Gravid v.8 och nedstämd

Hej,

Jag har precis gått in i v.8 och har senaste veckorna känt mig så nedstämd.
Jag vet inte riktigt varför, men det är något som gnager inombords och det känns som om något inte är som det ska (inte gällande embryot, utan bara psykiskt, inombords)

Jag har tidigare problem med depression och ångest sedan 5 år tillbaka och äter 150 mg sertralin varje dag och självklart blir jag mer orolig att jag ska falla tillbaka i det mörker jag befann mig i då.

Innan jag var gravid hade jag mått väldigt bra i ett par år, men nu börjar jag känna mig mer ledsen och nedstämd den mesta delen av tiden.

Är det någon annan som känner samma? Jag vet inte varför jag känner mig ledsen, jag vet ju innerst inne att jag egentligen inte borde vara det, men jag har svårt att glädjas åt saker som jag gjorde förut ändå.

Beror det på hormonerna? Har ni mått bättre efter någon viss vecka? Är rädd att jag ska må såhär hela graviditeten och hamna i en förlossningsdepression efter barnet föds också

Hej!

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver.

Omkring v. 8 så började jag känna mig nedstämd, bortdomnad och allmänt bortkopplad från mig själv.

Jag kände ingen direkt glädje över min graviditet och kände mig mest orkeslös och hemsk eftersom man faktiskt "ska" glädjas och vara tacksam i samhällets ögon.

Jag var ganska övertygad om att dessa känslor inte egentligen kom från mig själv utan att det fanns någon anledning. Efter samtal med min bm så informerade hon mig om att graviditetsdepression är ganska vanligt och att hjälp finns att få om man vill.

Jag valde dock att avvakta och försöka hantera det själv som ett första steg.

Det som hjälpte mig var för det första att jag var öppen och ärlig mot min sambo som då kunde stötta och peppa. Då behövde jag inte heller ha dåligt arbete för att jag var "tråkig" utan han visste vad som låg bakom.

Det andra var att jag började försöka göra saker som gjorde mig glad, för mig var det att hänga i stallet med hästar, rita och gå korta promenader.

Sen såg jag även över min kost och såg till att proppa mig full med frukt och grönsaker. Försökte välja bra livsmedel tex ekologiskt.

Och det största var att jag upprepade i mitt huvud att det här kommer att gå över. Jag mår troligtvis så här pga hormoner som spökar och det jag känner nu kommer inte vara för alltid.

För mig lättade känslorna successivt och efter v 12 var dom så gott som borta. Nu är jag i v 21 och mår som vanligt igen men minns fortfarande Hur tungt det var under som veckorna.

Massa styrkekramar!

Gravid v.8 och nedstämd

INNEHÅLL