Till er styvföräldrar som är missnöjda!

Ja absolut, sorry. Men oftast när man skriver det direkt i trådstarten så är det alltid nån "expert på styvföräldrar" som hoppar på.

Våra problem när vi slog ihop två familjer gick jättebra i början, faktiskt. Allt flöt på och vi kom överens fint, slutligen flyttade vi ihop och jag kan lova dig att vi snabbade inte på nåt, utan tjejerna fick verkligen vara med i själva resan. Men så gifte vi oss och ut kom ytterligare en familjemedlem, och vips börjar allt rasa samman. Min mans barns mamma börja lägga sig i jättemycket och arbeta emot oss i precis allt, hon pratade dålig om oss inför andra med barnen närvarande och tillslut hade ju mina styvbarn avsky mot oss och sin lillebror och mina tjejer, fastän alla tjejer varit nära varandra och kommit jättebra överens. Men det började på att mina barn och den nya lillebrodern blev i vägen för mina styvbarn. De påstod att det blev för mycket och hos mamma var det lugnt, ja för mamma hade inga regler. Sen började mer och mer komma upp till ytan, saker visade sig att mamman var bitter på mig och inarbetade hennes åsikter i barna, så vips blev jag elaka styvmor och de började hitta på renbarkade lögner och vända på sanningen till sin mamma och mamman var på direkt och sa nä de har ångest hos er det accepterar jag inte så nu får de bo med mig, typ. Hon ursäktade barnens beteende och åsikter och sa att vi måste följa deras vilja, istället för att uppmuntra dom till att vara hos oss och tycka om oss, men hon fick dom verkligen att avsky oss. Samma med hennes kompisar, alla avskyr mig och kallar mig svartsjuk pga att jag begärde gränser efter ett år, då hon bara gjorde massa saker som gick över gränsen. Så min man sa ifrån och hon blev sårad och började tjuta att hon inte ville förlora honom etc. Så redan där började hon väl egentligen. Men ja och så börjar det nu komna fram saker från mina barn, hur denna sk mamma sitter och pratar skit om mig framför mina barn ihop med mina styvbarn (för ibland sov mina tjejer över där iom de hade god relation till den yngsta dottern där iallafall) och hittade på lögner som hur jag tvingade mina styvbarn som små att skura skit på toaletten, det knäckte mig rejält. Du är det ändå barn jag haft kärlek till tagit hand om och åkt utomlands med, bara göra då. Äldsta dotterns pojkvän hatar mig fast han aldrig ens träffat mig!! De hälsar inte ens när de ser mig. Min man är så knäckt över detta, för nu vill jag verkligen inte bo ihop. Senaste lögnen yngsta dottern kom med, för de har kapat banden med oss i olika omgångar, var att vi inte brydde oss om henne alls överhuvudtaget och sket i hur hon mådde. Dagen innan vägrade hon följa med till badhuset och jag var beredd att ändra aktivitet för hennes skull. Men då skickade hon till mamma att vi sket i henne. Hon ville inte vara här. Hon var nog sur på mig som slutade betala stall lektioner som jag gjorde ett helt år, med mina pengar.. Jag frågade henne varför hon sa så elaka saker om mig, hon svarade inte ens. Usch. Då var det ändå den dottern jag hade bäst kemi med och jag trodde vi hade bra relation. Nä bara fylld med hat mot mig och oss. Hittade på små ursäkter om allt möjligt, banala saker, "jag kan inte bo här för att det inte finns en matta i hallen och jag fryser om fötterna" eller "hos mamma behöver jag inte diska". Alltså ärligt. Nej värst var då jag fick veta om detta hur de pratar skit om mig framför mina barn. Barnen har gjort det förut sagt att jag är dummare än deras mamma osv för att jag är elak som har regler (oftast regler efter lämplighet, exempelvis hjälm under 15 osv). Men har aldrig hört deras mamma göra såhär framför mina barn.

Ingen?

Ganska liknande här då, att exet håller på. Vad drivs dom av?

Hur mycket ska man egentligen stå ut med? Min äldsta styvdotter hälsar inte ens på mig.. Det är så sjukt. Till och med min man skäms.

Jag berättade för min man exakt som jag kände, raka rör jag blottade helt... Känslor man inte får ha.. Men jag syndade och sa att jag klarar inte av dina barn, jag kan inte bo under samma tak eller vistas som dom. Helt sjukt och jag mår så dåligt över att känna så men att bo med barn som ljuger om allt som händer i ens hushåll ät inget liv Jag vill ha, ingen familj jag vill ha. Han höll med och förstod..

Barnen är för gamla för det samt att pappan har försökt så många gånger att prata, men det bara rinner igenom hon svarar inte på samarbetet.

Ja verkligen, hon passar in på det. Pappan har tyvärr kommit så långt att han känner att hans barn inte vill veta av honom, då de tydligt visar det. Jag tycker det är så sjukt, det finns barn som far illa hos sina pappor på riktigt. Inte i detta fall, tvärtom. Han får liksom ingen respons och hur han än gör kan bara mamma göra rätt ändå. Det har ju framkommit förr hur hon suttit framför barnen och gråtit och sagt att pappa precis skällt ut henne i telefon. Såna saker. Det är så fckd up.

Det är ju barnen som far illa och ingen annan. Det är en mycket bitter människa. Att myndigheterna går med på det

Så enkelt är inte matematiken! Dessutom vet du ingenting om det. Vad är dina personliga erfarenheter?