Hjälp, hur hittar man något positivt i detta?

Känner igen mig en del, har också manlig faktor. Chocken att höra att det aldrig kommer bli några barn utan hjälp. Det är en sorg som en måste hantera på nåt sätt.

Jag tror, när sorgen är bearbetad, att det kanske handlar om hur gärna en vill ha det där gemensamma barnet. Det är inte kul med hormonstimuleringen, men det är värt precis allt ändå. Det finns så himla bra hjälp med ivf att chansen för att bli gravid är ganska stor. Och då börjar nästa fas i livet.

Hur en döljer det på jobbet är svårt att säga, beror ju helt på vilket yrke, avstånd till kliniken och hur lätt det är att komma iväg på läkarbesök osv. Vissa väljer att berätta för chefen som väldigt ofta är förstående.