Hjälp, hur hittar man något positivt i detta?

Känner igen mig en del, har också manlig faktor. Chocken att höra att det aldrig kommer bli några barn utan hjälp. Det är en sorg som en måste hantera på nåt sätt.

Jag tror, när sorgen är bearbetad, att det kanske handlar om hur gärna en vill ha det där gemensamma barnet. Det är inte kul med hormonstimuleringen, men det är värt precis allt ändå. Det finns så himla bra hjälp med ivf att chansen för att bli gravid är ganska stor. Och då börjar nästa fas i livet.

Hur en döljer det på jobbet är svårt att säga, beror ju helt på vilket yrke, avstånd till kliniken och hur lätt det är att komma iväg på läkarbesök osv. Vissa väljer att berätta för chefen som väldigt ofta är förstående.

I vårt fall beror det på mig att vi inte kan få barn tillsammans på det vanligaste sättet o hade många ggr tankar - "han kan ju lämna mig o få barn m någon annan istället".. eller bli bitter på mig ifall vi inte lyckas...

Din partner rår ju inte för situationen ni är i och om du vill ha barn m just honom måste du nog bearbeta det du känner (gå o prata m någon?).

IVF är skitjobbigt -känslomässigt - sprutor, läkarbesök etc är inget mot den känslomässiga bergodalbana man åker i. Hopp o förtvivlan.. Men jag är så galet tacksam för IVF. Utan det hade vi nog inte haft vår dotter (tog 1 år m IVF behandlingar inkl ett MA) och jag hade inte ruvat på 2st blastisar som kanske kanske kan bli ett syskon t henne.

Hej!

Jag förstår dina känslor. Här hade vi manlig faktor med, dock inga spermier så din situation är mer en dröm för mig. I slutändan handlar det om vadå du är villig att göra för er kärlek. Jag bara visste att jag ville ha min man som pappa. Hur gamla är ni?

Vi har okänd faktor men det kändes ändå så orättvist att jag liksom fick göra allt. Men det var inte så farligt, behandlingen var lättare än jag trodde.

Det gick bra med sprutor och inga större biverkningar = lättare än jag trodde.

Blev gravid på först insättning och föder i mars.

Vi har bekostat allt själva. Med resor, mediciner, vitaminer, test av akupunktur o själva ivf:erna är vi uppe i kring 170 000kr minst. Oavsett missfallet o massvis m sprutor, alla tårar, frustration, känsla "att allt hänger på mig"o alla pengar så är det värt det o jag skulle göra om det igen utan tvekan. Men man måste vara snäll med sig själv och varandra.. det sliter så finn glädje i det lilla o det man faktiskt har o gör saker du/ni mår bra av.. och gråt när det gör ont o allt känns som skit..<3

Det är en jävligt tuff resa, att göra behandlingar dvs. Särskilt när man som du säger ?inte ens behöver göra det?. MEN! Det är värt det om man har den rätta partnern som man vill ha barn med. Är relationen sådär från början så kan jag förstå att man inte vill gå vidare. Jag älskar min man otroligt mycket och ville inte lämna honom! Men du ska veta hur många kriser jag gick genom för att vara OK med allt detta. Jag var så rädd för allt.

Det fanns varken spermier i testikeln eller bitestikeln, allt var tomt. Så, ditt läge är för mig en drömsituation även om jag förstår att det inte känns så för dig.

Jag har precis blivit gravid efter andra inseminationsförsöket i Danmark. Gravid i v.5 (4+2). Nu är man orolig över andra saker än hur barnet blev till.

Stor kram!

Instämmer med de flesta andra här. Också manlig faktor, vi har inte en chans att bli gravida på egen hand även om det finns spermier (mycket få och slöa). Efter flera år är jag äntligen gravid men resan har varit skittuff. Det har tärt på relationen, inte bara mellan oss utan även alla vänner. Jag har varit nere i fruktansvärda svackor. Inte kunnat gå på kafé mm om det funnits massa barn och bebisar. Undvikit allt som har med graviditet att göra.

I vårt fall slutade det med att vi kom överens om ett sista försök via landstinget (har gjort sammanlagt tre färskförsök med äggplock och fyra frysåterföringar!) och ett försök privat. Hade det inte gått vägen hade vi accepterat ett liv utan barn. Vi hade inte fixat ett år till.

Älskar du din sambo så stötta varandra. Barn är inte allt. Det känns rent ut sagt förjävligt att behöva gå igenom detta och alla kloka ord om att det finns värre saker är inte heller till någon tröst, för det är en sorg som man bär med sig ändå. Jag har alltid drömt om en stor familj. Det kan jag förmodligen glömma såvida vi inte lyckas bli gravida igen via privata försök, förutsatt att allt går bra nu (och jag tänker att allt ska gå bra).

Gråt. Tillåt dig att sörja. När vi fick beskedet att det var maken som inte kunde få barn var det som om allt bara rasade och jag ville skrika rakt ut, men vågade inte. Han har varit jättestark och stöttat både mig samtidigt som han behövt bearbeta sorgen också. Tänk på att ni har varandra. Se till att unna er saker. Gå ut och ät. Roa er. Konserter. Bio. Umgås med vänner. Hitta på saker. Glöm inte sexlivet, för ivf tar bort allt vad romantik heter och man känner sig, rent ut sagt, som i en fabrik.

Och glöm inte att det finns en massa tjejer här som stöttar varandra och förstår hur du känner. Tveka heller inte att söka professionell hjälp, för barnlöshet är en livskris som få förstår innan de gått igenom den.

Stort lycka till!!

