IVF sommar/höst 2018

Tror vi alla kan känna igen oss igen känslan då och då! Det ÄR jäkligt orättvist. Jag tänker att livet är så generellt, men det är ju ingen tröst i sig. Det är tufft att gå igenom detta. All ovisshet mellan varje steg och tanken på att man kanske aldrig kommer att bli förälder. När det känns som att alla runt omkring en antingen har barn eller väntar barn.

Jag har ingen statistik, men upplever att de flesta lyckas till slut. Ibland på första försöket och ibland efter många försök. En del ger upp och finner sig i att livet inte blev som de tänk, men att det kan bli jäkligt bra ändå.

Kass pepp. Men du är inte ensam! Kram

Misslyckade med ET i juni, i helgen misslyckades vi med vårt första FET. Samma vecka som sambons bror meddelar att dom ska ha barn. Det känns så otroligt orättvist! Hade både tagit kortison och intralipid denna omgång men det gjorde ingen skillnad. Jag har under dom här tre åren aldrig fått ett positivt graviditetstest. Jag tvivlar på att ska funka i huvudtaget. Borde det inte ha gjort det då vid det här laget tänker jag. Jag tror inte blastisarna ens fastar, inte ens lite. Mensen kommer också på utsatt dag, 1-2 dagar efter lutinus.

Tips på vad man kan göra ytterligare med kliniken? Mediciner etc? Någon som har testar embryo glue? Det känns som att jag är krig med mig själv just nu.

Misslyckade med ET i juni, i helgen misslyckades vi med vårt första FET. Samma vecka som sambons bror meddelar att dom ska ha barn. Det känns så otroligt orättvist! Hade både tagit kortison och intralipid denna omgång men det gjorde ingen skillnad. Jag har under dom här tre åren aldrig fått ett positivt graviditetstest. Jag tvivlar på att ska funka i huvudtaget. Borde det inte ha gjort det då vid det här laget tänker jag. Jag tror inte blastisarna ens fastar, inte ens lite. Mensen kommer också på utsatt dag, 1-2 dagar efter lutinus.

Tips på vad man kan göra ytterligare med kliniken? Mediciner etc? Någon som har testar embryo glue? Det känns som att jag är krig med mig själv just nu.

Misslyckade med ET i juni, i helgen misslyckades vi med vårt första FET. Samma vecka som sambons bror meddelar att dom ska ha barn. Det känns så otroligt orättvist! Hade både tagit kortison och intralipid denna omgång men det gjorde ingen skillnad. Jag har under dom här tre åren aldrig fått ett positivt graviditetstest. Jag tvivlar på att ska funka i huvudtaget. Borde det inte ha gjort det då vid det här laget tänker jag. Jag tror inte blastisarna ens fastar, inte ens lite. Mensen kommer också på utsatt dag, 1-2 dagar efter lutinus.

Tips på vad man kan göra ytterligare med kliniken? Mediciner etc? Någon som har testar embryo glue? Det känns som att jag är krig med mig själv just nu.

Hej!

Nu är det en vecka sedan vi återförde ett embryo, RD8 alltså och vi har testdag nästa måndag,..

Hur känner ni er som har kommit ungefär lika långt som jag? Känner ni något? Det enda spm jag känner/har märkt är att mina bröst håller på att sprängas typ...

Jag kände inget under behandlingen (körde korta protokollet) kanske lite trötthet men tröttheten var blivit mer påtaglig nu. Jag vet inte vad jag ska tro, tycka eller tänka... Hoppas bara att det visar ett plus när det är dags... Vi tänker att vi ska testa nästa söndag :)