Hur går men vidare efter missfall?

Fick också ma, konstaterades i vecka 13, hade dött vecka 8. Det är en månad sedan idag.

För mig vände det när jag verkligen kom att förstå hur vanligt det är, och att jag inte kunde göra något för att förhindra det heller. Det var meningen att det skulle gå såhär, för något måste ha varit fel helt enkelt. Hellre att den dog än att jag skulle behöva ta ett tufft beslut genom KUB och bestämt ödet själv. Jag har titillåtit mig att vara ledsen för det barnet jag inte fick, men framförallt glad över att min kropp kunde bli gravid och att flera chanser kommer.

Min tur kommer, jag vet det och en dag är jag glad för det barnet som kommer istället- Det är min tröst i det hela.

Sedan har jag försökt att leva som vanligt, inte undvikit gravida, eller bebisar. Vill inte leva mitt liv i en känsla av orättvisa, eller att undvika de som har det jag inte har. För jag kommer att få det, en dag är jag den som har det där barnet som någon annan hade önskat och då står man helt plötslig på andra sidan.

Det kommer bli bättre!