Jag har Inga barn och brukar ta 1,5 timme som minimum-tid från att jag stiger ur sängen. Jag vill äta i lugn och ro långsamt, jag vill inte behöva göra saker i ett hektiskt tempo + jag har magkatarr så precis innan jag ska ut har min mage vant sig att tömma sig på allt och det sker oftast när jag knappt har tid till det. Ibland har jag klarat mig på 40 minuter men ätit något snabbt lätt. Lägger max 10-15 min på smink är väldigt basic.
06.00 Klockan ringer. Upp och slår på den förberedda kaffebryggaren. Dricker ett glas vatten. Klär mig, tar en snabb kopp kaffe.
06.10 Ut och springa ca 45 min.
06.55 Hemma igen, redo för en kommande tempotimme. Resten av familjen har vaknat (man och fyra barn 1-10 år). Duscha, fixa frukost, packa jympapåsar, fruktlådor, lösa världskonflikter mellan barnen, kamma hår, sminka mig, leta försvunna strumpor, sista läxförhöret med storbarnet, försöka röja kaosartat kök, få med alla grejer till jobbet och slutligen komma ut genom dörren med rätt antal barn och mig själv i hyfsat presentabelt skick senast 07.50.
08.00 Alla lämnade, på väg mot jobb. Två timmar tar det men det är med puls mellan 120 och 170 hela morgonen
Jag undrar ibland själv vad jag gör då det ofta tar längre tid än jag tänkt mig. 1-1 1/2 timme är inte ovanligt och då tvättar jag sällan håret på morgonen och äter inte frukost hemma. Men det är ett evigt vimsande och letande. Tänker varje gång att jag måste börja planera dagen innan. Lägga nycklar, mobil och datorväska på ett ställe. Packa träningsväskan och lägga fram kläder, men så blir det aldrig. Så istället får jag runt och packar och letar. Kommer på saker i sista stund och får gå in igen. Blir så trött på mig själv ibland.