Pratar knappt och snart 3 år

Det låter exakt som en beskrivning av vår dotter. I den åldern sade hon mest "da-da", men kunde säga pappa, mamma, dä (där) och några djurläten.

Hennes hörsel var perfekt. Hon verkade förstå oss. Ville dock inte härma våra ljud/ord. Motoriskt inga problem. Älskade att måla, klättra, springa, sjunga, läsa, koncentrerade sig bra osv.

Hon fyllde 3 år i mars. Däromkring kom hon igång med många fler ord, men använde nästan enbart vokaler, och ingen annan än vi hemma förstod någonting. Det kunde låta "oa" = sova, eller måla.
ga gii ie ee = jag vill inte det osv. Vi var inte heller så flitiga med TAKK. Hon blev frustrerad flera gånger per dag när vi inte förstod henne.

Vid midsommar ungefär hände det något, och hon började helt få lite mer ljudkombinationer. Över sommaren gick det sedan helt plötsligt att förstå henne. Det har kommit successivt under hösten, och nu är det bara enstaka ord, inte ens varje dag, som vi inte förstår. Hon talar i långa meningar. Har lite svårt för vissa ljudkombinationer som S följt av N, K, T, P i början av ord; nö=snö, ka=ska, tor=stor osv, men hon kan säga S bra när det kommer en vokal efter. Nu har hon även mycket lättare med det sociala samspelet, och leker med andra barn.

Kort sagt, dottern var som er dotter. Språket kom successivt mellan 3-4 års ålder, och hon gör sig nu förstådd mycket bra, och verkar helt normal-intelligent, älskar bokstäver och siffror just nu, och försöker skriva ord. Jag är inte orolig för framtiden. Hon var lite språkligt sen, men verkar komma ikapp.

Tack snälla Ellie för svar!! Hoppas innerligt att det blir samma för vår tjej som för er! Behövde få höra att det kan bli bra! Kom er tjej snabbt i kapp jämngamla med talet?

Äldste sonen kunde säga 4 ord på sin 3-årsdag. Mamma, pappa, tutte (napp) och nej. Annars pekade han och sade Dä. Vi märkte att han förstod vad vi sade i alla fall.
Vid 3½ år hade han ett ordförråd på över 100 ord, och sedan kom han i kapp med ordförrådet. Däremot pratade han väldigt otydligt, så vid 6 år fick han gå hos talfröken. Där gick det fort att börja prata rent.

Nu är han vuxen och fortfarande inte särskilt pratsam. Så där normalt norrbottniskt tystlåten. Det visade sig också att han var/är väldigt intelligent och har alltid haft lätt för sig i skolan.