• Anonym (plum)

    Jag vill dö, men vill inte begå självmord

    Som rubriken säger..Jag vill dö, men vill inte begå självmord för mitt barn skull..

    Jag orkar verkligen inte mer, orkar inte leva i ständig depression och ångest, ständiga minnen från barndomen, misshandlad av sin alkoholiserade pappa, övergiven av min mamma för hon valde knarket , våldtagen av min farbror..

    Jag lever med dessa minnen dagligen i snart 25+ år och drömmer om de nästan varje natt som gör att jag lider av sömnbrist. Trots min sömnbrist lägger jag all min energi jag har plus lite till, till mitt barn, hon ska inte få lida bara för jag mår skit. Men sen när hon sover och allt är tyst kommer dödsångesten och minnena och ångest attackerna. På jobbet är man som en zombie inåt men glad och humoristisk utåt, ingen vet..ingen..

    vafan ska jag göra? har kontaktat psykolog men de är kö..kö.. en jävla kö för att försöka få sitt välmående tillbaka, om jag ens har en. Psykiatrin har inga platser och dom vill inte ge mig ångest dämpande..

    Jag vill dö, men ändå inte, jag orkar inte mer snart

    vafan ska jag göra?..

  • Svar på tråden Jag vill dö, men vill inte begå självmord
  • Anonym (gör ont.)

    Ja jag vet hur ont det gör. Minnena. Jag på ett eller annat sätt kunnat lägga dem bakom mig. Insåg att jag inte kunde använda dem till något positivt. Istället ser jag på det som händer Nu! Och fokuserar på det. Genom att hjälpa andra, hjälper jag mig själv. Låt dig inte plågas av dessa demoner! Var stärk genom att älska dig själv. Du är inte ensam om dina föräldrars svek, vi måste leva utan dem. Vi behöver dem inte.

  • Anonym (Know the feeling)

    Har du varit rättfram om att du har självmordstankar? Säger du det när du ringer/mailar så kommer du garanterat att få hjälp! Jag var väldigt rättfram när jag kontaktade sjukvården mitt i natten och tidigt morgonen därpå blev jag kontaktad om tid samma förmiddag då de prioriterar unga människor med självmordstankar som väldigt akuta!

    Du skriver att du inte vill att din dotter ska må dåligt för pga av vad som hänt dig tidigare, men förstå hur mycket jobbigare ett liv utan sin mamma är och hur många frågor som kommer uppstå för henne framöver.

  • Anonym (Lillan)

    Beklagar allt du fått ta dig igenom.

    Finns pappan till barnet med i bilden?

    Det bästa vore om du blev inlagd och att de prövar ut vilka mediciner som passar dig och massor med psykolog hjälp.

    Du bär allt hemskt du fått vara med om du behöver prata med någon om allt för att få ur dig det och råd hur man ska gå vidare och tänka. Hur du ska kunna leva med dessa mardrömmar som återkommer och är så himla värkliga som suger musten ur dig.

    Det är säkert många som varit med om det hemska och fått hjälp och lever med det idag som kanske kan ge dig några goda råd?

    Tror ändå man får mera förståelse och råd av någon som varit med om det själv.

    Jag hoppas innerligt att du får den hjälp du behöver.

    Styrke kramar till dig

  • Anonym (Sök akut hjälp!)

    Sök akut och säg som det är att du har ständiga tankar på att avsluta livet men det som hindrar dig är ditt ansvar mot ditt barn. Du kommer garanterat få hjälp av något slag , annars försätt vara extremt tydlig med detta tills du får det. Håll inte tillbaka när de frågar hur du mår, Vilgot att du är ärlig så att du får prioritet.

    Kan du inte söka akut pga inte möjlighet ill barnvakt så gör det direkt på morgonen, passa på när barnet är i skola/omsorg. Stort lycka till. Livet behöver inte fortsätta som det har varit även om det känns så när man inte vet nåt annat. Jag har också vart med om övergrepp, att Li övergiven, familjehemsplaceringar osv och hade grov ångest upp till ca 30 års ålder. Dock inte sån dödslängtan som du beskriver. För mig kom förändringen när jag fick släppa fram mina känslor och minnen på riktigt, tillsammans med en psykolog (inte kbt utan sån när man får verkligen prata igenom livet)

  • wasa1986
    Anonym (plum) skrev 2018-08-27 12:51:05 följande:

    Som rubriken säger..Jag vill dö, men vill inte begå självmord för mitt barn skull..

