Anonym (Linn)

Äldre 14 Sep 09:08

571 svar

Till er styvföräldrar som är missnöjda!

Din historia lät riktigt illa TS. Jag fattar faktiskt inte hur du står ut. Riktigt lika illa är det inte hör men vi har problem i vår bonusfamilj. Min sambo har en tonåring sen innan som snart ska fylla 16 och sedan har vi ett gemensamt barn på sju månader. Våra problem uppkom i samband med att jag snart skulle föda vårt gemensamma barn, då blev hans tonåring på samma nivå som en krävande femåring. Hans barn sen innan har alltid varit curlad och det säger min sambo själv att denne är men det blev tio resor värre när ett barn till skulle komma. Hans barn krävde att sambon helt skulle prioritera denne och ignorera mig och bebisen, hans ex höll också på med svartsjukeflippar där denne ringde ner sambon om att deras barn måste vara den viktigaste och inte våran bebis. Ganska sjukt av henne att hålla på så eftersom hon själv har fler barn men hennes ex ska minsann bara plutta runt med deras gemensamma barn.

Vi har aldrig tidigare bråkat men sen vi fick barn så har vi tyvärr hamnat i många konflikter dom veckor som bonus är här. Min sambo är annars aldrig hemma pga mycket med sitt jobb och jag känner att han fortfarande lever varannan veckas liv när bonus är här. Bonus kräver all sin pappas uppmärksamhet, pappa ska minsann alltid laga mat, packa ihop väskan till skolan och pappa ska minsann tvätta alla kläder. Jag är så trött på gapet och domderingarna och är på vippen att ta med min bebis och flytta isär för jag står verkligen inte ut längre.

Innan vi fick barn så var bonus rätt krävande också men inte på samma nivå som när vår gemensamma kom. Det var då problemen hopade sig.

Anonym (Linn)

Äldre 14 Sep 09:25

#72

Anonym (Klassiker) skrev 2018-09-13 12:23:49 följande:

Nu är det som sagt dina bonus barn som är rädd för dig, det visar dom tydligt, och väljer bort er, men sättet du uttrycker dig på, så gör du säkert på liknande sätt mot bonusbarnen och därför vägrar dom vara hos er.

Här har vi ännu en svartsjuk morsa med dålig självkänsla som inte klarar av att exet har en ny flamma? Däremot så är väl en ny pojkvän till dig och dina likasinnade en heeeeeeeeelt fantastisk ny manlig förebild för dina barn? OBS...jag hoppas du läser detta med den hånfulla ton jag har i rösten!

Sök terapi och blicka framåt istället.

Är så förbaskat trött på den legitima mobbingen som härjar i detta land. Det är den som riktas mot den nya kvinnan.

Anonym (Linn)

Äldre 14 Sep 09:40

#73

sextiotalist skrev 2018-09-14 09:17:53 följande:

Inser hur lätt vi hade det. Två stycken på mellanstadiet när deras lillebror föddes och de har dyrkat honom från dag ett, har varit så mån om honom. Ett ex som älskar barn och älskade detta barn från dag ett.

Förvisso var sambons barn curlade av sin moder, men inte så påverkade av detta

När sonen var äldre och hälsade på sina syskon själv, så tog syskonens mamma ledigt från jobbet för att träffa sina barns halvbror, sedan hade hon andra sidor som inte gjorde livet helt enkelt.

Men vi har varje sluppit den tävlan och framför allt så finns det tre vinnare, tre syskon, som trots olika mödrar, är tighta och har sluppit konfronteras med svartsjuka föräldrar.

Du ska verkligen skatta dig lycklig!

