Bryter ihop pga min chef!!

Jag har det ungefär likadant på mitt jobb. Jag jobbar tillsammans med flera höga chefer fast jag inte är chef själv. Jag är, eller snarare har varit, en glad och sprallig, ambitiös person precis som du, men i jantelagens land och på detta jobb, har jag fått lära mig att om man visar framfötterna, då får man bara skit tillbaka. Det är speciellt en kvinna i gruppen som inte kan tåla mig. Hon är precis som din chef mot mig. Jag tror att både hon, och din chef, är oerhört osäkra, svaga människor, såna som mår bra av att trycka ner andra och speciellt sådana som du och jag, som i grund och botten är starka människor med mycket livsglädje. Tyvärr har åren på detta jobb tärt på mig. Jag känner mig inte längre som en stark och glad människa. Jag har sökt jobb för att fly från detta jobb som sakta men säkert stryper all form av livsglädje och jag kommit på flera intervjuer, men där går jag inte vidare. De märker väl att jag mår dåligt på intervjun. Det finns heller inte många jobb där jag bor inom det yrke jag är utbildad till. Känner mig så låst. Nu kom hela detta inlägg att handla om mig men allt bubblade upp till ytan när jag läste ditt inlägg. Du kan vara säker på att din chef är en osäker, svag människa som är avundsjuk på dig för att du är en stark och omtyckt person och vad du än gör så kommer hon inte att ändra inställning till dig. Går det att byta jobb inom arbetsplatsen så att du får en ny chef? Annars råder jag dig att byta jobb om du kan och att vara väldigt kort och undvikande mot chefen så länge du är kvar.

Jag har testat allt genom åren (slicka röv, sätta hårt mot hårt, prata med chefen (som för övrigt har starka drag av narcissism och bryr sig inte alls om min situation), men inget hjälper och den enda utväg jag ser är att sluta, men det tar emot om man inte har ett nytt jobb på g.