• Pomona

    Startat ivf i Umeå november 2018

    Hej alla!

    Jag hänger på den här tråden också. Har varit inne och läst era kommentarer, men har inte kommit till skott att skrivit något tills nu.

    Vi är ett par som också hänger på Livio i Umeå just nu och vi är inne på IVF 2.1, det vill säga två ägguttag med 2 st insättningar med 2-3 dagars som misslyckats och är nu inne på frysförsök 1 efter andra IVF:en. Inga fler blastocyter (5 dagars) på frysning, så vi håller verkligen tummarna att detta ska gå hem.

    Ruvar nu som sagt på ett 5 dagars, ruvardag 10. Har testdag den 21 december och har också gått och blivit dunderförkyld (verkar vara något som går här i Umeå så man är ju nästan rädd att man ska hosta sönder något. Men av allt man nu har läst så verkar det ju bara vara positivt att vara lite förkyld om man har problem att bli gravid.

    Det som slår mig är att varje gång som man besöker Livio, är det ju alltid nya patienter som sitter där i sofforna och väntar på att få komma in till barnmorskan eller till läkarna. Vi är många som springer där och uppenbarligen går det ju bra för många, då man inte ser samma ansikte igen på besöket efter. ????

  • Pomona
    Eukalyptus skrev 2018-12-04 19:21:33 följande:

    Hej, vad kul att hitta er.

    Jag och min sambo (29 &30 år) är inne på vårt andra försök på IVF kliniken i Umeå. Har testdag den 11 December.

    Är också jäkligt less på dessa Lutinus. (Måste vara en man som utformat detta jävulskap till slidpiller)

    Behandlingen tycker jag har gått bra förutom att jag börjar tycka det är skjukt obehagligt att ta sprutorna. Hur gör ni? Tar ni dem själva eller låter ni er sambo ta dem?


    Hej Eukalyptus!

    Lycka till nu imorgon på testdagen! Spännande, har du kunnat hålla dig från att inte testa innan? Tycker det är sjukt svårt att inte ?fuska? och tjuvtesta någon dag innan själv och jag håller alla tummarna för er att det går hem för den här gången. Annars hade ni några i frysen om detta misslyckas, eller hur? Jag kan meddela att det kändes för mig lättare med insättning av en fryst blastocyt än färsk. Inga Lutinus i den cykeln, så bara det kändes som vinst! Lutinusen är ju nästan värre än sprutorna... man känner sig verkligen ofräsch med dem. ??

    Sprutorna ja... Jag tror jag har lyckats trycka ihop huden så hårt på magen när jag tar/tog dem, att jag inte känner av dem. Smärtan blir i huden istället för nålsticket. Tror att det är det som är tricket för att tycka att de är ok. Jag tar dem själv, skulle nog tycka det är värre att lämna över kontrollen till maken här hemma som inte har koll på om det gör ont eller inte när han sticker in. Jag tycker det är värre när man sticker fel och det kommer blod och man får blåmärken, Hela magen ser ju misshandlad ut med alla stick och blåningar, så det är tur inte många ser hur man ser ut efter en genomgången behandling...
  • Pomona

    @RobinSparkles och @SevenSeas - såg ju nu att ni hade testdag den 12 dec! Stort lycka till ni med! Håller verkligen alla tummarna på att det ska gå hem för er alla! ????

    Det är ingen där ute som är här inne på forumet eller som ör här och smygläser (som jag) som har en senare testdag?

  • Pomona

    Ber om ursäkt för alla ?? och ???? i texterna ovan. Det skulle vara emojis och citattecken, men det verkar inte riktigt fungera på det här forumet. Så det ser rätt galet ut ovan - sorry!

  • Pomona

    För mig är allt fortfarande bra, förutom förkylningen. Bara denna eviga väntan på testdagen som man går och stör sig på lite.

    Hur har det gått för dig @SevenSeas?

  • Pomona
    RobinSparkles skrev 2018-12-13 22:12:11 följande:

    Ringde Livio och de gratulera på tisdagen, hade 3 vaggisar kvar..

    De har jag fortfarande kvar... nämligen så att jag började blöda.

    Så nu lever vi på hoppet...


    @RobinSparkles - Jag hoppas innerligt att allt går bra för er och att det lilla positiva strecket fortfarande finns kvar efter blödningarna. Det verkar ju vara många som får blödningar i början av graviditeten, så jag håller verkligen tummarna på att allt är ok för er!