Jag har själv valt att vara den större människan i det här. När exet höll på och var som mest svartsjuk och bråkade om att vår bebis var här på heltid och inte deras gemensamma så ringde jag upp henne och frågade om jag kunde komma över på fika, det tyckte hon var väldigt trevligt. Åkte dit med blommor och bebis och sa att skippa veckorna där bonus kommer prompt varannan vecka, saknar deras gemensamma barn sitt syskon när den inte är här så är det bara att komma hit och bo närsomhelst om det så är konstant. Hon blev extremt paff av att jag inkluderar istället för exkluderar men jag vill ha ryggen fri iallafall.

När det bråkas och larvas så får det vara från hennes och bonus håll isåfall och det provocerar nog henne extremt mycket att jag kör den stilen för då kommer hon inte åt mig. Kill them with kindness!

Nu är det extremt mycket tjafs mellan mig och sambon för jag är väldigt less på all cirkus är hemma men bråken är mellan oss.

Anonym (Linn)

Äldre 14 Sep 21:05

#80

Anonym (Ts) skrev 2018-09-14 19:58:23 följande:

Ja det är alltid den nya kvinnan som mobbas och det bara ska mobbas, oftast av bittra ex som återupplever sina egna komplex genom fls trådar. Varför ens läsa dom då tänker jag, om det triggar upp dom så.

Ofta får exen kriser när mannen väntar barn med den nya (eller hur länge ska man vara den nya egentligen?!) kvinnan verkar det som. Hon vill vara drottningbiet och ensam baby momma där hon får känna sig viktig. I vårt fall så verkar det inte spela nån roll att hon har fått fler barn och är gift idag, hon blev oerhört provocerad av att hennes ex och min sambo också började om på kula. Det handlar enbart om kontroll och prinsess-komplex i hennes fall. Kanske är ett kvinnligt fenomen, man vill inte ha tillbaks sin fd men vissa kvinnor vill fortfarande ha makten?

Anonym (Linn)

Äldre 15 Sep 06:37

#82

Anonym (Ts) skrev 2018-09-14 21:24:48 följande:

Ja det stämmer så bra, så betedde sig exet här med som en prinsessa. Hon tålde inte att en ny kvinna kom in och tog över no1 place. Helt sjukt egentligen, för ingen äger ju nån bara för att man har barn ihop. Hon kunde inte ringa min man längre vid minsta bekymmer, fastän att hon hade ny karl och vad tyckte han om det, han lär ju bara ha tyckt det varit smidigt så slapp han själv. Eller vadå. Men hon ville inte ta att jag blev centern i min mans liv. Ja hur länge ska man va den nya egentligen, som här har det gått 8 år så jag definierar mig inte som ny längre, men ändå behandlas jag många gånger som det! Jag tror även min mans ex kände att nu var inte hennes barn no1 längre utan måste dela platsen med nytt barn kommen av den nya hemska kvinna som tog hennes plats. Dubbelt hat. Hon kunde inte bestämma och kontrollera hur som helst, så då började hon definitivt kontrollera barnen istället. Ändå har hon själv nytt barn med ny man, men å andra sidan hade den karln inga barn från förr. Nästan så jag önskade det så hon fattade nåt nån gång!

Jag tror också att det är jobbigt för min sambos ex att hon känner att hon inte riktigt kan ringa i tid och otid. Min sambo brukar själv säga att deras barn nu är så stor så att dom behöver inte ringa varann och påminna om att skicka med diverse skor, kläder och prylar vid veckobytena utan den dialogen kan dom sköta med tonåringen direkt. Just det där verkar provocera henne extremt mycket för hon vill ha daglig kontakt om minsta lilla sak som händer och sker.

Nu lägger jag mig inte i det där överhuvudtaget, han får ha hur mycket kontakt han vill med henne men tror att det retar gallfeber på henne att han har distanserat sig.

