Gravid v.8 och nedstämd

Hej!

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver.

Omkring v. 8 så började jag känna mig nedstämd, bortdomnad och allmänt bortkopplad från mig själv.

Jag kände ingen direkt glädje över min graviditet och kände mig mest orkeslös och hemsk eftersom man faktiskt "ska" glädjas och vara tacksam i samhällets ögon.

Jag var ganska övertygad om att dessa känslor inte egentligen kom från mig själv utan att det fanns någon anledning. Efter samtal med min bm så informerade hon mig om att graviditetsdepression är ganska vanligt och att hjälp finns att få om man vill.

Jag valde dock att avvakta och försöka hantera det själv som ett första steg.

Det som hjälpte mig var för det första att jag var öppen och ärlig mot min sambo som då kunde stötta och peppa. Då behövde jag inte heller ha dåligt arbete för att jag var "tråkig" utan han visste vad som låg bakom.

Det andra var att jag började försöka göra saker som gjorde mig glad, för mig var det att hänga i stallet med hästar, rita och gå korta promenader.

Sen såg jag även över min kost och såg till att proppa mig full med frukt och grönsaker. Försökte välja bra livsmedel tex ekologiskt.

Och det största var att jag upprepade i mitt huvud att det här kommer att gå över. Jag mår troligtvis så här pga hormoner som spökar och det jag känner nu kommer inte vara för alltid.

För mig lättade känslorna successivt och efter v 12 var dom så gott som borta. Nu är jag i v 21 och mår som vanligt igen men minns fortfarande Hur tungt det var under som veckorna.

Massa styrkekramar!