Till er styvföräldrar som är missnöjda!

Det finns nog inga tonåringar som inte bär sig illa åt en enda gång under hela tonårstiden.

Det är ju en definitionsfråga, igen...och vi vet som sagt inte vad Elaine gjorde.

Det står ingenstans att mamman slängde ut henne!!!!!

ha, ha, det har du ju själv skrivit att det är
säg till om jag ska länka tråden

Jag tror att en "styvhäxa" ofta skapas av mannens beteende: 
1. Han ber henne flytta in i ett tidigt skede och lägger smygande på mer och mer jobb på henne både med barnen och i hushållet

och/eller

2. Han sätter barnen på en piedestal och lyder deras minsta vink, han ignorerar flickvännen/frun när barnen är där. Ibland lyder han även exfruns minsta vink.

Självklart leder detta till frustration, men här har styvmamman ett stort ansvar: nämligen att ta upp problemen med mannen och inte ta ut frustrationen på barnen, vilket säkert är lätt hänt.

Du har rätt i att barnen inte ser vad som händer bakom kulisserna, men det kan man inte heller förvänta sig av barn. Och när de är vuxna kommer de bara ihåg vad styvmamman gjorde mot dem.

Vad innebär det att känna sig välkommen? För om du frågar mig så är inte jag särskilt intresserad av att ha hen hos oss. Men jag förstår ju att det är så det är, de delade på vårdnaden när vi träffades, jag har aldrig ens funderat på att min sambo skulle ändra på något där. Han hade ett barn som skulle träffa sin mamma och sin pappa, bo hos båda, inget konstigt med det. Två kompetenta föräldrar som samarbetade om att ta hand om ett barn.  
Idag, med allt som har hänt, utan att gå in på alla detaljer, med de krafter det tar ifrån mig att ha hen hos oss, så tänker jag inte precis att hen är välkommen. Mina tankar går åt andra hållet faktiskt. Men det är fortfarande min sambos barn, jag förstår ett hen ska bo med sin pappa, men jag längtar till att hen vill pröva sina vingar och flyga ut från boet. 
Men om mamman bestämmer sig för att resa iväg igen, lämna deras barn på heltid hos oss igen, jag måste säga att jag har fantasier om vad jag ska göra då och en av fantasierna inkluderar något med nycklar och lås. 
Jag har ingen aning om hans barn känner sig välkommen hos oss, det ligger inte som prio ett hos mig. Min största prioritet ligger i att hålla problemen på avstånd, bibehålla mina krafter, så att jag har mina krafter kvar till min prio ett, nämligen att ta hand om mina egna barn. 

Jodå, tanken dyker upp ibland men jag föredrar att kämpa på, det skulle inte bli bättre av en separation. Just nu har jag lyckats föra över allt på pappan och han har faktiskt blivit bättre på att ta hand om sånt som han bara kunde strunta i förut, förhoppningvis fortsätter det på den vägen. Kanske kommer även hans barn att förstå hur saker och ting hänger ihop längre fram. 

Menar du att pappan har blivit öppen eller menar du att barnet varit öppen? Hur gjorde hon för att dra åt tumskruvarna? 

Vi har på sätt och vis också fått backa för mamman. Hon upptäckte ju att hon inte behövde vara överens med sitt ex om att resa, det var bara att boka och resa iväg. Vad skulle vi göra? Sätta deras barn på gatan? Och när det gäller ett mindre barn så vill man ju inte röra upp dess värld för mycket med vad mamman har gjort och sagt. 

Jag vet ju att dina barn var större och att de var extremt krävande och curlade. Min sambos barn var i skolåldern när vi träffades, det fanns inga extrema tendenser åt något håll. Första gången jag reagerade på nånting var det inte tillräckligt stort eller tydligt för att jag skulle vända och dra.