Men jag lever ju med deras barn varannan vecka och märker hur färgad denna är av sin morsa. Varje gång denne kommer hit är h*n så upptrissad till tänderna (nästan lite manisk). Kräver full uppmärksamhet (helt okej), är extremt neurotisk och sensationslysten. Mamman verkar vara smått hysterisk och hypokondrisk och jag tycker att hon färgar av sig till sitt barn. Deras barn kan tex gallskrika hysteriskt vid vanlig nästäppa, brukar då säga att nässprejen står i medicinskåpet. Men nej, pappa måste ringa till läkaren......vi har säkert mögelskador hemma som denne reagerar på och får en allergisk reaktion av. :-/ Det där är bara ett exempel av hysterin som kan uppstå hos oss. Morsan kan jag inte göra något åt men försöker att föra en dialog med deras barn och avdramatisera situationer som kan ta sjuka proportioner annars.

Nåväl, det här med bonusfamiljen är ett extremt tabubelagt ämne som både berör och upprör verkar det som.

Anonym (Linn)

Äldre 15 Sep 08:58

#85

Anonym (Ts) skrev 2018-09-15 06:41:02 följande:

Det är ju så att jag inte står ut längre. Har tyckt det varit tufft länge och vi har ständigt jobbat med detta, men nu är bägaren full.

Men oj, låter ju hemskt! 16 år och är på det viset? Mamman likaså. Jösses, mammor ska vara no1 genom deras barn annars lagar dom ett helvete! Så är det. Sån är inte jag mot mitt ex, men många verkar vara såna. Jag förstår att du är beredd att packa ihop, kanske komma ifrån ett tag skulle göra nytta eller familje samtal? Om ni alla sätter er ner tillsammans. Så kan det iallafall inte fortsätta. Det är ju som att din sambo väljer bort ett barn fast han tror precis tvärtom. Att prata är det bästa. Är du inte frustrerad?

Jag är vuxen så jag beter mig som en men på frågan om jag är less? Spyless är jag. Främst på min sambo faktiskt, han är den som kan påverka situationen men han kör strutsen. Jag blir så less på hans konflikträdsla och att han inte kan gränsa gränslösa människor.

Sen är jag riktigt jävla less på att varannan vecka känna olustkänsla med att jag lever med en liten spion därhemma som sedan ränner hem till sin mamma och rapporterar. Så var det inte innan men sen vi skulle få ett gemensamt barn så har det blivit så mycket drama.

Hans ex försöker jag att inte lägga så mycket vikt vid faktiskt eftersom jag inte kan påverka henne. Jag har varit den större människan så jag visar respekt och har sträckt ut en hand, om någon ska göra bort sig så får det vara hon.

Vi ska gå i terapi för att prata, det är så infekterat och jag är så förbannad. Vill så gärna rädda detta och inte gå isär.

Anonym (Ts) skrev 2018-09-15 06:45:44 följande:

Ojoj. Henne får du inget gjort med, men din familj kanske du får nåt gjort med? Hur ni ska lösa saken hos er?

Mycket tabubelagt och ett sånt ämne som berör mer än man tror, men som man inte får bli berörd av negativt enligt samhällsnormer. Då är man direkt elak styvmor eller elak styvfar. Det berör och måste få göra det, vi måste få ventilera ut det. För många gånger är vi maktlösa.

Är dåligt insatt på hur andra styvfarsor har det men av egen erfarenhet så verkar dom behandlas bättre. Mammans man hon lever med var ju en given fadersgestalt från dag ett i princip, iallafall enligt henne. Vad barnet tycker är oklart men denne unnar iallafall sin mamma att ha träffat en ny.....men inte pappa då.

Anonym (Linn)

Äldre 15 Sep 18:10

#93

Anonym (Ts) skrev 2018-09-15 14:17:11 följande:

Fast nånstans måste man ju sätta gränser trots att man är vuxen. Speciellt när det kommer till lite större barn, är det små ja då självklart men stora barn de har kommit till konsekvens tänket, även om framhjärnan inte är mogen än. Men de förstår mycket. Han vet att han har sin pappa runt lillfingret. Han ska se dig med som en förebild.

