Idag är inte magen lika öm längre och jag kände precis Saga!!!
Herregud va mycket hemska saker jag drömt om inatt och det kom som vanligt blod på morgonen när jag kissade..
Jag uppdaterar er efter mötet idag!
Men nu vet jag i varje fall att hon lever just nu iaf..
Idag fick vi väl inga bra besked..
Först kolla dom med ultraljud och såg att saga levde vilket hon gjorde men att det nu inte fanns något vatten alls som dom kunde se..
Specialistläkaren rekommenderade att vi skulle avsluta detta nu och påpekade att detta är ett ?pågående missfall? pch att det inte skulle räknas som en abort i detta läget om vi väljer att avsluta.. jag kan tycka att det fortfarande är samma sak men det är drt inte enligt honom..
Sen fick vi träffa en barnläkare som också avrådde oss att avbryta då hon under sina 18 år aldrig varit med om att det gått bra i såna här fall.
Hon hade varit med om ungefär 5-6 fall och alla hade slutat illa oavsett hur länge mamman hade gått med bebis i magen..
Vi är ju självklart helt förkrossade och jag har gråtit jättemycket sen jag kom hem..
Men jag har ju hört om både fall där det gått bra och där det gått dåligt och för mig finns det fortfarande hopp.
Hon lever och mår bra än så länge och har inga skador eller så..
Det största problemet är ju att lungorna kanske inte kan utvecklas rillräckligt mycket.
Men allt är en fråga om KANSKE och det är inte tillräckligt med bevis för mig för att jag ska kunna ta beslutet själv att avsluta ett liv..
Vi har bestämt oss för att kämpa Sålänge hon gör det också och sen får livet självt avgöra.
Vi har verkligen inga garantier åt något håll och vi är medvetna om att detta kan sluta otroligt olyckligt men det är inte för mig en anledning att vara den som avslutar detta för någonting som någon tror..
Usch vad tungt... Men att det gått dåligt i 5-6 fall behöver ju inte betyda att det går dåligt för er. Finns det chans att vattnet fylls på? Vilken vecka är du i just nu?
Jag förstår ditt beslut och tycker att du gör helt rätt. Finns det minsta lilla chans så är det klart att ni ska ta den. Kommer ihåg att läkarna rådde även den andra Sagas mamma att avsluta i det läget, idag är hon en glad och pigg ettåring.
Tänker på er och hoppas verkligen att det kommer att gå bra. Kan inte föreställa mig hur tufft ni måste ha det just nu.
Åh TS, vad hårt...förstår dina tankegångar och tänker att du är jättestark som väljer att fortsätta med alla risker och vad det innebär. Ni väljer att kämpa för Saga så länge hon själv orkar, och det är kanske det enda beslutet man själv orkar att leva med. Bara tanken på att välja bort ett barn gör nig gråtfärdig.
Att kalla din graviditet för ett pågående missfall låter i mina öron väldigt fult. Även om man inte vill göra abort så gör det ju inte saken lättare att läkaren säger så.
Även om det inte fanns vatten nu så bildas det ju nytt hela tiden. Det mesta kanske hade runnit ut om du varit uppe mer än tidigare.
Fortsätt kämpa så länge du tror på det själv!
Men om vattnet rinner ut när du kissar hur kommer det sig att de inte erbjuder dig att bli inlagd med kateter så du inte behöver resa dig alls och verkligen behåller så mycket vatten som möjligt? Förlåt om det är ett korkat förslag, jag har verkligen noll kunskap om detta men borde man inte göra ALLT för att öka chanserna?
Tyvärr är det så att man själv måste vara påstridig inom vården, även när man inte orkar och om läkarna ger upp hoppet är det ännu viktigare att ni föräldrar inte gör det. När Saga föds, någon gång efter vecka 22+0 MÅSTE de göra allt för att rädda henne, precis som om hon vore ett fullgånget barn. Kanske skulle ni få ett bättre bemötande på specialneo där de verkligen jobbar med detta varje dag. Om er läkare jobbat i 18 år och bara stött på fem fall innan kan hon ju knappast vara expert.
