Mår ni sämst på morgonen, dagen, kvällen eller natten?

Kan må så skit på kvällen att jag inte vet vart jag skall ta vägen och vakna pigg och glad på morgonen. Det kanske också vara tvärt om, lägger mig glad, positiv och på moln men vaknar och mår sjukt dåligt.

Har filosoferat lite kring min psykiska ohälsa och jag tror att jag undermedvetet vill må dåligt. Att det finns någon trygghet i det? Jag vet inte, bara en tanke.