Till er styvföräldrar som är missnöjda!

Nej absolut inte.

Jag tycker inte barnen ska styra familjen oavsett kärn eller sammansatt familj. Men det blir egentligen inte ett problem förrän det kommer in en ny partner som inte köper upplägget och som inte ser charmen med att "köpa" barnen genom att låta dem bestämma.

Maken var väl också lite så ibörjan att han skulle fråga barnen det och detta. Men jag sade till honom att det är vuxenbeslut. Visst kunde han prata med dem om saken, men i slutänden så var det vi vuxna som bestämde. Det är orimligt att vh barn ska bestämma saker som påverkar oss vuxna alla dagar i veckan, men det insåg han själv också när det kom till kritan.

Det är lätt för föräldern att ta den enkla utvägen och skylla förändringarna på att partnern vill ha det så. 

Det blev väl lite så här, men vi pratade om det ett antal gånger och han insåg att han själv har ett val i hur han vill/ville ha sin framtid.

Måste delge en sak.

Jag hade ett långt samtal med min kille för några veckor sedan där jag sa exakt vad jag tyckte och hur illa det gjorde mig och på sikt vårt förhållande att hans ex höll på och sökte bekräftelse hos honom och fick den. Jag sa till honom att han behöver sätta en gräns och stå upp för vårt förhållande eller det förhållande han tycker är viktigast. Då förstod han att det faktiskt inte är okej det hon håller på med. Min revanch eller vad man kan kalla det kom häromdan då hon i vanlig ordning på ett subtilt sätt ville byta vecka och förklara varför då det var en kul grej hon skulle göra med sonen. Då föreslog min kille lite spontant och på kul att hon kunde göra den grejen tillsammans med mig och mina barn för det hade nog mina barn också gillat. Han fick ett snabbt svar varför det inte gick men jag blev väldigt nöjd över att han involverar mig och mina barn mer nu. Att han tydligt visar henne att det är han och jag och våra barn tillsammans som gäller och som är viktigt. Inte hon.

Nu tänker jag ta mig tid och säga att det är skönt med en tråd som vågar visa lite ilska. Här är en till som är frustrerad.

Det är så mycket som jag är frustrerad över så jag vet inte var jag ska börja men jag vill i alla fall säga att jag känner igen mig mycket i vad som kommit fram i den här tråden.

Värre blev det i början. Men jag har rätt lätt för att både lufta mina känslor och att bli arg, så jag bara lade över ansvaret för ena gemensamma på honom när hans tidigare var här, plus att han helt enkelt inte orkade springa och passa upp och skjutsa dem överallt längre. 

Det har varit mycket bråk, tjafs och snedprioriteringar i början, det funkade som bäst när umgänget upphörde och de bara kom hit över dagen och käkade middag och umgicks.

Nu förstår man hur konflikter med ex i styvfamiljer börjar. Hon har en önskan om att få göra något med sitt eget barn och får som svar att hon kan göra det med dig och dina barn? Och nu sitter du och är nöjd för att han minsann har visat henne?

Det handlar alltså inte om att det inte gick eller att det skulle stöka till det för er utan om att visa att ni är de viktiga? Men grattis, hoppas att hon gör likadant mot er när ni får behov av att byta någon gång.

Men varför kan hon då inte göra det på sin egen vecka? 

Som jag har tolkat Anonym (Bonusmamma) så har hennes killes ex upprepade gånger försökt byta vecka för att hitta på saker med barnet.

Om det exet vill göra med barnet bara fungerar på pappans veckor så kan de väl byta veckor permanent.

Eller kommer exet då att hitta på saker att göra under hans veckor ändå och försöka byta vecka?

Sen förstår jag inte varför man måste byta en hel vecka för att hitta på en sak under en dag.

Och var framgår det att barnet ville följa med mamman på det hon hade tänkt hitta på?

Vad innebär det att känna sig välkommen? För om du frågar mig så är inte jag särskilt intresserad av att ha hen hos oss. Men jag förstår ju att det är så det är, de delade på vårdnaden när vi träffades, jag har aldrig ens funderat på att min sambo skulle ändra på något där. Han hade ett barn som skulle träffa sin mamma och sin pappa, bo hos båda, inget konstigt med det. Två kompetenta föräldrar som samarbetade om att ta hand om ett barn.  

Idag, med allt som har hänt, utan att gå in på alla detaljer, med de krafter det tar ifrån mig att ha hen hos oss, så tänker jag inte precis att hen är välkommen. Mina tankar går åt andra hållet faktiskt. Men det är fortfarande min sambos barn, jag förstår ett hen ska bo med sin pappa, men jag längtar till att hen vill pröva sina vingar och flyga ut från boet. 

Men om mamman bestämmer sig för att resa iväg igen, lämna deras barn på heltid hos oss igen, jag måste säga att jag har fantasier om vad jag ska göra då och en av fantasierna inkluderar något med nycklar och lås. 

Jag har ingen aning om hans barn känner sig välkommen hos oss, det ligger inte som prio ett hos mig. Min största prioritet ligger i att hålla problemen på avstånd, bibehålla mina krafter, så att jag har mina krafter kvar till min prio ett, nämligen att ta hand om mina egna barn. 

Vad innebär det att känna sig välkommen? För om du frågar mig så är inte jag särskilt intresserad av att ha hen hos oss. Men jag förstår ju att det är så det är, de delade på vårdnaden när vi träffades, jag har aldrig ens funderat på att min sambo skulle ändra på något där. Han hade ett barn som skulle träffa sin mamma och sin pappa, bo hos båda, inget konstigt med det. Två kompetenta föräldrar som samarbetade om att ta hand om ett barn.  

Idag, med allt som har hänt, utan att gå in på alla detaljer, med de krafter det tar ifrån mig att ha hen hos oss, så tänker jag inte precis att hen är välkommen. Mina tankar går åt andra hållet faktiskt. Men det är fortfarande min sambos barn, jag förstår ett hen ska bo med sin pappa, men jag längtar till att hen vill pröva sina vingar och flyga ut från boet. 

Men om mamman bestämmer sig för att resa iväg igen, lämna deras barn på heltid hos oss igen, jag måste säga att jag har fantasier om vad jag ska göra då och en av fantasierna inkluderar något med nycklar och lås. 

Jag har ingen aning om hans barn känner sig välkommen hos oss, det ligger inte som prio ett hos mig. Min största prioritet ligger i att hålla problemen på avstånd, bibehålla mina krafter, så att jag har mina krafter kvar till min prio ett, nämligen att ta hand om mina egna barn. 

Måste vara tufft med alla de i din omgivning som tagit ställning. Det är så lätt att lägga all skuld på den där styvhäxan. Du och jag behöver förklara ingående exakt vad som har hänt och blir knappt trodda medan de bara behöver säga "styvhäxa" så vet alla hur det ligger till.