Pratar de inte om att skicka er till någon som är mer specialiserad? Även om de inte kan göra något nu så är det ju bara en och en halv vecka tills ni passerar 22+0.
Jag vill verkligen tacka alla här inne som skriver och bryr sig.. det hjälper mig verkligen jättemycket!!
Det känns så mycket bättre nu när vi verkligen har fått prata igenom allt och står fast vid vårt beslut!
Nu blickar vi framåt och tar det vecka för vecka bara..
Konstigt att lungorna inte utvecklas utan vatten... jag var också med om för tidig vattenavgång (inte alls lika tidigt som du dock) och typ allt vatten rann ut. Varje gång jag ställde mig upp kom det mängder och rann längs benen. Jag blev inlagd för hade även en infektion men varje gång jag gick på toa och även när jag bara låg ner så rann det och fanns inget vatten där utan allt bara rann ut så fort det bildades. Ändå gav de mig kortisonsprutor för lungmognad?
När hon föddes senare var lungorna starka och mkt bättre än förväntat i den veckan. Troligen pga kortisonet men hon hade ändå varit utan vatten då ett bra tag. Det jag menar är att lungorna inte matchade den veckan då vattnet gick och att läkarna gav sprutor för lungmognad trots att vattnet var borta.
Allt gick bra för henne.
Har läst din tråd och känner så med dig. Vi var i liknande situation i april i år. Jag var i vecka 19+4 då jag helt plötsligt fick värkar en kväll. Hade aldrig haft en enda sammandragning tidigare (första barnet). Åkte in och fick träffa en läkare vid tretiden på morgonen som sa att allt såg bra ut. Åkte in igen vid åtta och fick träffa en ny läkare som sa samma sak. När jag gick på toa en halvtimme senare så kände jag att något var på väg ut, och det var fostersäcken som fallit ner i slidan. Åkte in på KK och dom såg att jag var öppen 4 cm och att en del av fostersäcken kommit igenom öppningen. Fick veta att det var en chans på miljonen att vi skulle klara oss till vecka 22. Blev inlagd och fick strikt sängläge. Kunde inte sätta mig upp en cm eller ens lägga mig på sidan utan att gå sammandragningar. Då jag låg platt på rygg hade jag bara nån sammandragning i timmen. Efter 3 dagar så tyckte läkarna att vi skulle avbryta graviditeten. Men jag resonerade som dig, vårt barn (som faktiskt också fick namnet Saga) mådde fin fint i magen och om jag avbröt graviditeten skulle det kännas som om jag mördade mitt barn. Jag ville känna att hon fick alla chanser. Ville även att dom skulle försöka trycka tillbaka fosterblåsan och sen sätta akut cerklage, men det ville dom inte då dom sa att då är det stor chans att hinnorna spricker. Jag fick fragmin mot blodproppar och antibiotika pga stor infektionsrisk då jag hade ett litet hål på hinnan som läkte fostervatten. Några timmar efter att jag förklarat för läkarna att jag ville att naturen skulle få ha sin gång, att förlossningen skulle få starta av sig själv, kommer en av läkarna in och säger att om jag inte väljer att sätta igång förlossningen så kommer han skicka hem mig efterföljande morgon, då dom inte kan göra något för oss. Förklarar att jag kan ju inte ens ligga på sidan eller sätta mig upp utan att få massa sammandragningar. Vi bor dessutom 40 min bilfärd ut i skogen. Läkaren säger bara att då får jag väl föda hemma. Bara tanken på att måsta åka hem och föda ensam gjorde att värkarna startade av ren panik under natten, och på morgonen födde vi vår lilla Saga i vecka 20+1. Hennes hjärta slog i ca 90 minuter innan hon somnade in. I efterhand ångrar jag lite att jag inte var mer påstridig om att testa trycka tillbaka fosterhinnan, då Saga föddes i hela hinnor. Så tydligen var dom väldigt starka. Jag hoppas verkligen, verkligen att det kommer gå vägen för er och att ni får åka hem med en levande bäbis.