Mina bonusbarn gillar sin lillebror på sin mammas sida och den pappan där, men verkligen inte här. Nånstans behöver man också tänka att man har en familj minst lika mycket, bara för att jag inte råkade vara först med just den här karlen så har vi ändå en familj. 16 åringen behöver nog lära sig lite gränser hos er och samtidigt få uppmärksamhet, men på lika villkor. Som jag alltid sa till mina bonusbarn och även mina barn "du är viktig, men vi alla är lika viktiga". Mina bonusbarn klarade inte det, den äldsta hon kunde inte följa med nånstans om det var fler barn för hon ville vara ensam, även vid matbordet kunde hon ha svårt med det där. Hon påpekade ibland att hon helst ville vara ensambarn. Vi skulle helst ha avsatt allt vi hade åt bara henne och eftersom vi inte gjorde det men mamman då de är bästa vänner, fick hon ju ångest här. Hos mamman var hon den vuxna och innan jag kom in i bilden var hon kvinnan i pappas hus. Svår omställning för henne och jag godtog den iom hennes ringa ålder, men ju äldre hon blev ju mindre gick att acceptera. Så var det för mig iallafall, jag kände att vi skulle ha skilt oss om jag inte satte ner foten. Jag var den större människan hela tiden med hans ex, men se nu vad mycket hon fick bete sig och hur dåligt jag tillslut mådde. Ångrar att hon fick styra mitt mående på det viset. Att jag inte stog på mig till min man mer än jag gjorde.

Såklart man inte vill gå isär. Kämpa, jag hoppas ni hittar en lösning.

Här har det varit lite upp och ner.

Hans ex har ringt och skrikit på honom att deras barn hade förtjänat att få vara ensambarn på hans sida, han blev ställd av henne och istället för att respondera på ett moget sätt så blev han tyst. Istället fick jag ta den diskussionen när hon kläckte ur sig samma kommentar till mig. Jag sa att klarar du av att älska fyra barn lika mycket så ska du nog se att din fd ska klara av att kunna ge två barn kärlek också. Där föll poletten ner lite hos henne, det argumentet kunde hon köpa och hon kom väl på sig där och då hur ologiskt och egoistiskt hennes tänk var. Där ser jag henne lite som en ?prinsessa?, hon vill gärna leva sitt liv lite hursomhelst men min sambo tillika hennes ex ska ge avkall på sitt helt och hållet.

Men lite så är det här hela tiden. Hon projicerar väldigt mycket ångest över sitt barn tycker jag, men vad har jag för rätt att tycka saker? Som bonusmorsa ska man veta sin plats och hålla sin käft. Jag gör det bra så här har jag inget styvbarn som avskyr mig men jag börjar bli riktigt förbannad på min sambo. Det är han som mesar!

Skillnaden här är att min bonus har kärlek till vår bebis, egentligen visar h*n mer omtanke till denne än till syskonen hos mamman även trots svartsjukan finns där. Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt du måste ha det. Känner du att du och din partner är samspelta?

Anonym (Linn)

Äldre 15 Sep 18:32

#94

Anonym (Klassiker) skrev 2018-09-15 16:31:57 följande:

Jag tror TS behöver läsa denna skribent, kanske även övriga personer här.

Om ni trycker upp enbart vad TS skriver och läser bara det hon svarat/skrivit så stämmer hon klockrent in i vad den här skribenten skriver om ryggradslösa pappor.

blogg.mama.nu/elaineeksvard/2015/05/24/toffelfarsor-som-blir-tillsammans-med-haxor/

Så slipper TS/ folk undra varför bonus barnen vänt ryggen åt denna familj! samt med all rätt .....

Snacka om att generalisera! Så alla ex fungerar likadant och bonusmorsor är stöpta i samma form också då menar du?

