Abort hur funkar det?

Nu var vår "abort" ofrivillig då det konstaterades att fostret var dött v14. Det hade dött i v8 men hinnsäck etc hade fortsatt växa till v10 ca.

Bad om skrapning (vakuumex.) men läkaren bestämde att medicinsk abort var bäst.

Fick bli inlagd 3 dagar senare och fick totalt 3 eller 4 doser Cytotec utan önskad effekt den dagen. Fick hemska sammandragningar och fruktansvärd smärta av slemhinna som passerade en livmoderstapp som aldrig öppnade sig. Fick oregelbunden hjärtfrekvens och frossbrytningar. Grät som ett as då graviditeten var både önskad och sedan länge efterlängtad. Var enormt hungrig då jag tydligen inte fick äta, något de inte berättat innan. En bm kom in var 3:e timma med en ny dos medicin som hjälpte lika lite som den förra. Hade med mig Naproxen som smärtlindring då morfin inte funkar på mig. Räckte inte på långa vägar...

Tillslut sade maken ifrån och tvingade dem att göra vul. Hade då pågått i 15 timmar. De konstaterade att tappen var totalt stängd, fostret var kvar, vattnet inte gått och allt annat vitalt inte kommit ut. Jag ormade mig i gynstolen då jag hade så ont. De förordnade ytterligare Cytotec, men min ängel till make vägrade och sa att nu får de skrapa då det var vad jag velat från början.

Rullades till akutop då jag mådde så pissigt. Personalen på kk och op argumenterade över mig på britsen då op tyckte jag borde fått skrapas för flera timmar sedan... jag sa bara "söv mig!"

Vaknade smärtfri. Allt var så pissigt som det brukar vara för mig efter op, men det är ju inte oväntat. Hjärtrytmstörningen försvann de närmaste dagarna.

Sammanfattningsvis:

Nej, jag skulle aldrig klara att göra en abort utifrån de skäl du beskriver.

Ja, abort är helt klart det värsta jag någonsin gått igenom smärtmässig och utifrån övrig fysisk påverkan.

Tvingas jag göra en till av ett dött foster blir den kirurgisk- 1000%