Första ÄL efter den misslyckade IVFen verkar vara på.gång ...då hoppas vi på det osannolika då ???? men blev så glad när jag fick detta i eftermiddags.
Sedan har CvL gått med på att vi får köpa 3pack trots min ålder och amh eftersom vi har lyckats förut, det ger oss en plan. I februari kör vi på igen...om inget under sker innan
Vi har nu gjort 5st ivf. Återföring på 4st. Fått ett + dag 14 men dag 16 var det borta. Nu sist fick vi en blasto till frysen, så hoppas på att få tillbaka den i slutet av januari. De fyra första var landstingsbetalda och den senaste betalade vi själva. Jag fyller snart 40 och läkaren gav oss bara ca 10% chans att bli gravida, så vi får se om jag orkar en till ivf om vi inte lyckas med blaston.
Tråkigt att höra. Hur resonerar läkaren när han säger bara 10%? Åldersbetingad eller amh/dålig reserv eller svårstimulerad? Hoppas ni har guldägget kvar i,frysen...
Första besöket inför ivf imorgon. Mens troligtvis i helgen. Tror ni att man ka få påbörja behandling redan då?
Tack så jättemycket! :)
Känns som man har kämpat i motvind när man gång på gång fått negativa besked, men tillslut händer det. Och då glömmer man alla andra misslyckade försök och fokuserar på det nya som komma skall!
Snart dags för min första FET. Menscykel på ca 30 dagar. Min fråga är, från vilken dag ska man börja ta ägglossningstest?
Det brukar kliniken tala om, jag har börjat på dag 7-8, men har kort menscykel på 26-27 dagar.
Ja, det är nog bra! Jag brukar få positivt på dag 12-13 ;) Men kort cykel som sagt!
TTack! :) Testdag idag och fortfarande plus! :) Bokat in tid för VUL 19/2.
TTack! :) Testdag idag och fortfarande plus! :) Bokat in tid för VUL 19/2.
Status för mig är dag 17 igår och ingen ägglossning än.
Hur brukar dina cykler se ut? Jag har haft positivt på eftermiddagen så sent som dag 19 en gång, på morgonen dag 20.
Hoppas din Äl kommer snart :)
Jag behöver råd eller bara tröst.. min sambo vet inte längre om han vill fortsätta med mig. Vi har haft det tufft efter misslyckandet FET i december och han har distanserat sig väldigt mycket. Jag tänkte att jag ger honom tid, att komma ikapp. Jag har varit som vanlig men fått väldigt lite tillbaka, det har varit smärtsamt såklart. Men jag var 100% säker på att det var barnfrågan det handlade om och inte osäkerhet kring han och mig. Ja mena, varför försöka bli gravid och sen vilja avsluta förhållandet 1,5 månad senare? Han sa att älskade mig så sent som innan jul. Allt är så otroligt smärtsamt och jobbigt. Han har inte sagt rakt ut att det är slut, lever på hoppet. Han säger att han känner sig död inombords inför efter misslyckandet FET, att han känner att vi två har tappat glöden. NO SHIT! Jag är inte mig själv och inte han heller, vi är i sorg. Jag fattar inte varför han projicerar sina sorg känslor inför att vi inte blir gravida till att han och jag inte ska vara tillsammans längre. Och det är såhär han gör, varje gång det blir jobbigt så stänger han av allt och ska typ göra slut. Inte varje gång men det har hänt tidigt i vår relation att han gjorde slut, vi var ifrån varandra i 5 mån tills han kom krypandes tillbaka. Vi hade bara varit tillsammans i två år då. Nu har jag dock sedan 4,5 år flyttat från stan till ut på landet, för hans skull. Jag har bytt hela mitt liv för hans skull och nu har jag ingenting att återvända till. Från stor villa till en 1a inne stan.. alltså jag går ju under, jag kommer inte fixa det. Vad fan är det som händer? Jag frågade om vad som hade hänt om vi hade blivit gravid och då säger han att allt hade varit frid och fröjd.. alltså va fan håller han på med. Jag hamnar alltid i kläm för att han inte är i kontakt med sina känslor. Jag kan tycka att det är ett ganska impulsivt beslut att göra slut efter 8,5 års förhållande efter att ha försökt att bli gravid 1,5 månad sedan. Tänk om han som tidigare ?ångrar? sig och kommer krypandes tillbaka som sist, när han inser att han stängde av sina känslor för mig som han har gjort med allt annat, då är det jag som får ta smäll på smäll igen. Vi har ett sånt otroligt kärleksfullt förhållande ända tills IVFen i juni och alla misslyckaden därefter när kraften inte har funnits. Kan allt det verkligen vara borta nu? Jag är 31. Tiden springer iväg. Vi har två frysta embryon kvar. Vad händer isåfall med dom? Kasseras? Fy fan för livet
Det blev inget positivt ägglossningstest för oss och nästa månad passar det inte med återföring, men ska ändå testa vilken dag jag har ägglossning. Måste komma ihåg bara att börja i tid.
En liten uppdatering från mitt trasiga liv. Sambon var och pratade med en kurator liknande person och samtalet bestod av vårt förhållande och hans arbetssituation. Och idag kom det. Han gjorde slut. Jag är helt förstörd. Det värsta är att han säger att detta aldrig hade hänt om vi hade blivit gravid samt att han är livrädd att förlora mig helt och hållet. Det är inte ömsesidigt, jag vet att jag älskar honom trots den tuffa period vi nu går igenom.. men han mår för dåligt, han pallar inget mer. Vad gör jag nu? Vad händer med dom två frysta embryorna vi har i frysen? Ska dom kasseras efter allt vi har gått igenom? Kommer vi aldrig få veta om vårt barn ligger där? Det som känns så tungt är att han är han med stort H. Jag kanske hittar nån igen om X antal år men jag vill ju så gärna bli förälder. Och tiden finns inte för alltid. Så mycket tankar och allt känns kaos. Jag är så ledsen att jag antagligen aldrig kommer få veta vad som kunde ha blivit av dom frysta embryona :(
till oss sa de att om man sätter tillbaka färskt så är det ju ett ja eftgersom han är med men ska det sättas in fryst och han inte är med så måste återigen ett papper lämnas in, men kanske är olika i olika landsting...Just för att man KAN ändra sig eller separera eller whatever