Elaines exempel är en ytterlighet på den mörkare skalan, precis som mycket annat i hennes liv med tanke på allt som hon verkar ha gått igenom. Men incestuösa övergrepp är kanske också något som förekommer i de flesta familjer enligt dig (med tanke på hur du slet alla bonusmorsor över samma kam där)?

Anonym (Linn)

Äldre 20 Sep 19:04

#123

Anonym (Bonusmamma) skrev 2018-09-20 04:36:58 följande:

Jag håller med dig.

Jag förstår inte varför man klamrar sig fast vid sitt ex eftersom jag aldrig skulle göra det själv.

Men jag gissar att det handlar om att de som gör det vill ha bekräftelse. Sen kan man ju undra varför de inte söker det hos sina nya partners istället..

Klart det handlar om bekräftelse! Kvinnor som håller på så har ett behov att ständigt vara det största drottningbiet.

Min sambos ex verkar utåt sett vara superkär i sin nya kille men hon vill ändå ha kontroll och vara så himla viktig för min sambo. Hon har en tendens att vilja överdriva allt som har med deras barn att göra, det har inte av välmening för ens barn att göra utan det är enbart för att söka kontakt och visa att ?HÄR ÄR JAG.

Anonym (Linn)

Äldre 20 Sep 21:05

#125

Anonym (Bonusmamma) skrev 2018-09-20 19:38:15 följande:

Precis samma sak här!

Jag kan dra ett exempel:

Min killes ex tycker att den gemensamma sonen behöver en koll på vårdcentralen. Då ringer hon min kille och ber HONOM ordna en tid för att hon tycker det och så ska det samordnas kring det. Om vem av dem som ska gå osv.

Ett annat exempel:

Sonen behöver göra nån extra läxa. Då ringer hon min kille och tycker att han ska plugga med sonen fast att det är hennes vecka.

Osv i all oändlighet. Men så håller hon det på en sån nivå att det det blir så subtilt och knappt märkbart. Men jag märker det!

Visst är det vidrigt?

Min sambos ex håller också på under sina veckor med att skapa dilemman från ingenting. Det där med läxläsning har jag också lagt märke till och hela tiden ska hon skapa drama kring deras barn. Denne har dyslexi? Denne gillar inte syslöjd? Denne behöver från ingenstans 10 par vinterskor som dom tillsammans borde åka och inhandla. Deras gemensamma barn är i övre tonåren men som hon håller på så kan man tro att dom har ett dagisbarn. Hon ringde dessutom honom under sin vecka med andan i halsen, hon skulle på aw med jobbet så hon skulle inte kunna utfodra deras barn den eftermiddagen, bad honom att åka över till henne och fixa middag......eh? Varför fixar hon inget att värma upp alternativt varför kan inte en snart vuxen person fixa sin mat vid ett enstaka tillfälle?

Jag tror att hon kommer att hålla på fast deras gemensamma är 40 år gammal. Hon måste hela tiden anamma hans uppmärksamhet och göra en höna utav en fjäder.

Är så sabla trött på människan men jag försöker att hålla min käft. Ibland går det men ibland kan jag inte låta bli att säga till min sambo vad jag tycker.

Anonym (Linn)

Äldre 20 Sep 22:19

#127

Anonym (Bonusmamma) skrev 2018-09-20 21:44:55 följande:

Jösses det där skulle lika gärna kunnat vara jag. Det är samma daltande här kring deras tonårsson som borde kunna ordna en frisörtid själv t ex.

Ja visst fasen retar man ihjäl sig? Och känslomänniska som jag är så har jag inte kunnat låta bli att låta min kille veta att jag har väldigt svårt att acceptera att deras relation går till överdrift. Han är inte riktigt problemet men han har lovat tänka sig för . Det ska swishas pengar hit och dit och droppen var när hon vid nåt tillfälle skickade ett foto med sig själv på + sonen sent på kvällen till min kille med smileys och grejer. Det tyckte jag var respektlöst.

