Anonym (Tänk lite längre fram) skrev 2018-10-22 08:57:08 följande:
Hmm.. Hur blir det med hans ansvar för det här barnet då?
Om ni separerar blir han ju pappa ändå och hur påverkar hans motvilja ett umgänge och samarbete? Kommer han göra skillnad på barnen?
Han har sagt att han tar sitt ansvar om jag behåller barnet. Det är svårt att veta om han gör skillnad på barnen i förväg. Jag vet inte. Han kommer förmodligen ha barnen varannan vecka, även detta. Men jag känner att hans känsla inte finns där. Han är negativt inställd nu. Han har suttit och googlat och läst att barn ofta gör en lyckliga under graviditeten, men att förhållandet ofta sen blir sämre. Det är väl det han grundar in inställning på.
Finlandarn skrev 2018-10-22 08:49:37 följande:
Du tar givetvis inte abort om du inte vill. Skydd är aldrig 100% säkert och det borde han också veta. Kanske han ändrar sig när han fått smälta det en stund, eller inte.
Hur många barn har ni sedan tidigare?
Själv blev jag oplanerat gravid ifjol och det var självklart att vi skulle behålla, även om sambon var i chock ett par dagar och tänkte att livet tar slut (båda då 22 år) ???? Inte mycket har ändrat sen vi fick vår son förutom mera kärlek till familjen!
Jag har ett barn och han har två. Barnen börjar bli stora nu och alla går i skolan. Förskoleklass går yngsta i och 4an går äldsta i. Vi har inget gemensamt barn. Han och jag tänker olika. Jag tänker som dig. Han tycker det är jobbigt att börja om. Tänker att han blir låst än mer år framöver, att man inte kan ha barnvakt första året, att han inte kan resa osv. Han tycker hela hans liv blir förstört då han kommer vara drygt 50 när detta barnet är 18 år isf. Han tycker det är för gammalt.
Anonym (Loka melon) skrev 2018-10-22 08:50:59 följande:
Jag var i samma situation för 1 år sen... Jag valde att behålla barnet och då gjorde sambon slut... Det var jättejobbigt men som jag ser det fanns det inga andra alternativ... Hade jag gjort abort hade jag känt mig tvingad och hatat mig själv och min sambo och alltid sörjt vårt förlorade barn... Det är tufft att vara ensamstående mamma men det hade jag nog blivit ändå för jag hade inte kunnat stanna med någon som kräver att jag gör abort... Det var rätt val för oss.
Vi kommer från lite olika bakgrunder han och jag. Han har två barn där han delat ansvaret med mamman. Han tyckte det var väldigt jobbigt när de var bebisar. All tid de krävt osv. Jag å andra sidan har haft mitt barn själv. Alltid. Jag tycker inte det varit så jobbigt. Jag har då också pluggat och arbetet samtidigt som jag varit ensamstående. För mig känns det ju som drömmen att kunna dela detta med någon, medans han har andra känslor. Som jag gav svar på i svaret ovan detta.
Jag känner samma som dig. Att jag skulle må väldigt dåligt. Sörja detta barnet. Samtidigt vill jag inte tvinga in honom i ett faderskap han inte vill ha, för han skulle ta sitt ansvar ändå. Sitt ansvar ja, men den villkorslöst kärleken? Att prioritera barnet osv. Jag tror inte det skulle finnas även om han tog sitt ansvar.
