Jag tjuvtestade idag, rd6 och tycker mig se ett väldigt svaaaagt streck!? Är en blastocyst som jag gjort insättning med, i ostimulerad cykel.
Kan det verkligen vara så att det har tagit sig denna gången!!!!!!???
Man vågar ju inte hoppas, då jag testad tidigt en gång innan och då började jag blöda några dagar senare.
Jag tycker mig se ett streck! Håller alla tummar!!
Åh vad spännande!! När är officiell testdag?
Åh! Känner mig helt förvirrad.
Tog ett test i morse med mitt morgonurin som sååå tydligt positivt.
Men sen tog jag ett sånt där RFSU-testremsa mitt på dagen och det va i stort sätt inget streck alls. Är på RD 8 och alla andra test jag har tagit har varit positiva med olika tydliga resultat.
Är det nog som har erfarenhet från sånna där testremsor? Eller kan det helt enkelt vara så att det nu här misslyckats och jag inte längre har något hcg? Men borde inte mensen komma då?
Detta pest o pina! Oavsett om man tester tidigt eller inte under ruvningstid.
Här är testet från imorse.
Första besöket inför ivf imorgon. Mens troligtvis i helgen. Tror ni att man ka få påbörja behandling redan då?
Vad jag fattat så mäter ju testa-tidigt mycket lägre hcg-nivåer än en sån där testremsa, och RD8 är ju väldigt tidigt att testa på! Tror inte du behöver oroa dig, det andra är ju tydligt positivt! Jag har fått neg på RD 8 och sen plus på RD10. (Tyvärr slutade i mf men det var nog senare)
Det gick bra. Mycket information med allt.. blir långt protokoll och börjar med nässpray om 19 dagar då jag fick mens idag. Nervöst och lite läskigt
Tack så mycket! Hur går det för dig?
Okej va spännande. Förstår om det känns jobbigt.. hoppas allt går bra! Hur många försök har du gjort ?
Hur har det gått idag?
Så otroligt glad för din skull, grattis :) har du några känningar ännu då?
Åh, GRATTIS!!!
Grattis! Vilken glad överraskning!
Stort grattis! Man blir verkligen peppad när man läser sånt här!
Grattis <3
Grattis!!
Vi gjorde också två behandlingar, fyra återföringar. Plussade nu på 4:e återföringen. Är i vecka 14 nu.
Plussade på 3:e återföringen, blev starkare några dagar men försvann sedan helt efter ytterligare någon dag så minus på testdag.
Åh, jag känner igen det sååå väl när jag var gravid med min dotter, jag fick dessutom en blödning i v7 och var hundra procent säker på att det var kört! Men det var det ju inte och nu i efterhand kan jag ångra att jag inte gladdes mer utan oroade mig igenom typ hela graviditeten. Men det är jättesvårt! Jag fick tipset här på fl att ? tänkt på att du väntar ett barn, inte ett missfall? och jag tror att man blir precis lika ledsen och besviken om man får missfall oavsett om man glatt sig eller oroat sig innan! Kram!
Fattar känslan precis! Jag testade på ruvardag 9 och fick ett plus. Mitt livs första efter många behandlingar och återföringar. Den lyckan! Och sedan fallet när jag bara timmar efter testet började blöda. Jag blödde i fem dagar och led något oerhört av alla känslor av hopp, förtvivlan, lycka när testet fortfarande visade plus någon dag senare, förtvivlan när blödningen tilltog och sedan lycka igen osv. Alla känslor på en gång och i en enda röra omväxlande under dagarna. Jag kollar fortfarande pappret vid varje toabesök. Men jag förväntar mig inte längre att det ska vara något. Det har lagt sig, men inte helt. Jag är i vecka 10 nu. Kram
Tack!
Jag känner igen känslan. Har också oroat mig massor (och gör det än även om det har blivit lite bättre). Har nästan oroat mig mer än vad jag glatt mig åt graviditeten så här långt. Det har börjat ändras liten nu efter kub ultraljudet och när jag kommit in i andra trimestern.
Först oroade jag mig för att plusset inte skulle hålla i sig. Tog hur många test som helst för att försäkra mig om att det fortfarande var positivt. Sedan oroade jag mig för det tidigare UL. Tänk om det inte skulle vara något där? Eller om det var något där men inget hjärtslag? När jag sett hjärtslaget tänkte jag att jag skulle känna mig lite lugnare men inte det. Inför KUB ultraljudet blev jag jätteorolig igen. Tänk om hjärtat stannat? Tänkt om inte allt ser bra ut. Efter det ultraljudet har jag känt mig lite tryggare och lugnare men oroar mig fortfarande.
Dumt att oroa sig så mycket egentligen. Du kommer sannolikt att bli lika ledsen om något går fel oavsett om du oroat dig eller inte och tidigt i graviditeten är det ändå inget att göra om något skulle gå fel så egentligen borde man försöka slappna av och glädjas men det är lättare sagt än gjort.