Det där med att swishas pengar är samma problem här. Jag kan bli vansinne på att det ska swishas om allt, hon kan skicka att han ska swisha 500 spänn bara sådär för att dom var ute och shoppa bara för att. Det där med att skicka bilder på sig själv med barn? Alltså jag tror att hon gör det för att hon vill få bekräftelse eller alternativt tänker att han fortfarande tycker att hon är vackrast i hela världen.

Min sambos ex var tvungen att skriva till min sambo att deras barn var det vackraste barn i världen när vi fick vårt gemensamma.

Anonym (Linn)

Äldre 21 Sep 23:58

#150

Anonym (Mm) skrev 2018-09-21 17:39:12 följande:

Är det samma kvinnor som pratar om att deras män har incestuös relation till sin mamma som pratar om mini-wives-syndrom?

Mini-wife? Är det när en man och hans tonårsdotter lever ihop som ett par? Förutom sexet då?

Det där är supervanligt tror jag. Speciellt med män som bara har en dotter som är tonåring.

Anonym (Linn)

Äldre 22 Sep 14:56

#154

Anonym (Mm) skrev 2018-09-22 00:56:21 följande:

Nej, det handlar inte bara om tonårsdöttrar, kan vara söner och yngre barn också, det börjar ju liksom inte i tonåren utan är ett sätt att förhålla sig till sitt barn. (Och nej, det har inget samband med hurdan relation pappan har till sin egen mamma. Har aldrig hört någon som gjort den jämförelsen heller.)

Nej jag får inte ihop den jämförelsen heller i relationen mellan ens man och hans mamma.

Personligen så kan jag se att min sambos barn är en mini-wife. När jag träffade honom så hade hans barn fått inreda hela lägenheten (detta blev ett problem sen när vi köpte hus ihop och dennes barn ville inreda hela bostaden och inte bara sitt rum). Dennes tonåring vill alltid sitta med sin pappa och blev svartsjuk mot mig när jag kom för nära. Denne vill gärna följa med och handla all mat och bestämma helt och hållet vad som ska tillagas och ätas. Denne kan dessutom bli lite gränslös i sitt fysiska sätt med sin pappa. Det var kanske gulligt och normalt i sitt fysiska sätt när denne var fem men ser smått perverst ut när denne har samma fysiska närhetsbehov som 16 åring.

Det dör är vad jag skulle kalla för en mini-wife. Felet ligger hos min sambo, han har gett sitt barn för fria tyglar och har låtit denne eskalera i sin gränslöshet.

Anonym (Linn)

Äldre 22 Sep 15:19

#157

Ess skrev 2018-09-22 14:56:10 följande:

Nej absolut inte.

Jag tycker inte barnen ska styra familjen oavsett kärn eller sammansatt familj. Men det blir egentligen inte ett problem förrän det kommer in en ny partner som inte köper upplägget och som inte ser charmen med att "köpa" barnen genom att låta dem bestämma.

Maken var väl också lite så ibörjan att han skulle fråga barnen det och detta. Men jag sade till honom att det är vuxenbeslut. Visst kunde han prata med dem om saken, men i slutänden så var det vi vuxna som bestämde. Det är orimligt att vh barn ska bestämma saker som påverkar oss vuxna alla dagar i veckan, men det insåg han själv också när det kom till kritan.

Vilken tur att din man insåg detta, det kan jag inte direkt säga att min sambo har gjort. Tycker dessutom att det hela eskalerar ju äldre barnet blir och inte tvärtom. Väntar fortfarande på att hans snart vuxna barn ska frigöra sig och revoltera men icke då, denne blir bara mer och mer klängig med sin pappa. Speciellt när gemensamma barn kommer, då blev det outhärdligt. Innan kunde jag stå tillbaks men nu tolererar jag inte att vårt barn far illa.

Håller annars med i allt som du skriver. Det är enbart när det kommer in en ny partner som det uppdagas.

