Till er styvföräldrar som är missnöjda!

Nej, exakt. Den detaljen vill sextonåringen inte gå in på. Mamma är ju mamma, hennes pressade situation har hon hur mycket empati som helst för.

Visst, det kan vara så att dottern bett om att få bo hos pappan men fick hans fru då möjlighet att säga nej om hon inte klarade av det? Blev hon tillfrågad överhuvudtaget? Eller är det mamma som pressat pappan att acceptera dottern på heltid trots att där finns en person som har lätt att få migränattacker. Bara för att dottern vill bo hos pappan betyder det inte att det är lämpligt. Har mamman utövat känslomässig utpressning på pappan så han inte vågar säga nej? Hur gick det där till? Hur kunde det gå så långt att dottern blir utelåst och kränkt? Det rimliga vore att man kommit överens med mamman att dottern flyttar dit igen innan någon drivs till att utföra en så desperat handling. Hade mamman vägrat?

Nu har jag uppfostrat mina barn, så det är inte en chans att de bär sig så illa åt. Jag står inte själv heller och tar skit från mina ungar.
Inte ens makens bortskämda, curlade ungar hade vågat bära sig åt så, varken här eller hos mamman.

Det kan jag garantera att de inte skulle. Men man måste ju börja uppfostra när de är små.

De skulle aldrig bära sig illa åt mot någon utomstående, och inte mot oss föräldrar heller. Att börja frigöra sig är en sak, men att bära sig direkt illa åt mot någon är inget alternativ.

Uppenbarligen något som fick i alla fall två personer att ruttna tillräckligt på henne för att slänga ut henne.

De bråkade och hon fick flytta till pappan....

Jag har inte antytt att dottern har varit en besvärlig tonåring, inte heller att hon har varit elak. 
Ja, det är rimligt att föräldrar delar på ansvaret men utifrån det här inlägget vet vi inte hur det var upplagt dem emellan. Vad är en period? Är det två år här, två år där? Jag har inte sagt att mamman självklart är huvudansvarig. Det jag undrar är i vilken mån pappas fru fick vara delaktig i beslutet att hans dotter skulle bo på heltid hos dem. Det framgår inte. 
Jag vet inte vad du menar med att pappan ska avlasta sin fru, hon ska inte behöva ta hand om hans barn överhuvudtaget. Hans barn, hans ansvar. Men bor man ihop med någon annans barn så åker man likväl på att plocka, torka och städa upp, hur mycket man än försöker att föra över det på föräldern. Men sen är det där lilla ordet "borde". Om pappan inte gör det han borde göra, vad ska hans fru göra då?
Jag undrar fortfarande, vad kommer det sig att pappans fru gjorde en så extrem handling? Om dottern hade kvar sitt hem hos mamman så borde de rimligtvis kontaktat mamman och bett om att dottern bor hos henne igen, innan man väljer att låsa henne ute. Hur gick det med det samtalet? Vad sa mamman när de kontaktade henne?

Varken du eller jag vet. Det finns luckor i den här historien.

Det finns mycket man kan tänka att man skulle göra om det och det och det hände, men ibland är det ju helt enkelt så att omständigheterna gör att det inte passar. Om man till exempel precis har varit med om en svår sak och riskerar att gå in i väggen, då är det inte en lämplig tid att ändra umgänge från deltid till heltid. Jag läste på lite om Elaine, att hon hade bott på varannan helg. Då skulle man kunna tänka sig att de hade utökat till varannan vecka. Om det inte är praktiskt möjligt kan man tänka sig perioder på kanske en månad. Men vi vet ju inte alla detaljer.
När jag ifrågasätter hur mycket hans fru har fått vara med i det här beslutet så säger du att om du hade varit pappa så hade du inte nekat din dotter även om din fru var emot. Vad ligger i ditt påstående? Att hon nekar för att hon är svartsjuk? För att hon inte vill ha henne där överhuvudtaget?
Men du vet inte hur det här gick till. Mamman kan ha ringt, sagt att nu är det fan din tur att ta henne. Och så bestämde mamman att dottern ska vara hos pappan. Inga riktlinjer har dragit upp, inga perioder hit eller dit. På obestämd framtid. Ingen fråga om det fungerar. Pappans fru kan ha varit i en svår period där hennes mamma just har blivit sjuk och troligtvis kommer att dö. Hon kan ha haft en period med svåra migränattacker och redan svårt att klara av sitt arbete. Hon kanske var i en fas i livet där man inte bara kan ställa allt på ända på grund av mammans infall. Pappan i sin tur kanske har resonerat som du att det spelar ingen roll vad min fru säger, min dotter är alltid välkommen. Inga hänsyn tas till fruns tuffa situation. Inga försök att komma fram till en lösning där dottern kan bo mer hos pappan men inte på heltid, inte på obestämd framtid, inga försök görs att komma fram till en lösning som passar både dotter, mamma, och pappas fru. Lägg därpå att pappa inte gör allt det där som han borde göra när dottern väl är på plats.