    @SevenDeas - Jag är har ju 7 dagar kvar till min testdag, vilket är ju en evig väntan. Jag har inga symptom alls, åt någon håll. Varken graviditets- eller menssymptom, så lever lite i en bubbla av ovisshet känns det som. Men visst hade du haft din testdag. Hur gick det?
  • Pomona

    Stort grattis @SevenSeas! Jag förstår din känsla att vara tveksam och orolig, men försök att njuta av det istället. Skoj och grattis till er igen!

  • Pomona

    God Jul och Gott Nytt År allihopa!

    Här är vi lite chockade fortfarande, för jag plussade på testdagen. Kan inte fatta än att det är sant, då jag knappt har några symptomet alls förutomite halsbränna. Så i år blev glöggen alkoholfri!

  • Pomona

    Hej alla!

    Gott Nytt År! Hur går det för er? Jag håller tummarna på att det har gått bra för er alla under julen. Här är status samma - inga symptom typ men inga blödningar. Så nu börjar man ju bli nojig på att man fått missfall nästan... svårt att njuta av allt, när man vet hur mycket fel det kan gå och hur lång tid det har tagit för att få det där lilla plusset på stickan....

  • Pomona

    Hmmm.... det kan hända mycket på några dagar. Exakt på BIM (8+2, i vecka 9 nu) började jag blöda. Ingen värk i början, men fick sedan ont i livmodern och i äggstockarna. Testade i lördags med graviditetstest, men det visar fortfarande positivt. Vi tror dock att jag har fått missfall, så imorgon har vi tid på Livio för kontroll. Skulle ha varit i vecka 10 då, men som sagt - vi tror den här resan är körd för oss. Blöder fortfarande, så det är ju ingen vanlig mens det här.... Värken och blödningen verkar ju aldrig sluta...

    Så nu blir det att komma över det här och ställa in sig på IVF 3 för oss.... Känns så jobbigt just nu....

  • Pomona

    Tack @RobinSparkles, men tyvärr så bekräftades missfallet. Verkar som om jag har varit gravid till vecka 5-6 men att graviditeten senare hade stannat upp. Inte mycket till spår att det fanns något kvar där inne, förutom någon fostersäck som visat att jag i alla fall varit gravid.

    Så nu är det ju bara att vänta in att blödningen och värken ska lägga sig och hormonerna gå ner till noll iigen, så vi snackar ju tidigast mars innan vi kan göra nästa steg i behandlingen. Bittert, men nu fick vi ett svar i alla fall....

    IVF3... känns riktigt drygt just nu att tänka att vi ska starta upp hela den där resan igen...

  • Pomona

    Hej alla!

    Nu har vi fått ny tid på Livio igen, så nu kommer man snart att börja hänga där igen. Med nya sprutor, så vi får hoppas att det blir en förändring nu än de tidigare behandlingarna.

    @RobinSparkles och @SevenSeas - Det är så skoj att läsa att det går bra för er båda! Försök att slappna av och njuta av allt, även om det fortfarande känns orealistiskt. Och strunta i vad folk tisslar och tasslar om. Fortsätter det, är det ju lika bra att konfrontera dem. Tro på dig själv och prata med dem som sprider skvallret. Enda sättet att få tyst på det hela, men det förutsätter ju att du känner dig stark nog att göra det.

    @Pigellin - Då kanske vi springer på varandra där uppe. 4 ruvningar - har du fått samma sprutor och protokoll varje gång, eller har ni fått byta under tidens gång? Och - Lycka till nu efter FET. Hoppas att det går hem den här gången!

  • Pomona
    RobinSparkles skrev 2019-02-26 21:25:43 följande:

    @Panoma hur går det för dig?


    Hej igen!

    Har precis kommit hem från äggutplock idag. Få blåsor tyvärr och ännu färre ägg. Men förhoppningsvis så blir det ändå något befruktat. Vi har ju bytt till Menopur nu och med högre dos än när vi körde med Gonal-f de två första gångerna, så jag hoppas ändå att vi får något befruktat ägg och att det finns något till ET. Men de lyckades tyvärr punktera något blodkärl eller liknande vid dagens ÄP och jag har just nu rätt ont och mår fortfarande rätt dåligt. Så vi får se hur jag mår imorgon.

    Bävar morgondagens samtal. Det blev ju bara 5 ägg och av dem ska de ju både vara mogna och att befrukningen ska ha tagit... men kan ju inte göra något så det är ju denna eviga väntan. Man får verkligen öva på tålamodet med IVF... väntar man inte på ett resultat så är det väntan på att starta nästa process. Väntan, väntan, väntan... Jag börjar känna att man lessnar lite. Hur resonerar/resonerade ni förresten med antalet IVF-försök? Har ni satt eller satte ni något mentalt stopp att ?max 3 försök och inte mer??
  • Pomona
    SevenSeas skrev 2019-02-26 21:46:49 följande:

    Ja jag vet inte om jag ska skratta, gråta, bli förbannad eller gud vet vad...