    Jag orkar verkligen inte mer, orkar inte leva i ständig depression och ångest, ständiga minnen från barndomen, misshandlad av sin alkoholiserade pappa, övergiven av min mamma för hon valde knarket , våldtagen av min farbror..

    Jag lever med dessa minnen dagligen i snart 25+ år och drömmer om de nästan varje natt som gör att jag lider av sömnbrist. Trots min sömnbrist lägger jag all min energi jag har plus lite till, till mitt barn, hon ska inte få lida bara för jag mår skit. Men sen när hon sover och allt är tyst kommer dödsångesten och minnena och ångest attackerna. På jobbet är man som en zombie inåt men glad och humoristisk utåt, ingen vet..ingen..

    vafan ska jag göra? har kontaktat psykolog men de är kö..kö.. en jävla kö för att försöka få sitt välmående tillbaka, om jag ens har en. Psykiatrin har inga platser och dom vill inte ge mig ångest dämpande..

    Jag vill dö, men ändå inte, jag orkar inte mer snart

    vafan ska jag göra?..


    Sluta o tänka negativt , tänk på ditt barn nu .
    Jag hoppas verkligen att du mår bättre nu .
  • Sporthoj66

    Jag är i liknande läge fast av en annan anledning.

    Jag kommer inte att kämpa så länge till. Kanske till våren orkar jag, sedan får det vara nog. Jag får se till att min yngre son får vet att det var en olyckshändelse. Han kommer inte att göra någon utredning. De kommer att säga att jag fick hjärtinfarkt eller något dylikt. Det känns som en lättnad att se slutet på tunneln.

  • Anonym (mindler)

    Ladda ner appen mindler, det är en app där man kan boka videosamtal med psykolog. 100:- / 25 min.

    Den är framtagen av landstinget så det är inget fuffens!

    Finns ledig tid imorgon 10:30 såg jag precis.

  • Anonym (Sök akut hjälp!)
    Sporthoj66 skrev 2018-08-30 13:33:44 följande:

    Jag är i liknande läge fast av en annan anledning.

    Jag kommer inte att kämpa så länge till. Kanske till våren orkar jag, sedan får det vara nog. Jag får se till att min yngre son får vet att det var en olyckshändelse. Han kommer inte att göra någon utredning. De kommer att säga att jag fick hjärtinfarkt eller något dylikt. Det känns som en lättnad att se slutet på tunneln.


    Ring genast till en hjälplinje, du kan bli hjälpt, jag LOVAR dig att livet kan blir värt att leva igen. Jag var i jelvetet och kom ut, trodde aldrig det var möjligt men hela min existens är annorlunda idag efter att jag fått hjälp. Utsätt inte dina barn för den förlusten, det är ett enormt slag att förlora sin förälder, du kanske tror att deras liv blir oförändrade/bättre utan dig men sanningen- faktum- är att du kan "skicka vidare" ditt helvete till dom genom att ta dit liv. Ring nu, idag. Du kan ringa upp och bara säga att du vet att det inte kommer hjälpa, bara ring.

    mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/
  • Anonym (tjej27)
    Sporthoj66 skrev 2018-08-30 13:33:44 följande:

    Jag är i liknande läge fast av en annan anledning.

    Jag kommer inte att kämpa så länge till. Kanske till våren orkar jag, sedan får det vara nog. Jag får se till att min yngre son får vet att det var en olyckshändelse. Han kommer inte att göra någon utredning. De kommer att säga att jag fick hjärtinfarkt eller något dylikt. Det känns som en lättnad att se slutet på tunneln.


    Det går inte att ta livet av sig så att det ser ut som en hjärtinfarkt. Ge INTE upp! Vill du ha någon att prata med?

