Tips på hur bemöta prinsessåldern

Vår prinsessa är strax 5 år och ÄLSKAR allt rosa, klänningar man kan snurra i och glittriga skor.
Vi låter henne hållas, tycker hon att hon är fin - så håller vi med, även om klänningen sitter bak- och  fram och hon har jeans under och sockar i olika färg, samt en arbetshandske på ena handen och en halsduk runt midjan och en prinsesskrona på toppen.
(Jodå, det är sant, finns bildbevis på det).
Jag skulle hellre vilja ha en sportig liten fotbollstjej - (eftersom inte grabbarna var det), men det blev en prinsessa istället, åtminstone just nu - så hon får väl hållas...
Ingen stoppar de grabbar som vill spela fotboll och har Zlatan som idol.
Ingen stoppar de killar som vill leka med bilar eller hjälpa pappa fixa med motorcykeln.
Hur stereotypisk det än är så försöker man inte få dom att visa mera känslor eller uttrycka sin konstnärlighet eller annat som är tvärtemot det "stereotypiska" med deras intressen, inte ofta i alla fall. 
Förutom min syster då.... hennes grabb skulle inte ha bilar, fick inte ha kläder som var blå, fick inte ha bilar på kläderna och skulle inte spela boll. Helst skulle han dessutom ha klänningliknande tröjor också..men det hjälper ju inte, det högsta han önskar är ju bilar och "pang-pang". Han skulle uppfostras "könsneutralt".
Och han är sig själv numera, har de kläder han gillar, men numera är de faktiskt både blå och med bilar på också. 
Fast jag tror mest på att ge barnen alternativ - låta de få chansen att faktiskt "hitta sig själv" genom att alltid tala om för barnet att man faktiskt FÅR ha vad man vill. Oavsett om det är en prinsessklänning och om det faktiskt är en kille som vill ha den.
Alla tillfällen kanske inte passar för prinsessklänningar - hon får ha dom hemma men man har inga på dagis - där får man ha en vanlig klänning som passar att leka alla möjliga lekar i. Utklädningskläder finns på dagiset också när det är dax för sådan lek.
Bättre att stötta och visa att alla har rätt att vara som man är - att alla är olika och tycker olika om olika saker. Alla är unika. Då kan de lära sig att acceptera att andra är olika också och har rätt att vara annorlunda - om man vill.

Vår prinsessa är strax 5 år och ÄLSKAR allt rosa, klänningar man kan snurra i och glittriga skor.
Vi låter henne hållas, tycker hon att hon är fin - så håller vi med, även om klänningen sitter bak- och  fram och hon har jeans under och sockar i olika färg, samt en arbetshandske på ena handen och en halsduk runt midjan och en prinsesskrona på toppen.
(Jodå, det är sant, finns bildbevis på det).
Jag skulle hellre vilja ha en sportig liten fotbollstjej - (eftersom inte grabbarna var det), men det blev en prinsessa istället, åtminstone just nu - så hon får väl hållas...
Ingen stoppar de grabbar som vill spela fotboll och har Zlatan som idol.
Ingen stoppar de killar som vill leka med bilar eller hjälpa pappa fixa med motorcykeln.
Hur stereotypisk det än är så försöker man inte få dom att visa mera känslor eller uttrycka sin konstnärlighet eller annat som är tvärtemot det "stereotypiska" med deras intressen, inte ofta i alla fall. 
Förutom min syster då.... hennes grabb skulle inte ha bilar, fick inte ha kläder som var blå, fick inte ha bilar på kläderna och skulle inte spela boll. Helst skulle han dessutom ha klänningliknande tröjor också..men det hjälper ju inte, det högsta han önskar är ju bilar och "pang-pang". Han skulle uppfostras "könsneutralt".
Och han är sig själv numera, har de kläder han gillar, men numera är de faktiskt både blå och med bilar på också. 
Fast jag tror mest på att ge barnen alternativ - låta de få chansen att faktiskt "hitta sig själv" genom att alltid tala om för barnet att man faktiskt FÅR ha vad man vill. Oavsett om det är en prinsessklänning och om det faktiskt är en kille som vill ha den.
Alla tillfällen kanske inte passar för prinsessklänningar - hon får ha dom hemma men man har inga på dagis - där får man ha en vanlig klänning som passar att leka alla möjliga lekar i. Utklädningskläder finns på dagiset också när det är dax för sådan lek.
Bättre att stötta och visa att alla har rätt att vara som man är - att alla är olika och tycker olika om olika saker. Alla är unika. Då kan de lära sig att acceptera att andra är olika också och har rätt att vara annorlunda - om man vill.