Till er styvföräldrar som är missnöjda!

Det handlar inte om svartsjuka! Du /ni kanske gör det på ett sånt lämpligt och gränsfint sätt att det faktiskt inte spelar någon roll. Ni kanske har tur som på lämpligt sätt sköter det bra! Ni har gränser och går kanske inte över det?

I många fall finns det faktiskt inte gränser och många tar det till helt nya nivåer och det anser jag inte man kan vara hur tålig som helst med. Så är det. Ett ex som inte kan respektera barriärer och smutskastar får ingen chans i mina ögon.

Hur är det för dig/er, måste du vara bidrottning i ditt ex liv bara för ert barns skull? Isåfall varför? Om inte, varför inte?

Men du sätter ju själv fingret på poängen i din mening "Jag känner inte att det påverkar mig eller vårt förhållande överhuvud taget". Då är ju deras kontakt inte ett problem för dig!

Problemet uppstår ju när exen kräver att få fortsätta vara i centrum. Tänk dig att du och din särbo inte har setts på 2v av nån anledning och just ikväll ska ni ses. Ni har planerat hela kvällen, köpt hem extra god mat och du går där och fixar med levande ljus och dukning och DÅ ringer särbons ex. Och måste ha hjälp NU, ikväll, för en tavla har ramlat ner och hon kan inte sätta upp den själv! Särbon föreslår imorgon kväll och exet får ett utbrott, skriker/gråter att han bara tänker på sin nya, och tänker han inte på sitt barn, tonåringen som ska få sitta där ikväll och titta på väggen utan tavla på???

Liknande händelser (och värre) har jag varit med om upprepade gånger, tills min sambo började sätta ner foten mot sitt ex. Desto märkligare då detta ex till och med redan var omgift när jag träffade min sambo så exet borde ha kommit igång med sitt nya liv. Men hon ville bestämt fortsätta vara drottningbi i hans tillvaro och använde barnet som redskap för det.

Så min sambos ex hatar mig nu för att jag har "förstört deras relation". Hon anser att de var bästa vänner tills han träffade mig. Och skulle förmodligen kalla mig svartsjuk. Och ja... på ett sätt har jag ju förstört, inte deras relation men jag frågade min sambo om han vill fortsätta ha henne som centrum i sitt liv eller bestämma själv vad han vill göra och det fick honom att inse att han faktiskt inte måste lyda henne och att han hade rätt att sätta gränser mot henne fast de har barn ihop.

Men jag förstår hur du tänker. Har man inte varit med om det så är det svårt att föreställa sig hur ett ex som vill ha kvar mannen kan bete sig. Och många händelser är ju förstås mer subtila än så här. Men det handlar ofta om att markera vem som bestämmer, vilken kvinna som har första plats i mannens liv. Att det är mamman till deras barn, inte "den nya" (som han kan ha levt ihop med i 5 eller 10 år). Och det maskeras ofta som omsorg om barnen.

Men det brukar relationer göras, när man träffar en ny, så ändras relationer till föräldrar, syskon, vänner etc.

Ofta behövs det ändras en hel del, men de flesta både klarar av det och ser det som naturligt

Det är jag säker på att de har, men era relationer har inte påverkats negativt. Sedan beror det självklart på vilken relation man har innan, hur den ändras. Så nej, jag är rätt säker på att relationen har ändrats, men att det inte har varit några problem eftersom det känns som det alltid varit.
Alla relationer ändras under livet.

Det har sambon och jag också, men likväl så har våra relationer med de runt omkring sig ändrats under resans gång, inget negativt, utan bara annorlunda.

Men nu rör det som ex, som, när mannen var singel, kunde använda sig att mannens tid rätt mycket, men när det kom in en ny, så kunde de inte längre disponera den tiden som de själva ville och än mindre när det kommer fler barn in. Det är den typen av kvinnor som det rör sig om.

Om något av dina syskon skulle få en ny relation så misstänker jag att du backar och låter de utveckla sin relation, du kräver inte deras uppmärksamhet och att de ska hjälpa dig med miljoner saker, utan du ger dom både den tid och utrymme som de önskar eller hur?

Där har vi skillnaden, du är inte gränslös, du kräver inte dina syskons 100% uppmärksamhet, du är helt enkelt en normal fungerande person som vet hur man både respekterar och sköter relationerna. Det är inte sådana som du som skapar problemen, det är gränslösa personer som inte kan acceptera att det finns andra i exets liv som faktiskt är viktigare än en själv.
Skulle tippa på att de flesta inte hade haft några som helst problem med att ha dig som ett ex.

Måste delge en sak.

Jag hade ett långt samtal med min kille för några veckor sedan där jag sa exakt vad jag tyckte och hur illa det gjorde mig och på sikt vårt förhållande att hans ex höll på och sökte bekräftelse hos honom och fick den. Jag sa till honom att han behöver sätta en gräns och stå upp för vårt förhållande eller det förhållande han tycker är viktigast. Då förstod han att det faktiskt inte är okej det hon håller på med. Min revanch eller vad man kan kalla det kom häromdan då hon i vanlig ordning på ett subtilt sätt ville byta vecka och förklara varför då det var en kul grej hon skulle göra med sonen. Då föreslog min kille lite spontant och på kul att hon kunde göra den grejen tillsammans med mig och mina barn för det hade nog mina barn också gillat. Han fick ett snabbt svar varför det inte gick men jag blev väldigt nöjd över att han involverar mig och mina barn mer nu. Att han tydligt visar henne att det är han och jag och våra barn tillsammans som gäller och som är viktigt. Inte hon.

Du vet ju inte ens vad följden blev eller om det ens var lämpligt att de bytte dagar så varför så hätsk?

Hon hade inte behövt ta hand om dem eftersom deras mamma följt med i så fall.
Tror knappast att det fanns så mycket som hindrat henne från att de kunde åkt allihop eftersom hon redan föreslagit att hon kunde åka med sitt eget barn.
Jag tyckte det var omtänksamt av honom att även tänka på sin sambos barn och att de också kunde få göra något kul, speciellt när det var under hans barnvecka.