Vattnet har gått. Är i vecka 18

Idag är inte magen lika öm längre och jag kände precis Saga!!!

Herregud va mycket hemska saker jag drömt om inatt och det kom som vanligt blod på morgonen när jag kissade..

Jag uppdaterar er efter mötet idag!

Men nu vet jag i varje fall att hon lever just nu iaf..

Idag fick vi väl inga bra besked..

Först kolla dom med ultraljud och såg att saga levde vilket hon gjorde men att det nu inte fanns något vatten alls som dom kunde se..

Specialistläkaren rekommenderade att vi skulle avsluta detta nu och påpekade att detta är ett ?pågående missfall? pch att det inte skulle räknas som en abort i detta läget om vi väljer att avsluta.. jag kan tycka att det fortfarande är samma sak men det är drt inte enligt honom..

Sen fick vi träffa en barnläkare som också avrådde oss att avbryta då hon under sina 18 år aldrig varit med om att det gått bra i såna här fall.

Hon hade varit med om ungefär 5-6 fall och alla hade slutat illa oavsett hur länge mamman hade gått med bebis i magen..

Vi är ju självklart helt förkrossade och jag har gråtit jättemycket sen jag kom hem..

Men jag har ju hört om både fall där det gått bra och där det gått dåligt och för mig finns det fortfarande hopp.

Hon lever och mår bra än så länge och har inga skador eller så..

Det största problemet är ju att lungorna kanske inte kan utvecklas rillräckligt mycket.

Men allt är en fråga om KANSKE och det är inte tillräckligt med bevis för mig för att jag ska kunna ta beslutet själv att avsluta ett liv..

Vi har bestämt oss för att kämpa Sålänge hon gör det också och sen får livet självt avgöra.

Vi har verkligen inga garantier åt något håll och vi är medvetna om att detta kan sluta otroligt olyckligt men det är inte för mig en anledning att vara den som avslutar detta för någonting som någon tror..

Ja vi vet ju att vattnet fylls på hela tiden och att det kom ut massor med

Vatten i tisdags när jag blödde så mycket..

Sen tror jag att det läcker ut vatten varje morgon när jag kissar och blod och annat kommer ut samtidigt..

Nu är jag i vecka 20+2

Vi såg ju idag att bebisen svalt vatten och hade vatten i urinblåsan så det har ju funnits lite vatten iaf..

Ja jag läste om mycket av den tråden idag och tänker jättemycket på henne..

Det jag är rädd för nu är att läkarna inte ska tycka att det finns någonting att göra när hon väl föds liksom för barnläkaren sa att lungorna stannar i utvecklingen i den vecka där vattnet går och att man liksom får räkna därifrån och att det inte finns så mycket att göra om inte vattnet ökar.

Men jag känner ju att man aldrig kan veta eller anta någonting innan man iaf har provat?

Har läst din tråd och känner så med dig. Vi var i liknande situation i april i år. Jag var i vecka 19+4 då jag helt plötsligt fick värkar en kväll. Hade aldrig haft en enda sammandragning tidigare (första barnet). Åkte in och fick träffa en läkare vid tretiden på morgonen som sa att allt såg bra ut. Åkte in igen vid åtta och fick träffa en ny läkare som sa samma sak. När jag gick på toa en halvtimme senare så kände jag att något var på väg ut, och det var fostersäcken som fallit ner i slidan. Åkte in på KK och dom såg att jag var öppen 4 cm och att en del av fostersäcken kommit igenom öppningen. Fick veta att det var en chans på miljonen att vi skulle klara oss till vecka 22. Blev inlagd och fick strikt sängläge. Kunde inte sätta mig upp en cm eller ens lägga mig på sidan utan att gå sammandragningar. Då jag låg platt på rygg hade jag bara nån sammandragning i timmen.  Efter 3 dagar så tyckte läkarna att vi skulle avbryta graviditeten. Men jag resonerade som dig, vårt barn (som faktiskt också fick namnet Saga) mådde fin fint i magen och om jag avbröt graviditeten skulle det kännas som om jag mördade mitt barn. Jag ville känna att hon fick alla chanser. Ville även att dom skulle försöka trycka tillbaka fosterblåsan och sen sätta akut cerklage, men det ville dom inte då dom sa att då är det stor chans att hinnorna spricker. Jag fick fragmin mot blodproppar och antibiotika pga stor infektionsrisk då jag hade ett litet hål på hinnan som läkte fostervatten. Några timmar efter att jag förklarat för läkarna att jag ville att naturen skulle få ha sin gång, att förlossningen skulle få starta av sig själv, kommer en av läkarna in och säger att om jag inte väljer att sätta igång förlossningen så kommer han skicka hem mig efterföljande morgon, då dom inte kan göra något för oss. Förklarar att jag kan ju inte ens ligga på sidan eller sätta mig upp utan att få massa sammandragningar. Vi bor dessutom 40 min bilfärd ut i skogen. Läkaren säger bara att då får jag väl föda hemma. Bara tanken på att måsta åka hem och föda ensam gjorde att värkarna startade av ren panik under natten, och på morgonen födde vi vår lilla Saga i vecka 20+1. Hennes hjärta slog i ca 90 minuter innan hon somnade in. I efterhand ångrar jag lite att jag inte var mer påstridig om att testa trycka tillbaka fosterhinnan, då Saga föddes i hela hinnor. Så tydligen var dom väldigt starka. Jag hoppas verkligen, verkligen att det kommer gå vägen för er och att ni får åka hem med en levande bäbis.