    /P
  • Anonym (Du är inte ensam)
    Anonym (plum) skrev 2018-08-27 12:51:05 följande:

    Som rubriken säger..Jag vill dö, men vill inte begå självmord för mitt barn skull..

    Jag orkar verkligen inte mer, orkar inte leva i ständig depression och ångest, ständiga minnen från barndomen, misshandlad av sin alkoholiserade pappa, övergiven av min mamma för hon valde knarket , våldtagen av min farbror..

    Jag lever med dessa minnen dagligen i snart 25+ år och drömmer om de nästan varje natt som gör att jag lider av sömnbrist. Trots min sömnbrist lägger jag all min energi jag har plus lite till, till mitt barn, hon ska inte få lida bara för jag mår skit. Men sen när hon sover och allt är tyst kommer dödsångesten och minnena och ångest attackerna. På jobbet är man som en zombie inåt men glad och humoristisk utåt, ingen vet..ingen..

    vafan ska jag göra? har kontaktat psykolog men de är kö..kö.. en jävla kö för att försöka få sitt välmående tillbaka, om jag ens har en. Psykiatrin har inga platser och dom vill inte ge mig ångest dämpande..

    Jag vill dö, men ändå inte, jag orkar inte mer snart

    vafan ska jag göra?..


    Jag känner likadant. Det enda som håller mig vid liv är mitt barn annars hade jag nog varit död vid det här laget. Dessa tankar jag har om mig själv har även börjat förstöra mitt självförtroende och känner hela tiden att alla vill mig illa. Litar inte på någon för jag har blivit så illa behandlad genom livet , inte av mina föräldrar utan av samhället. Jag finns här som medmänniska i denna onda värld. Kram <3
  • Anonym (plum)

    Hej alla!

    Jättetacksam för alla svar, jag kom tillbaka för några dagar sen från sluten psykvård efter ett självmordsförsök.

    Jag mår bättre idag för jag fått medicin och t.om en diagnos på köpet, vilket förklarar en hel del.
    Förhoppningsvis kommer allt flyta på och bara bli bättre :)

    Tack för att ni finns <3

  • Anonym (Sök akut hjälp!)

    Skönt att höra från dig!! Önskar dig ett fint och lugnt och stadigt tillfrisknande <3

  • Colourfulrainbow
    Anonym (plum) skrev 2018-09-28 10:27:12 följande:

    Hej alla!

    Jättetacksam för alla svar, jag kom tillbaka för några dagar sen från sluten psykvård efter ett självmordsförsök.

    Jag mår bättre idag för jag fått medicin och t.om en diagnos på köpet, vilket förklarar en hel del.

    Förhoppningsvis kommer allt flyta på och bara bli bättre :)

    Tack för att ni finns <3


    Vilken tur att du klarade dig, och vad skönt att du fick medicin och en diagnos. Jag håller tummarna för dig. Om du har en sämre dag så kom tillbaka till tråden.
  • Anonym (jkl)
    Anonym (plum) skrev 2018-09-28 10:27:12 följande:

    Hej alla!

    Jättetacksam för alla svar, jag kom tillbaka för några dagar sen från sluten psykvård efter ett självmordsförsök.

    Jag mår bättre idag för jag fått medicin och t.om en diagnos på köpet, vilket förklarar en hel del.
    Förhoppningsvis kommer allt flyta på och bara bli bättre :)

    Tack för att ni finns <3


    Så roligt att höra att du är på bättringsvägen! Jag önskar dig och ditt barn all lycka i livet! Hjärta
  • Anonym (G)
    Anonym (plum) skrev 2018-09-28 10:27:12 följande:
    Hej alla!

    Jättetacksam för alla svar, jag kom tillbaka för några dagar sen från sluten psykvård efter ett självmordsförsök.

    Jag mår bättre idag för jag fått medicin och t.om en diagnos på köpet, vilket förklarar en hel del.
    Förhoppningsvis kommer allt flyta på och bara bli bättre :)

    Tack för att ni finns <3
    Härligt att höra, önskar dig god bättring.
  • Anonym (gör ont.)

    Tack gode Gud, sluta att skrämma livet av folk på det viset!

Svar på tråden Jag vill dö, men vill inte begå självmord