Behålla eller abort? Bonusbarn. Nytt förhållande.

Din relation till han och hans barn kommer att bli väldigt ansträngd om du ska göra abort för att du måste tänka på deras känslor. Har du gkort abort förut? Jag hade aldrig kunnat ana vilka tankar som skulle uppstå efteråt.

Du kan kontakta vården för samtalshjälp. Du kan gå ensam eller tillsammans med killen. Du kan kontakta abortklinik utan att vara säker på att du vill göra abort och få undersökning och kurator. Du kan även kontakta kvinnokliniken. Ta reda på var du kan få hjälp tidigast. Sök telefonnummer och öppettider ikväll och ring redan imorgon.

Bry dig inte om de ynka som säger att ni inte tänker. De förstår inte. Vill nog inte förstå heller. Lägg inte din energi på dom. När du väl har gått till kurator kommer du att förstå att man inte kan säga så där.

Jag förstår dina tankar som går fram och tillbaka. Tänk om man inte kan bli med barn igen, eller om det var tur den här gången och kommer att bli svårt framöver. Jag för min del tycker inte att 31 är gammalt. Jag var över 40 när jag fick mina barn. Men det är jag det. Så här i efterhand vet jag att jag både har haft lätt att bli gravid och att jag har lyckats få barn högt upp i åldern.
Har fertilitet med hur länge man har haft mens att göra? Jag gick i femman när jag fick min mens så jag var väl också 11. Jag skulle nog hellre fråga min mamma när hon gick in i klimakteriet men om det är mer vetenskapligt vet jag inte. I slutändan vet man ju inte om man kan få barn förrän man har fått sina barn. Det är ju det som är så svårt med de där tankarna.

En abort är jobbig hur den än går till men jag vill bara berätta att det finns olika metoder beroende på vilken vecka aborten göra. 

Det jag tycker att du och din kille behöver fokusera på är hur angelägen han egentligen är att skaffa barn överhuvudtaget. Han vill göra saker innan. Han fick barn tidigt med sin förra och nu vill han ta igen det. Han bröt armen och nu måste ni skjuta upp bebisverkstan med 5 månader. Han vill att ni ska försöka om ett halvår i stället. 

Jag skulle oroa mig mer över hans inställning än något annat. Vill du ha barn med den här killen?

Sen är det ju inte så att man måste sitta hemma bara för att man skaffat barn. Om ni redan nu har friluftsintressen så finns det ju inget som säger att ni inte kan ta med era barn i det. Om ni båda har lusten att göra saker så kan ni involvera era barn i era intressen. Har ni möjlighet till barnvakt kan ni fortfarande gå ut själva någon gång.
Men med det sagt så vet man inte hur det blir förrän man har fått barn. Man kan ha hur höga ambitioner som helst innan man har fått barn och sedan ändras ens prioriteringar och lusten att resa till New York med barn finns helt enkelt inte längre. Det måste man såklart vara beredd på så att man inte skuldbelägger varandra sen när man har fått barn. Men folk fortsätter att resa även med barn.

Gör han saker med sina barn idag eller passar han på när barnen är hos mamman? Det är ju en av fördelarna med att ha barn på halvtid, att leva det barnlösa livet igen. Hur mycket man än älskar sina barn så visst är det härligt att ha friheten att kunna resa iväg en vecka utan barn och utan att behöva krångla med långtidsbarnvakt. 

Om du själv känner att du tycker att det här kom hastigt på och att du hellre vill vänta med barn så är det helt okej att göra abort, det behöver du inte skämmas för. Men gör du abort så har du även en abort att bearbeta och det tror jag är viktigt att vara medveten om. Allt det där som ni ska göra i sommar kan komma att överskuggas av att du har den där aborten. Personligen har jag mått väldigt dåligt av de aborter som jag har gjort. Jag vill inte påstå att du kommer att må lika dåligt som jag. Vi har en bra lag i Sverige, kvinnan bestämmer själv fram till vecka 18, men jag tror tyvärr att vi i vår angelägenhet om vår lag inte vågar prata om hur dåligt en del faktiskt mår. Ju bättre förberedd man är ju bättre förutsättningar tror jag att man har att hantera det. 

Det du behöver göra är att skriva ned, varför du vill göra abort, för- och nackdelar med det, och varför du vill behålla, för- och nackdelar med det. En kurator kan hjälpa dig tonvis med att reda ut tankarna. Det är jättebra att din kille vill följa med. Ni kan gå dit tillsammans och även var för sig, du kanske behöver prata med någon både enskilt och tillsammans med honom. 
Ju fortare du kan få kuratorssamtal, desto bättre.

Och förresten, inte för att vara taskig mot hans barn men de är nog de sista du ska tänka på i det här. Såvida du inte frågar dom så vet du inte hur dom egentligen tänker. De kanske skulle bli överlyckliga över en bebis i hushållet. Vi tenderar att tro att barn alltid kommer att känna sig undanskuffade så fort det kommer en bebis men så behöver det faktiskt inte vara. Det vore högst olämpligt av er att fråga dom i det här läget så blanda inte in dom. Om pappan tänker på sina barn så får han göra det. (Men han verkar oroa sig mer över andra saker?) Låt det här vara ditt beslut. Det är du som kommer att leva med det. Jag tror inte barntåget är kört för dig om du gör abort den här gången men det spelar ingen roll vad jag tror för det är du som ska leva med det. 