Anonym (Linn)

Äldre 22 Sep 19:49

#164

Ess skrev 2018-09-22 16:37:50 följande:

Det blev lite av ett ultimatum, antingen flyttar vi till gemensamt boende och skaffar barn, annars är jag inte intresserad av att fortsätta förhållandet.

Skönt att du slapp att det blev värre när era gemensamma barn föddes. Så känner jag att det blev här.

Anonym (Linn)

Äldre 23 Sep 11:19

#186

Ess skrev 2018-09-23 08:54:18 följande:

Värre blev det i början. Men jag har rätt lätt för att både lufta mina känslor och att bli arg, så jag bara lade över ansvaret för ena gemensamma på honom när hans tidigare var här, plus att han helt enkelt inte orkade springa och passa upp och skjutsa dem överallt längre.

Det har varit mycket bråk, tjafs och snedprioriteringar i början, det funkade som bäst när umgänget upphörde och de bara kom hit över dagen och käkade middag och umgicks.

Helt rätt agerat av dig men det är synd att man måste bli förbannad. Jag har också börjat bli arg! Nu är vårt gemensamma barn såpass liten men jag har börjat ruttna ihop på min sambo och spektaklet som ska vara varannan vecka när hans barn ska vara här. Den vecka vi inte har hans barn så jobbar han extra mycket för att sen ibland gå ut på helgerna för att sen när tonåringen är här så anstränger han sig extra mycket. Det där har jag ruttnat på för han lever inte varannan vecka liv längre. Har därför börjat lämna vår bebis med honom på kvällarna för att gå till gymmet även fast hans tonåring är här. Jag köper inte det där spektaklet längre!

Hur känner din man eller sambo för att barnen slutade bo hos er? I vårt fall verkar hans tonåring vilja bo på heltid hos oss inom en snar framtid. Kommer inte orka det ifall det ska vara lika högintensivt som nu. :(

Anonym (Linn)

Äldre 29 Sep 09:42

#309

Ess skrev 2018-09-29 08:27:25 följande:

De har aldrig varit varken elaka eller dumma. Men de låg på en nivå som var långt under deras ålder, under en period så funderade jag på om de led av en funktionsnedsättning.

Men sen upptäckte jag att de "bara" var curlade och aldrig behövt/fått tänka själva.

När man kommer in som utomstående så märker man ju sådant direkt, för jag hade haft praktikanter och sommarjobbare på jobb som var i deras ålder.

Jag mötte dem på en vuxen nivå, men de låg kvar på en åttaårings, så det blev kollisioner direkt. Inte så att vi bråkade, men jag backade och ville inte ta del i idiotin att hålla dem nere och fjanta som för bebisar.

Det här känner jag verkligen igen. Det är inte som att mitt styvbarn är elak men har fruktansvärt svårt för en snart vuxen person som lägger sig på ett litet barns nivå (ivrigt påhejad av mamman). Det där beteendet kommer upp till ytan när en utomstående part kommer in i deras liv.

Suger däremot extremt mycket energi. Jag börjar ruttna ihop på hans jättebebis som inte klarar av att vara ensam i fem minuter och som klänger på sin pappa som en liten bebis.

Jag vet inte ifall du har skrivit det men hur kom det sig att dom flyttade hem till mamman igen?

Jag har verkligen försökt allt men skulle vara en dröm ifall tonåringen flyttade hem på heltid till sin mamma. Ingen mår bra hemma hos oss, mamman bestämmer reglerna som gäller hos oss också (deras barn ska bli skjutsad överallt o ska aldrig behöva vara ensam ens en nanosekund). Då hade tonåringen hellre kunna vara hemma hos henne på heltid så kan hon fjanta runt bäst hon vill istället för att vara här varannan vecka och ta all luft.

