Pappan tar över

Jag tycker du ska ta upp fråga med din man, just att du nu efter ett tag insett att detta är ett mönster som alltid sker. Anklaga inte utan bara nämn det, precis som du gjort här. 

"jag har funderat på en sak vad gäller att trösta X". Jag har märkt att du alltid kommer och tar över när det gått en stund. Vi har egentligen aldrig pratat om hur vi ska göra. Jag uppskattar verkligen att du hjälper till men jag undrar om det inte är bra att dottern får vara ledsen färdigt, även hos mig. Nu blir det lite som om du ska rädda situationen varje gång och jag tror det är bra för barn att båda föräldrarna kan trösta" 

Om han tycker du är fånig eller inte lyssnar får du  kanske ta till med det som jag försökte undvika i texten ovan, nämligen: "tycker/tror du inte att jag klarar av att trösta vår dotter utan din hjälp?" (det skulle ju kunna vara så att han tycker det tar för lång tid och "rycker in", men då är det väl schysst om han säger att det är så, så kan ni hellre prata om det och hur ni ska göra). Det kan också vara så att han helt enkelt inte alls reflekterat över saken utan bara ser det som något som måste lösas, och helst fort.