Inlägg från: revolve1771 |Visa alla inlägg
  • revolve1771

    Partner vill flytta med mig till Sverige - barnen kvar i UK

    Hej,


    Jag bor just nu i UK sedan några år tillbaka men kommer att flytta tillbaka till Sverige under nästa år. Jag har träffat en underbar man här, och han säger att han mycket väl kan tänka sig att flytta med mig till Sverige när det blir dags. Inga problem, säger han. Jag älskar honom, han älskar helt klart mig, allt är perfekt... det är bara en sak: Han har två barn här på 12 och 15 år med sin fd. fru. De bor på heltid hos sin mamma och han träffar dem på helgerna. Barnen kommer att vara kvar här i UK.


     


    Barnen skulle komma över till oss i Sverige på lov och han skulle hälsa på dem ett par gånger per månad. Min partner säger att det kommer att funka hur bra som helst, att han "känner sina barn" och att de kommer att ta det bra när vi berättar att pappa ska flytta utomlands med sin nya tjej...


     


    Jag tror inte helt på detta. Jag har själv inga egna barn, så kan bara se till min egen erfarenhet som barn- hade min pappa flyttat till ett annat land när jag var i den åldern så hade jag varit helt förstörd. Det stör mig också att min kille verkar ta det så lätt på flytten till Sverige. Jag har flertalet gånger tagit upp min oro med honom och han säger att "det blir bäst såhär och att allt kommer att funka bra".


     


    Det hör även till saken att barnens mamma är bipolär och just tagit sig ur alkoholism... Ja, mamman har ett skyddsnätt i form av några vänner och barnens farföräldrar, men ändå - jag fattar inte - hur kan man som pappa flytta från sina barn såhär? Allt annat är bra, men jag kan inte skaka av mig oron över att min partner inte riktigt tänker klart här. Även om jag självklart vill vara med honom, så hade jag förstått honom mer om han valt bort mig helt och hållet till förmån för att vara kvar i UK nära barnen.


    Dessutom - är det helt schysst mot barnens mamma att dumpa allt "vardagsliv" med allt vad det innebär på henne?


    Finns det några föräldrar här som har erfarenhet av att flytta långt bort från barnen/har ett ex som flyttat långt bort?

  • Svar på tråden Partner vill flytta med mig till Sverige - barnen kvar i UK
  • revolve1771

    Tusen tack för era svar. Det är verkligen inte lätt för mig då jag ju älskar honom men samtidigt har en mysko känsla av att han just nu bara är blint förälskad och inte tänker klart. Jag har givetvis tagit upp detta med honom flera gånger, så rakt och diplomatiskt som jag kan, men jag tycker inte att jag får några tillfredställande svar. Han säger att barnen har det bättre med mamman då hon har huset och bor nära barnens skola. Den lille (12 år) är dessutom "mammas pojke" och skulle enligt min partner definitivt vilja stanna hos mamman. Den stora (15) lever mest "sitt eget liv" med intressen och läger och kompisar och "bryr sig inte". Barnens farmor hjälper till och skjutsar och tar med barnen på utflykter flera gånger per vecka. Hon "håller även ett öga på exet" och dennas mående. Han säger även att exet mår så pass bra nu att hon garanterat skulle få vårdnaden om de tog det till domstol då brittiska domstolar traditionellt tar mammans parti. Han säger även att hon i teorin kan ta barnen och flytta till hennes hemland i Europa närsom och han kan inte göra något åt det - låter ju olagligt i mina svenska öron men vet inte hur det funkar här. Iaf.