Anonym (Linn)

Äldre 29 Sep 18:00

#312

Anonym (Ts) skrev 2018-09-29 17:55:11 följande:

Ja verkligen, det är tufft och rejält energikrävande. Ingen tror mig, förutom de som vet på min sida, medan mina "bonusbarn" och deras mamma samt alla med dom bara säger styvhäxa som du säger.

Igår kom min sk styvdotter gåendes på stan, tog näsan i vädret och gick omväg. Jag höll hennes lillebror, LILLEBROR(!!), i handen. Men så är JAG styvhäxa? Idag träffade vi henne på affären, mina barn ropar "där är *******", jag sätter dövörat till och bara går. Vänder mig inte ens om när de ropar. Så har det blivit. Så många gånger jag hälsar på denna lilla oskyldiga ragata utan en hälsning tillbaka. Så min man sa att jag måste göra likadant tillbaka. Nu gjorde jag det. Kunde inte bry mig mindre. Hon har skapat detta helt och hållet själv. Men de som tagit ställning ser inte det.. Bakom kulisserna. Styvhäxa oavsett orsak och omständigheter.

Hennes mamma sätter på ett flin på tryne och hälsar, aldrig knappt gjort förut så nu efter hon fick veta att vi vet om hennes jävla skitsnack om mig till mina barn. Spyfärdig! Sådan mor..

Vidrigt beteende! Men har lärt mig att mobbing mot styvmorsor är helt legitim i samhällets ögon. Henne kan man kalla för öknamn eller helt ignorera utan att det ses som något fel.

Anonym (Linn)

Äldre 31 Oct 11:59

#536

Anonym (Ts) skrev 2018-10-31 11:21:44 följande:

Handlar inte om svartsjuka då hade jag isåfall "förbjudit". I mitt fall så var hans ex en jättestor del av hans liv när vi träffades, allt handla om henne och hennes familj, han kunde lämna mig ensam julafton kväll för att fira med hennes familj som han gjort i alla år och hans egen födelsedag fick inte ens jag baka tårta till utan det var nåt hans ex gjorde. Bara några exempel. När jag började fråga varför de gjorde slut och varför han tyckte vi skulle satsas på, fick jag inte mycket till svar. Så jag fortsatte att blidka deras relation, vi ställde tillome in biokvällar nån timme innan för att ta barnen (det är helt ok ibland) och exets nya barn. Jag blev liksom paff, vadå tomten är far till alla barnen!? Så efter många paff-tillfällen började jag gå själv på biokväll och unna mig. Sen rullade det på och var på fest hos exet och många kaffe stunder. Helt okej. Men jag kände att vi blev förhindrade i vår egen relation. Ibland ringde hon och ville ha köpt mjölk, då åkte killen dit med det och lämnade mig med vad vi höll på med. Så eskalerade det, hon gick över så många gränser att jag blev spyfärdig, mitt framför mig kunde hon diskutera deras gamla förhållande vad de var speciellt med det osv. Hon kände han bättre än mig etc. Tillslut ville jag inget mer, jag ville sluta leka.

Så visst, om ni kallar det svartsjuka är det er egen definition av det, men för mig är det fakta i en verklighet - min verklighet.

Jag tycker isåfall att hans ex verkar vara den svartsjuka utav er, hade hon varit över honom och säker i sig själv så hade hon inte behövt pissa revir och förklara hur speciell deras relation har varit.

Men oavsett hur gränslös och bäng i bollen hon är så är det din sambo som du borde ta i örat här. Han är ju en riktig tönt som håller på och fjantar kring henne, så gör man inte om man väljer att introducera en ny partner.

Min gubbe har tyvärr också de där tendenserna, dock inte av samma proportion men jag känner ofta att han hellre väljer konflikt med mig än att stöta sig med ex och barn. Ibland tror jag krasst att orsaken till att många män håller på (även fast dom egentligen inte tål människan) är för att dom har så himla mycket hållhakar på varann.....tyvärr!

Till er styvföräldrar som är missnöjda!

INNEHÅLL