Vi fick besked om min bristfälliga spermieproduktion pga påssjuka (!) våren 2015 efter två år av oskyddat sex utan graviditet. Att det beror på min spermaproduktion är det som IVF är bäst på att hjälpa naturen på traven fick vi höra. Vi genomgick behandling augusti 2015 och hade turen att det ledde till graviditet direkt. Juni 2016 föddes vår dotter och vi har ett embryo i frysen vi ska sätta in nästa år.

Missttrösta icke. Dålig spermieproduktion är vanligt i västvärlden och kommer bara bli vanligare. Att vi har denna fantastiska teknik är bara något att vara tacksam för.

Lycka till!

Vi har också manlig faktor med få spermier varför vi inte kan bli gravida på naturlig väg. Men efter 4 IVF:er och totalt 8 embryoåterföringar har vi nyss fått vårt andra barn. Resan hit har varit lång och påfrestande, men när man väl är i mål och sitter där med sitt eget lilla barn i famnen så glömmer man snabbt vad som krävdes för att komma dit. För oss har det varit en stor psykisk påfrestning med rädslan att kanske aldrig lyckas, och rädslan för missfall när vi för första gången plussade efter 5:e embryoåterföringen, däremot har jag aldrig upplevt själva behandlingen med sprutor, äggplock osv som speciellt jobbig och då har jag ändå gått igenom det ganska många gånger. Jag är bara evigt tacksam att IVF finns, annars hade vi inte haft våra underbara barn.

Min man tyckte att det var jobbigt att felet låg hos honom när han såg hur ledsen vår barnlöshet gjorde mig, men jag har aldrig tänkt tanken att lägga skuld på honom eller att jag skulle kunna få barn med någon annan. Han är den enda man jag någonsin träffat som jag kan se som pappa till mina barn, och hos vem orsaken till at vi inte kunde få barn låg hos var för mig helt ointressant. Att få barn är något vi gör tillsammans. Lycka till!

Jag är gravid nu, v 14+6 idag! Sista färskförsöket gick vägen. Då hade jag även bytt medicin och fick ut hälften så många ägg som tidigare gånger bara. Jag var helt knäckt och tänkte att det nog var kört... men det tog sig och vi fick ett till frysen också.

Återkom gärna om du har frågor. Jag har läst svaren ovan och önskar att jag också hade fått sådana svar innan vi började. Jag tycker ivf har varit hemskt, men är samtidigt oändligt tacksam för att det finns.

Glöm inte att ni är två i detta. Väldigt lätt att säga som utomstående men ni behöver varandra. Ni har dessutom oddsen på er sida eftersom ni fortfarande är så pass unga. 75% av alla par har fått barn efter 3 försök (inkl frys), tror jag.

Stort stort lycka till och ta hand om dig!!!!!

Jag är gravid nu, v 14+6 idag! Sista färskförsöket gick vägen. Då hade jag även bytt medicin och fick ut hälften så många ägg som tidigare gånger bara. Jag var helt knäckt och tänkte att det nog var kört... men det tog sig och vi fick ett till frysen också.

Återkom gärna om du har frågor. Jag har läst svaren ovan och önskar att jag också hade fått sådana svar innan vi började. Jag tycker ivf har varit hemskt, men är samtidigt oändligt tacksam för att det finns.

Glöm inte att ni är två i detta. Väldigt lätt att säga som utomstående men ni behöver varandra. Ni har dessutom oddsen på er sida eftersom ni fortfarande är så pass unga. 75% av alla par har fått barn efter 3 försök (inkl frys), tror jag.

Stort stort lycka till och ta hand om dig!!!!!

Det är om man har goda förutsättningar (som det ofta är vid manlig faktor) ca 30-35% chans att lyckas vid varje embryoåterföring, chansen ökar inte jättemycket om man sätter in två embryon däremot ökar risken för tvillingar vilket innebär en riskgraviditet varför man nu för tiden oftast bara sätter in ett åt gången i Sverige. 30-35% är inte dåligt om man jämför med hur det är vid naturliga försök per cykel. Det innebär också att efter 3 IVF:er, som är det många landsting erbjuder, så har ca 70% av paren fått barn. Nyckeln vid IVF, liksom vid försök att få barn på naturlig väg, är upprepning, och man måste se flera behandlingar som delar i samma resa mot målet att få barn så att man inte hänger upp sig på enskilda försök. Chansen att lyckas är lika stor de ca 5 första IVF:erna (därefter minskat chansen per försök eftersom de som har faktorer som gör att de inte kan eller har svårare att lyckas selekterats fram) så mycket handlar om tur huruvida man lyckas på första eller femte försöket. Vårt första barn blev till på 5:e embryoåterföringen, efter 3 färska IVF + 2 frysåterföringar. Det andra barnet blev till på första färska IVF:en. Lycka till!

Tyvärr inte här. Matade min man med alla möjliga tillskott i somras men lika uselt resultat vid IVF dock har det varierat lite.

Däremot blev vi ju faktiskt gravida Nu, så det kan ju ha påverkat kvalitén i sig.

Kan rekommendera boken it starts with the egg. Går igenom tillskott men även andra faktorer som tex miljögifter. Vi rensade ut alla matlådor i plast efter den och jag köpte shampoo och tvål utan en del kemikalier tex. Tyvärr spekuleras det en hel del om alla miljögifter lett till att många män i Europa fått kraftigt försämrad sperma senaste åren. Våra karlar är inte ensamma utan vissa tala tom om en riktig epidemi och fara framöver eftersom det är sån enorm skillnad mot tidigare.