Tips på hur bemöta prinsessåldern

Nu har jag inte läst hela tråden...lika bra att börja med det ... Måånga om inte de flesta barn kommer in i prinsessålder och för killar bil/dinosaurie/actionfigurs åldern..... Det är en del i att de upptäcker att det finns tjejer och killar och att de är olika och samtidigt lika. De utforskar just olikheterna i dessa åldrar och många går åt det " extrema " hållet . Så länge VI vuxna håller oss neutrala till deras val,låter dem välja vilka färger och motiv på kläder de vill ( här ÄR ett problem med att de stora klädkedjorna ofta är mycket steroetypa Även om det på senare år blivit liiiite bättre... Är man lite händig ,räcker med att ha gått i syslöjd i skolan ...kan man sy egna tröjor tex..finns tyger i rosa med traktorer och dörskallar på...blå/gröna tröjor med söta hundar och katter på etc...) Men Är vi nuetrala,gör ingen affär av det så kommer de ur den här fasen och hittar sin egen stil - alla prinsesstejer har inte en svart /silver fas...det där är olika Vi runt omkring barnen måste också påtala och stärka dem i att det dels inte finns några " kill/tjej-färger" att Alla kan leka och ha på sig vad de vill...har haft killar på min förskola som älskar klännigar och prinsessgrejor o rosa o Fått ha det på sig Utan att kompisarna säger något...de är så vana vid att man får ha vad man vill..killar som när de klär ut sig alltid väjer prinsessklänningarna och jag har/har haft tjejer som haft stereotypa "killkläder" på sig för jämnan och alldrig ens i utklädnad klätt sig "prinsessigt " eller valt de rollerna i rollekarna.. För att uppn detta pratar vi mycket om att killar och tjejer kan göra vad de vill, att man kan leka med vem man vill ch ha vilken roll man vill...att det finns inga regler ... Vi läser böcker med starka tjejer i,böcker som vänder på rollerna på många olika sätt en av barnens favoriter är en gammal bok ( som jag nu inte missa vad den heter) där man bytt plats på rollerna mellan den vuxne och barnet,,där är det den lilla tjejen som är den " vuxne" och pappan som är " barnet" i sina handlingar... " Så gör prinsessor" och de andra böckerna i den serien är också bra ...framför allt i " prinsessåldern" . De handlar om en prinsessa och ofta en prins men det är prinSessan som är den handlingskraftiga,som kommer på lösningarna etc... Bara för att ge några exempel... ( rent privat har jag tre tjejer.. Som alla gått igenom prinsessfasen...det var det helrosa rummet,prinsessor för hela köret...var det inte volanger,ryschpysch på klänningarna kjolarna eller fina broderier på jeansen vägrade man sätta på sig det.... Idag är ett rum grått/vitt den tjejen klär sig i svart,lila,grönt ..sällan klänning eller kjol..ett rum är svart/vitt den tjejen klär sig i gult,brunt,svart,rosa, grönt och ett rum är rosa/vitt den tjejen klär sig i blått,svart,lila,gult,vitt,apricos, klänning eller kjol lite oftare än de andra två...alla tre är i övre tonåren idag )

Jag är 70-talist, och vet därmed av egen direkt erfarenhet att den där Prinsessåldern som barn av ett visst kön drabbas av idag, är en modern sorts sjukdom utan någon som helst ursprung inifrån individen.

Visst fanns det flickor som gillade färgen rosa då med. Andra flickor hade favoritfärgen gul, eller grön, eller lila, eller blå.

Gick man in i en leksaksaffär så satt inte Frost-Elsa fastklistrad i ett glitterhjärta runt såpbubbleburken.

Att prata om fritt och frivilligt val när det gäller vad barn föredrar är vanskligt. De lever inte isolerade från sin omgivning, och blir alltså utsatta för påverkan från första lilla mössan i storlek 46 på BB.

Vi vet att små barn suger åt sig som små svampar, att de härmar och imiterar, och att vi sedan tidernas begynnelse varit beroende av gruppen för att överleva i naturen. Grupp-påverkan är en stark mekanism hos människan.

I kombination med att ingen människa lever i långt mycket mer än 100 år i taget, så blir det därmed möjligt för många inom ett samhälle att faktiskt tro att det här med Prinsessålder är någonting verkligt. Verkligt i betydelsen generiskt och nedärvt genetiskt, ett biologiskt imperativ hos de små flickorna.

Varför inte låta dem få vara flickor, undrar någon. Vad är det för fel på rena tjej-intressen, undrar någon annan. Min flicka gillar Barbie, och min kille gillar grävskopor, säger en tredje, och SÅ ÄR DET, så varför får de inte göra det?

Det är inte rätt frågeställningar.

Men några generationer efter den nuvarande så kanske man blickar tillbaka och säger att på den här tiden vi lever i nu, så var det extremt könsuppdelat, med mycket starka normer där flickor var små glitterrosa bakelser, och pojkar små blågröna dinosauriehajar.

Och när jag växte upp var alla gula, bruna, orangea små Ronja Pippi Kajsa-Kavat respektive Birk och Hajk-Goliats. Någonstans kändes det mer äkta än den nuvarande Disney-dikterade dagen, men det kanske det inte alls var.

Jag menar, hur stora är oddsen att stora brunblommiga tapeter VERKLIGEN var allas innersta smak och längtan, sprungen från deras egen biologis direktiv?