    Min syster är yngst i syskonskaran och är (och har alltid varit) fruktansvärt bortskämd. Hon skulle nog aldrig någonsin erkänna ett fel hon begått, för det är så mycket enklare att skylla ifrån sig på nån annan - mig oftast.

    Ja visst kan det vara så att min mamma också känner oro, men hon har ett underligt sätt att visa det på och har alltid haft. Jag har svårt att fatta att det faktiskt ligger ett litet pyre där inne och känner liksom ingen hejdlös glädje, tyvärr :( Är hela tiden orolig för att något ska gå fel och tänker ständigt "OM, inte när, det föds ett barn". Mår dåligt över att känna/tänka så. Är ständigt trött, sover dåligt, ingen vidare aptit (i början var jag hungrig konstant), huvudvärk och sura uppstötningar. Ska göra ultraljud nästa vecka och då få veta BF och så, men enligt min app så är jag i vecka 17 (16+3). Hur mår du själv?


    Tråkigt att läsa om trasslet inom familjen @SevenSeas. Kan lillsyrran vara avis måntro? Att plötsligt kanske inte vara i fokus längre eller kanske själv vill ha barn? Tyvärr verkar det ju som om du vet var du har henne nu. Skaka av dig vad hon har gjort och låt henne växa på sig några år. Be the bigger person! Kanske hon inser hennes beteende snart eller så gör hon inte det. Men jag skulle ju akta mig att säga fler saker som du inte vill att hon ska säga vidare till någon, tills du känner att du kan lita på henne igen.

    Hmmm... din mor. Låter ju nästan som min mamma. *ler brett* Vi har ju sagt till familjen i julas att vi kör IVF och nästan alla blev glada utan min mor som konstaterade ?Jaha, men vi får se hur det går?. Superpositiva 40-talisten.... men jag tror lite att det är som @RobinSparkles skriver att det kan vara en inställning på att inte få för höga förhoppningar redan nu, utan hon försöker att vara lite cool. Vilket hon alltid är, by the way. När syrran min berättade för min mor att hon skulle gifta sig fick hon responsen ?Är det nödvändigt?? efter en lång tystnad, så jag om någon vet att familjen kan reagera på skumma sätt ibland. Vi tror ju inte heller att min mor kommer att kunna hålla på hemligheten att vi kör IVF till folk hon umgås med, så vi får ju se hur många som vet om det om någon månad. Trots att vi flertalet gånger har påpekat att detta är inget hon ska sprida vidare utan att hon håller detta för sig själv.... ja, familjen... säger bara det....

    Och sist men inte minst - Njut bara njut av tiden @SevenSeas! Fokusera på dig och din framtid och låt skumma familjen komma i andra hand just ju. Fokusera framåt, inte bakåt! Tänk på att du slipper IVF-karusellen och att det är över!
  • Pomona

    @Pigilin - Hur har det gått? Jag håller tummarna på att du fått ett positivt resultat!

  • Pomona

    Hej,

    Tja, för oss går det inte lysande. IVF4 slutade med endast ett ägg befruktat som delade sig felaktigt = ingen insättning och IVF5 så hade kliniken gjort ett handhavandefel som gjorde att våra 6 ägg som plockades ut torkade ut i en petriskål över en natt. Är så besviken och ledsen just nu och vet inte vad man ska göra. Menar, hur länge ska man orka vara inne i den här IVF-karusellen? Tar ju på krafterna med behandlingarna och känner ju att man snart inte orkar detta mer när allt bara går så dåligt.

    Känns bara skönt att veta att detta fungerar för många, vilket ni är levande bevis för @SevenSeas och @RobinSparkles. Hur mår ni och hur går det för er?

  • Pomona

    Hallå!

    Nej, här fortsätter vi envist att köra på trots massa misslyckanden. Är inne på IVF 7 just nu, vilket blir vår sista då varken kroppen eller psyket klarar mer just nu. Bytt medicinering och hade ÄP nu i veckan. Så nu håller vi en tumme för vetenskap och kunskap och att det går hem den här gången. Än så länge har resultatet från sista ÄP varit det bästa hittills, så nu jklar är det väl ändå vår tur!

    Ska dock ställa oss i äggdonationskön efter jul om detta misslyckas igen, så då blir det väntan igen. Hörde att det var 2 års väntetid i Umeå... känns så jobbigt att veta det...

    Alla ni som fortfarande hänger på tråden - Ha en mycket skön jul och ni som kämpar vidare - lycka till!

Svar på tråden Startat ivf i Umeå november 2018