     


    Jag ska gå in lite mer på hans och exets situation (hans historia, har inte träffat henne ännu). De var gifta i 15 år och separerade januari. Han och jag började träffas i maj. Hon har mått dåligt och druckit till och från sen den äldsta föddes. Han har hjälpt henne och pushat henne med läkarbesök och mediciner osv samt skött hushåll helt och hållet i perioder. Hon har inte jobbat alls så han har även betalat allt från mat till barnens kläder till hennes kläder. När hon mått dåligt så har hon i periodvis varit destruktiv mot honom (slagits, mobbat honom osv) men aldrig mot barnen. För ca 2 år sedan fick hon ny läkare och har gradvis börjat må bättre, gått färdigt sin utbildning och har nu ett jobb som hon gillar och som betalar bra. Han sa att han väntade in i det längsta och försökte lappa ihop äktenskapet och stötta henne. Han säger att de inte älskat varandra sen år tillbaka, grälat mycket osv.Han lämnade henne i januari då han då tyckte att hon blivit såpass frisk att hon kunde klara en separation. Det minsta barnet tog separationen hårt men båda barnen verkar nu ha vant sig och mår bra.


     


    Jag har en fastighet i Sverige och jag har varit tydlig mot honom att barnen alltid kommer att ha ett rum där om de behöver, samt att jag vill att han flyttar tillbaka till UK bums om det skulle behövas - Att han alltid ska välja barnen över mig. Han säger "givetvis, men det kommer inte att behövas". Vad som oroar mig men inte verkar oroa honom är ifall han och jag har egna barn i framtiden och vi plötsligt för ett samtal från UK om att de stora barnens mor trillat dit igen. För min personliga del så får barnen gärna komma och bo hos oss i Sverige, men jag förstår ju också att det inte går att flytta dem från sitt land hur som helst. Han säger att han helst velat ha barnen hos sig också, men att det som sagt inte är schysst mot dem att dra upp dem från skola och kompisar och flytta dem till Sverige. Jag kan och vill inte kompromissa med min sverigeflytt. Jag har gamla föräldrar i Sverige och som sagt en fastighet som behöver rustas upp. Han vet detta och säger att han helt enkelt försöker att göra det bästa för alla, att han vill att barnen ska ha det bra men också inte vill förlora mig. Att han "väntat så länge på kärlek och lycka och nu har han det" bla bla bla.


     


    Jag vet att han varit olycklig länge och visst förtjänar han ju lycka...men till vilket pris liksom?


     


    Alltså jag vet ju egentligen svaret själv - "med tid kommer råd". Jag får vänta och se hur det blir när jag väl flyttar. VÄnta och se om detta bara är en dum förälskelse hos honom och om han kanske "vaknar upp" snart och ändrar sig.


     


    Vore dock spännande med mer input från familjer som har erfarenhet av en av föräldrarna i annat land.

  • revolve1771

    Finns det någon annan som har feedback?


    Känner mig ganska oroad och ledsen över situationen.

  • revolve1771
    LFF skrev 2018-09-06 10:16:36 följande:

    Min pappa flyttade till England när jag var ca 10. Jag bodde innan dess varannan helg hos honom men kunde springa dit även annars då han bodde nära mamma. Jag kände mig inte övergiven av pappa, vi pratade i telefon och skrev brev (jag skrev, pappa är usel på att skriva). Detta var långt innan internets tid (86) så dagens tekniska möjligheter att hålla kontakt fanns inte.

    När jag skulle fylla 13 flyttade han hem igen med en kvinna som han skulle gifta sig med och jag fick en lillebror (halvbror). När lillebror skulle fylla 4 flyttade de till hennes hemland (Canada) och det var en större känsla av att ha blivit övergiven av pappa. Men, tack vare den tekniska utvecklingen så blir det ju enklare och enklare att hålla kontakten.

    I Storbritannien är det ju även som standard att mamman tar allt ansvar för barnen om det blir en separation. Att han ändå har dem varannan helg känns som något bra.

    Det enda övriga är väl att mamman har vissa problem som gör att det inte känns helt schysst att lämna henne helt ensam med barnen.


     


    Skulle du säga att ni hade en bra kontakt och har det ännu? Hur ofta träffades ni när han bodde i England och var det stelt när ni väl träffades?

Svar på tråden Partner vill flytta med mig till Sverige - barnen kvar i UK