Som ett barn av min tid vill jag dock, med min mormors röda hemsydda superhjälte-cape om axlarna, ståendes på en pall redo för att ta sats och flyga, påpeka och påstå å det BESTÄMDASTE, att Prinsessåldern är en

ILLUSION SKAPAD AV KOMMERSIELLA KRAFTER SOM HAR SITT URSPRUNG I ETT STORT LAND I VÄST DÄR FAMILJE- OCH SAMHÄLLSKULTUREN ALLTID HAR VARIT DJUPT UPPDELAD I KÖN OCH ROLLER, SPRUNGET UR EN KRISTEN MORAL OCH TRADITION SOM INTE ENS DE KOMMERSIELLA KRAFTERNA KAN NÄMNVÄRT PÅVERKA, ENDAST BEJAKA.

Personligen tycker jag att det är tråkigt att Sverige påverkats så till den grad att vi numera härmar och imiterar detta... bokstavligen tråkigt eftersom det blir så enformigt... men om det är en samhällelig katastrof vet jag egentligen inte...

... det här med att vi även som vuxna härmas, och NATURLIGTVIS av Fri Vilja som av sig själv kom flygande i vinden en vindstilla dag...

(Over and out till filosoferna, och de före detta vikingarna...)

Jag är övertygad om att det är superviktigt att aktivt jobba med bredd och mer icke-stereotypa alternativ, även om det verkar vara provocerande för många i dessa tider. Barn påverkas som sagt hela tiden och om inte vi som föräldrar ser till att göra det sker det från annat håll.

Jag har också en 4-årig tjej som tyvärr också kommit in i tjej/prinsessåldern. Senast igår hade jag besök från släkten som lekte lekar som gick ut på att ta halsband från gosedjuren för att de skulle bli fina som prinsessor. Min dotter fick ett rosaglittrigt (förvisso jättefint) paket med en my little pony- figur (till min bestörtning). Till allas förtjusning utbrast min dotter att rosa är hennes favoritfärg när hon fick paketet. Så det är klart att barn lär sig och uppmuntras från vad de bör tycka om från fler håll, det är aldrig deras fria val som vissa hörde i tråden tycks inbilla sig.

Under årens lopp har jag och min man försökt vara tydliga med att vi föredrar olika sorters leksaker och färger på kläder osv till vårt barn till den närmsta släkten (när de har frågat). T e x har vi önskat oss läkarväska, lära räkna/skriva-grejer, tågbana, pussel och planteringsset. Vad gäller kläder har hon haft mycket praktiska kläder som mjukisbyxor i olika färger -även rosa - och inte varit så ?fixad? med hårspännen, söta klänningar osv. Jag undviker också Disney, typiska tjejmotiv och slogans på kläder (läs typ från hms flickavdelning). Jag har ibland upplevt att detta provocerat delar av släkten och har fått kommentarer som att ?hon får väl inte vara flicka för er?, ?ni vill ju ha en hen? osv. För mig stämmer det inte alls, och hon är fullt medveten om att hon är tjej och älskar att vara just det. För några månader sedan hade hon sagt till en i släkten att rosa blivit hennes favoritfärg vilket spreds på en chatt-tråd i släkten. Reaktionerna få var att äntligen, fritt fram att köpa tjejiga saker till henne. Detta provocerar mig i min tur då det känns som att det delvis är en reaktion mot att vi vill försöka fostra våra barn annorlunda (i min värld absolut inte åt något extremt håll utan mer med fokus på barn, inte kön). Så jag bereder mig på och gruvar mig inför att det från och med nu kommer att strömma in stereotypa presenter till jul och födelsedagar osv. För några år sen hade det ju fungerat att inte använda saker man får som är giftiga, inte praktiska, kommer med skeva värderingar etc men nu är ju dottern såpass stor att hon ser vad som kommer, varför detta inte längre är ett alternativ. Och visst, jag förstår att vi måste och jag vill såklart följa vår dotter och uppmuntra hennes val. Min poäng är dock att hennes val är en spegling av samhällets normer som pådyvlas från höger och vänster.

Före kommentarer om otacksamhet osv kommer in vill jag bara poängtera att jag ÄR supertacksam över att jag har en fin släkt som älskar min dotter, som leker med henne och vill ge henne presenter. Men det är tydligen ett problem att vilja ge barn större valfrihet än vad samhället som det ser ut idag tillåter. Så stå på dig TS!

Håller med om det - tror även och kannse framför allt pojkar skulle må bra av att leka andra typer av lekar och med andra typer av leksaker, klä sig i andra typer av kläder och framför allt - bli bemötta på andra typer av sätt än de traditionella! Tror vi skulle få en mer välmående befolkning i stort om vi lät våra barn ta del av större variation i hur de ska vara! Men nu har jag en dotter (i prinsessåldern) varför jag valde att fokusera på henne. Men alla med söner hoppas jag tänker ett varv till på hur de kan få dem att få mer variation i sina lekar, som t e x anonym(bull) i tråden gör!

Precis, tänker också så. Häromdagen var vi och badade och då var det två killar på typ nio år som tvunget skulle ?fajtas? med varandra i vattnet, de slogs, tryckte ner varandra under vattnet mm . Förvisso verkade de ha lite regler typ efter ett slag mot ansiktet måste de pausa i fem sekunder innan de kunde fortsätta men ja, ni hör ju. Den ena verkade inte heller så pigg på att fajtas men blev ?övertalad? av det lite större barnet. kanske är det vanligt med såna lekar bland tjejer i samma ålder, mina barn är yngre men kan inte minnas det när jag växte upp eller att jag ser det särskilt ofta. Men ?fajt? och krig på land bland killar är ju desto vanligare förstås, och undrar varför det tvunget måste vara så. Tror många skulle må bättre av att kramas istället!

Jag tolkar det som om du inte tror att pojkar mår bra av att leka krig och fajtas. Och varför tror du att pojkar skulle "må bättre" av att kramas?