Lilla Saga i den tidigare tråden hade väl väldigt lite vatten från vecka 18, och hennes lungor fungerade helt OK när hon kom ut.
Du verkar ju dessutom ha fostervatten åteminstone en del av tiden, så då hoppas vi på att din lilla Sara också passer på att lägga sig så att hon kan öva lungorna med det vatten som finns när det finns där.
Kan ju vara intressant att kontakta läkarna som hade hand om den förra lilla Saga och få en second opinion där.
Vi är inne på förlossningen nu..
Igår började jag få ont i magen och kräktes 2 gånger under dagen.. igårkväll började jag få sammandragningar och blödde mer.. inatt vakna jag och hade sååå ont i magen.. vi åkte in vid 6-7 tiden och jag var tvungen att byta binda i bilen för att jag blödde så mycket.. när vi kom in på akuten så gick jag på toa och ut kom stora klumpar med blod.. nu väntar vi fortfarande på vår specialistläkare som ska befinna sig här på förlossningen men har tydligen fullt upp..
Jag har jättesnabb puls, är yr och mår illa..
Hade ingen feber hemma men börjar känna mig febrig nu..
Vi är inlagda nu och dom startar förlossningen.. jag har en infektion och har börjat öppna mig.. vi kommer förlora vårt barn..
Vi har verkligen gjort allt vi kan men det gick inte..
Igår började jag få riktigt ont i magen... jag kräktes och hade sammandragningar hela dagen..
Imorse gick det inte längre, vi fick åka in till sjukhuset.. här konstatera dom att jag börjat öppna mig och att jag hade en infektion i livmodern. Saga ville ut..
Först satte dom antibiotika-dropp
Sen fick vi hjälp att få igång värkarna ordentligt och efter några timmar, mycket smärtstillande, lustgas och mycket sorg så föddes Saga.
Saga levde när hon föddes.. men dog när dom klippte navelsträngen. hon led inte och höll hårt om både mitt och Emils finger innan hon somnade in..
Jag fick skrapas för att moderkakan inre kom ut och förlorade jättemycket blod.. blev kvar mycket längre på operationsbordet än som var tänkt eftersom det bokstavligt talat spruta blod.. vaknade upp med fläskläpp och öm hals efter intubering, två olika dropp, slangar, kablar, syrgas och allt du kan tänka dig.. väldigt förvirrad och hade otroligt ont.
Vi mår trots detta under omständigheterna bra men det är oklart hur länge vi måste vara kvar eftersom jag är väldigt dålig.
Vi har tagit massa bilder och en präst har varit här och hållt andakt..
Inatt får vi ha Saga hos oss. Vi ska även få göra hand &fotavtryck och gipsavgjutning att ta med hem
Jag kunde aldrig föreställa mig att vi skulle bli föräldrar till en ängel eller att det skulle göra så ofattbart ont.
Jag vill tacka alla för ert otroliga stöd och all uppmuntran och nu kan jag vila med vetskapen att jag gjort ALLT jag kan och Emil har varit fantastisk.
Tack för att ni tänker på oss.. saga har varit inne i vårt rum inatt i en liten korg som är kyld.. nu ska dom försöka gör hand och fotavtryck och sen får vi ha henne en stund igen innan det är dags att överlämna henne..
Jag får antibiotika intravenöst lite då och då och tabletter som ska se till att allt verkligen kommer ut ur livmodern så jag har väldigt ont från och till men fick precis starkare smärtstillande och ska få blodtransfusion också eftersom jag förlorade så mycket blod och har svårt att stå själv..
Efter lunch kommer en kurator och pratar med oss och vi blir kvar på sjukhuset en natt till ..