Bra tips någon?

Vid 4 mån blev det bättre, vi hade mest bekymmer på natten. På dagarna tyckte jag det mildrades av att bära i bärsele och ha honom nära. På nätterna sov han ofta i min famn eller tätt bredvid mig.

Ja det är fruktansvärt! Har du prövat bärsele? Typ en Ergobaby? Då sitter de i en position som verkar underlätta för magen/mildra lite.

De bör inte sova på mage förrän de själva kan vända sig.

Men jag har gjort så att jag lagt ned på sidan eller på mage, låtit dem komma till ro och sen vänt bebisen till rygg eller sidan. Så länge man har uppsikt är det lugnt.

Min väldigt aktiva son började vända sig vid tre månader. Annars är det nog vanligare vid 5-6 månader. Jag lät honom sova på mage vid 5 mån för då hade han börjat träna på att krypa så jag slutade nojja. Men jag hade honom mycket på mage i famnen, selen osv för magens skull hela tiden. Lät honom också sova på mage när jag själv var vaken och på ängsligt förstagångsmamma-sätt satt bredvid och oroade mig...

Jaha, han sover på dig! Det är en annan sak. Så gjorde jag mycket också fast jag halvsatt och hade honom i famnen mage mot mage. Jag gjorde din variant senast vid 5 mån men då hade han blivit så tung att jag sov skitdåligt med honom på mig.

Oroa dig inte att något ska bli en vana. De är så små så man får göra det som krävs. Numera rullar min bebis själv ned bredvid mig i sängen när han ammat klart på natten, vill absolut inte ligga kvar i famnen och sova (jag somnar oftast från amningen). Man kan öva dem senare i att sova i egen säng, många verkar kunna få till det runt halvåret. Vi har inte försökt alls för jag vill inte krångla på nätter med att lyfta upp och ner i en spjälsäng (ammar ofta).

Hehe nä man får släppa alla förväntningar och anpassa sig efter verkligheten illa kvickt...

Det är störigt att magläge inte är helt säkert. Andningslarm hjälper väl egentligen inte men rekommenderas av Anna Wahlgren och hennes följare (tveksamma metoder). Det är bättre att ha dem på bröstet som jag har förstått det. Att vara mamma är inte så bekvämt, haha!

Min son är 8,5 mån nu. Det är helt annorlunda från första tiden. Nu kan man börja jobba på de bra rutinerna.

Vi går genom en period där dagsvilan sker antingen vid bröstet eller i sele. Det går knappt att lägga ner honom. DET hoppas jag går över...

Jag bor i Malmö och är 31 år, själv då?

Dessa barn! Hehe

Ja precis, man kan sitta varsomhelst! Har ni bra mammaträffar och sånt?

Jag var lite skeptisk först men det har varit jättebra. Troligtvis har fler bebisar med magbekymmer och då kan man stötta varann, generellt också. Det är lite som att ha arbetskamrater.

Man fastnar lätt i att åtgärda/fixa magproblemen men jag landade nog tillsist i att det inte finns nån magisk lösning. Man får se till så att de äter lagom och ofta, är rapade, sover bekvämt, bekymmer lindras men vissa har ändå problem. Jag ammar och lade mycket tid på att undvika viss mat, när det största problemet ändå var överproduktion samt att bebisen åt väldigt mycket. Lagom till jag fått bukt med överproduktionen verkade hans mage ?växa klart? och nu har man andra bekymmer istället, hehe.

Jag träffade två mammor som jag kommer väldigt bra överens med, sen lite bekanta som man springer på här och var (öppna förskolan, babyrytmik och sånt). Jag har också flera gamla vänner som är föräldralediga samtidigt, men alla har barn sen tidigare. Vi flyttade hem från en annan stad för att komma närmare vänner och min familj, det var väldigt bra.