Nu spekulerar jag bara. Jag vet lika lite som du men när jag läser en sån här historia så är det sådana scenarion som jag ser för mig. Vilket scenario såg du? Den elaka styvhäxan som styrs av sin svartsjuka? Det är den bild som Elaine vill måla upp och det är den historien som många vill sluka med hull och hår.

Vi vet ju faktiskt lite mer om den här historien. Elaine skrev det här inlägget 2015, ett år senare gav hon ut boken om övergreppen. Vi vet att hon inte levde ett hälsosamt liv hos sin pappa. Hur det än har varit med pappas fru så har omständigheterna i det där hemmet varit av en ohälsosam karaktär.

Men det som jag tycker är intressant när någon vill hänvisa till en sådan här artikel är hur vi gärna ska tänka på styvhäxorna som styrs av sin svartsjuka, allt grundar sig enbart i deras sjuka svartsjuka. Inga andra nyanser. Inga omständigheter, ingen bakgrund. Det räcker att säga svartsjuk styvhäxa så hakar människor på. En del har ingen egen erfarenhet av styvfamiljer alls men tror nu att de minsann fick en inblick i hur det kan gå till och köper bilden av svartsjuka styvhäxan med hull och hår. Sen applicerar de den bilden på alla andra styvfamiljer som har problem och säger att jo men vi vet ju hur det kan gå till, de är svartsjuka, det vet man ju.

Det där du säger nu är det som brukar komma upp. "Träffar man en man med barn måste man köpa hela paketet." Det är väldigt lätt att ha en åsikt i allmänhet. Någonstans inom dig tänker du nog också att i de där styvfamiljerna där det blir problem där finns det nog en styvmamma som är svartsjuk.

"Barnen finns där och boendesituationen kan ändras." Det är stor skillnad på om barnets mamma dör och om barnet därför måste bo hos er på heltid, då har man inte så stort val. Då spelar det ingen roll om du eller pappan har andra problem, då måste man mobilisera för att ta hand om situationen och lösa det så gott det går för barn, fru och pappa. Men att ändra till heltid bara för att mamman känner för att göra något annat i ett år eller två, där hon struntar helt i om pappa och fru har andra problem och kan gå in i väggen (som det var för mig och min sambo), det är inte okej.
Det är inte heller okej att du påstår att det finns vissa saker man måste acceptera om man flyttar ihop med en man som har barn sen tidigare. Har man skaffat barn måste man däremot acceptera att du har ett barn att ta hand om ända tills det barnet klarar sig själv och du ska se till att uppfostra det barnet så att det ska klara sig själv.
Det må så vara att om man har blivit ihop med en man som har barn sen tidigare så kanske man måste vara beredd på att den andra föräldern till barnet är en jävla idiot som helt plötsligt en dag tycker att hen har bättre saker för sig än att fullfölja sitt föräldraskap. Såna idioter finns ju. Men när det handlar om idiotföräldrar så snackar du minsann inte om att "man måste köpa hela paketet" om att man har valt att bli förälder. Det är tufft att vara förälder, man kan känna att man går miste om mycket, blivit låst, men så kan det vara med livet som förälder. Det är inte en anledning att välja bort att vara förälder bara för att det finns roligare saker att göra, inte heller för att det känns lite körigt att hantera uppstudsiga och krångliga tonåringar. 

Så det där med styvföräldrar och det så kallade "paketet", fundera lite på vad som kan finnas i det där paketet som du tycker att man köpte innan du använder det uttrycket igen, är du snäll. 

Nå, hur var det nu med mammans del i det här? Vet du? Vet du något om pappans överenskommelse med mamman? Vet du att pappans fru inte ville ha hans barn där överhuvudtaget? Vet du vad pappans fru tyckte eller gissar du bara nu? Det kanske räcker att Elaine kallar henne för svartsjuk styvhäxa för att du ska hela bilden klar för dig.