Mår ni sämst på morgonen, dagen, kvällen eller natten?

Morgonen inför möte eller nya människor särskilt om jag sovit lite och min ångest ökar på allt som klockan tickar.

Annars kan jag ha dippar mitt på dagen men ingenting märkvärdigt som inte går över på en stund.

Just nu är det mer lugnt än någonsin, det var det inte i somras kan jag säga men jag kämpade på att hitta balans, mycket handlade om att sänka min bild av mig själv som perfekta duktiga miss 200% till "Good enough" på 50 % i fart i ork och i handling. När jag väl kom ner i fart till Good enough så har jag kunnat möta mina behov bättre och då slutade slagen mot mig själv då fort allt inte blev dom jag tänkte eller planerade. Jag började acceptera att saker får vara lite förvirrande stressande som tidigare var piece of cake. Denna lugna attityd gjorde hela mig lugn. (Inga piller till hjälp jag är anti sånt)

Jag går till terapeut ungefär en gång i veckan med och där får jag bearbeta lasta av sånt som annars växer som svartmögel på ens väggar.

Jag har bra stöd av förstående nära och kära och jag är NOGA med mina gränser för vad min kropp orkar.

Du kanske skulle söka hjälp pga utbrändhet?