Akira Öken skrev 2018-12-10 22:10:31 följande:
Det behöver ju inte vara enklare att stå på sidan om när ens partner är den som får gå igenom alla behandlingar. Tänker mig själv att det är lätt att känna sig onyttig, oduglig och utanför. Kan det hjälpa om ni tar en längre paus? Kanske han behöver återhämta sig ordentligt? Det här med att pausa är ju dock inte alltid det enklaste. Ibland tickar iallafall min egen klocka väldigt högt.
Gårdagen var riktigt tuff. Blev prat och en hel tårar på kvällen. Vi vill inte förlora hos själva och nu blev det två återföringar väldigt tätt inpå med misslyckande. Men vi känner likadant båda två, vilket är lite ovanligt, min sambo är konstigt nog lite mer dramatiskt än vad jag är men nu tyckte vi lika att vi behöver en paus från allt med IVF och tripper till Falun. Nu ikväll känns det lite bättre för min del och nu skulle jag kunna hoppa på tåget igen. Jag tänker att vi sätter igång i slutet av januari, och då vill ja verkligen sätta tillbaka två, fick inte göra det denna gången.
Min kille är väl inget undantag när det kommer till att det är jobbigt att pratat om det här som är så otroligt känsligt. Får väl försöka få han att inse att vinsten i det hela är värt det. Han är
Så prestationskrävande också och se sitt eget misslyckade, även om ?allt? det bra ut. Vi har inte heller försökt särkilt länge! Men det blir ju irrelevant om man inte känner att man klarar av mer.
Jag har i alla fall tagit kontakt med vården för jag tror jag har för högt prolaktin värde. Någon annan som har kollat upp det?