- men hur kan en hjärntumör som utvecklats under 8 års tid (det som misstänktes vara Hortons huvudvärk) beräknas döda en individ de närmaste två veckorna?

Troligtvis har de ett behov av bekräftelse som de inte får i verkliga livet. Det vore bättre att starta en tråd som heter "jag känner mig inte bekräftad" eller "jag får inte bekräftelse", "jag känner mig ensam och mår dåligt" etc.

Å andra sidan, om människor som är ärliga möts av bristande respekt på olika forum så kommer det bli extremt sårande. Här har alla ett ansvar att bemöta medmänniskor med respekt. Kan man inte det så behöver man inte svara i en tråd.

Är man rädd för att få skit för hur man mår är det kanske lättare att gömma sig bakom anonyma namn och lägga fram andra problem än de verkliga.

Det kan ju också vara så att TS tror att hon är sjuk eller är rädd för att bli sjuk.

Det här hjälper inte TS på sikt. Kanske ger en tillfällig behovstillfredsställelse men sedan så känns det tomt igen.

Men jag dömer dig inte TS. Däremot tipsar jag verkligen om att starta en tråd om dina verkliga rädslor.

En stor KRAM!

Och du tycker det är jättekonstigt om en döende människa med hjärntumör uttrycker sig lite förvirrat?

Hej! Beklagar verkligen.

Vet inte om jag kan vara till någon hjälp, men när jag var 8 år så var min pappa i samma sits som du. Hjärntumör. Läkarna sa 2 veckor.

Vi i familjen pratade mycket om döden under dom veckorna, och bara umgicks och var nära varandra. Det går nog inte förbereda mer än att prata om det och förklara vad som kommer hända. Viktigt att verkligen prata om det

Jag kommer att skriva ett fint brev till min yngre son. Han är uppvuxen med ig i periferin så han känner mig från våra resor och kul tider, men inte från en vardag. Hans storebror lämnade oss för 4 mån sedan tragiskt och oväntat eftern en oavsiktlig överdos av läkemedel han ofta experimenterade med i sitt intermittenta missbruk. Han kommer att förstå att jag vill hålla hans storebror sällskap där han nu . Bättre det än att se mig sakta tyna bort och gå ner mig i depression, förlora allt och sedan ändå dö. Min äldre pojke var väldigt lik mig och hade samma demoner som jag hade hela tiden. Jag kunde ändå inte hjälpa honom. Han väntar på mig på andra sidan och där ses vi och vakar därifrån över lillebror. Jag är säker på att även om det blir jobbigt för alla, så kommer de att förstå.

Därför att det antagligen är en långsamtväxande typ, med diffusa symtom, som sjukvården inte tagit på allvar i tid. Jag skulle kunna säga att min är stor som ett bowlingklot, för att det känns så fastän den "bara" täcker 1/3 av hjärnan.

Tycker det är lite konstigt att sjukvården inte kan göra något. Men, för att vara sjuk så måste man vara frisk...

Hoppas att du ts hittar någon som kan vara ditt stöd i allt.

Ts, hur går det för er? Mina tankar är hos dig.

Ts, hur går det för er? Mina tankar är hos dig.

Hej! Jag undrar också hur det går?

En till som undrar hur det går?

TS torde väl vara avliden utifrån vad TS skrev i sitt inlägg.