Osmart inlägg! Fattar inte att du inte tänkte på det innan du postade det. Karma kommer bita dig i arslet. Minns dina fördömande ord när det händer dig. Minns att det aldrig är för sent att be om förlåtelse vad du, ggn, än har råkat ut för.

Empatilöst och elakt. Vem indentifierar du dig med? Identifierar du dig med mamman till de stackars barnen som redan finns eller är du ett av de stackars styvbarn som blivit undanskuffat av ett nytt barn fött av någon som inte var din förälder?

Det är aldrig för sent att skaffa sig en bättre barndom. Du kan hitta någon att prata med på vilken klinik som helst, vårdcentralen eller om du erbjuder att vara studentklient till studemter inom psykologi.

Låter kanske svart men är tänkvärt. Sen är ju frågan om ditt liv med barn kommer att bli som du önskar när du skaffar barn med en man som redan har barn. Jag, för min del, kände mig totalt låst så fort jag insåg att nu skulle jag vara fast vid denna man och hans barn för alltid. För att inte tala om mamman till hans barn som verkade tycka att nu när vi ändå måste vara hemma och ta hand om småbarn så kunde vi lika gärna ha hans och hennes barn på heltid. Har du någonsin sett hur det ser ut när en gök lagt ägg i ett annat bo? Hur den stackars fågelmamman instinktivt matar någon annans fågelunge som till och med är större än henne själv? Så kände jag mig när hans ex bestämde sig för att det fanns viktigare saker att göra än att ta ansvar för det barn de hade skaffat sig. Helt plötsligt skulle deras barn inte bo växelvis länge utan heltid hos oss. För något som hon hade bestämt.

Begrunda även vilken relation din kille har med sitt ex. Det händer att bioföräldrar anser att de kan passa på att ta igen sig när deras ex ändå har skaffat sig småbarnsfamilj.

Jag ångrar inte mina barn, hade jag inte gett mig in i det vid mina fyrtio år hade jag kanske inte haft några. Det är bara det att det har varit en så tung kamp med allt runtomkring det som är min egentliga familj.

Eh, neh, du kanske skulle vidga vyerna lite. Jag har min erfarenhet. Jag delar med mig av den.

Ingen erfarenhet alls då alltså? Bara en typisk tyckare? Inga egna erfarenheter allts?
Jag har berättat och står för vilka erfarenheter jag besitter. Johanna får därmed bilda sin egen känsla för vem hon ska tro på. Kanske lyssnar hon på dig, du som inte har berättat något om dig själv men som har starka åsikter. Normal barndom, normal familj, normal uppväxt. Saknade ingenting. Berättar ingenting om sig själv. Du råkar bara tycka synd om hans barn som väldigt snabbt hamnar i en ny familjesituation. Du tycker något, du tycker kanske att du har berättat något om dig själv, men allt du har sagt hittills är...?
Tyck inte synd om mig. Jag tycker inte synd om dig, 

Inte en bra idé i denna stund av ambivalens. Fråga inte en 7-åring och en 10-åring vad de helst vill. Det där kan bero på om de fick sin leverpastejsmörgås på sitt favoritbröd ifall de anser att de vill ha ett syskon eller inte. I ts situation befinner man sig i ett beslut som handlar om veckor, dag för dag. Du kan inte pumpa sin killes barn på frågor och grunda ett vettigt beslut på det på den korta period du har på dig att bestämma dig. Du kan bara grunda dig på en grundkänsla av vad du vet innan.

Det vore en sak om man inte redan vore gravid, då kunde man ställa en oskyldig fråga och sen måste man veta hur man ska toka det. En förälder är bäst på att tolka sina barn. Ibland. Kanske. Om man har tur.

En abort handlar inte alltid om att man inte vill ha barn, det kan handla om man vill ha barn med just den mannen just nu. Och när han redan har barn: om man vill ha barn med den mannen med de barnen just nu.

Det där är så lågt. "det är där skon klämmer". du är rädd att ta ska få hans barn på heltid", "som om det vore ett straff" "okej" "vi är alla olika".

Du har ingen aning. Nöjer du dig med inte med bättre?Du vet ingenting. Du har förmodligen inte ens sett en gökunge på bild.

Känsliga rummet är fullt av ömma tår. Du kan välja att raljera över om du trampar på någon annans ömma tå eller vara öppen för någon annans erfarenheter. Om du vill. Gökungar är inte ot. Det är min erfarenhet. Apropå att ha skaffat barn med någon som redan har barn och apropå att det inte bara handlar om hur din partner är utan även hur hans ex beteende kan utveckla sig.

Johanna: jag hoppas att du har hittat någon att prata med.

Det kan det absolut göra och då står man där och ska ställa upp för hans barn medan man inte fick behålla och ta hand om sitt eget barn. Den känslan kan infinna sig även om kraven inte är på den nivån, det vet jag själv. Det blev mycket tankar och gråt kring vanliga vardagssituationer med hans barn och det barn som jag inte fick behålla.

Gör man abort ska man absolut inte göra det för att tänka på han och hans barn.Tack för att du förstod vad jag menade. Jag kallar aldrig hans barn för gökunge, bara här där jag skrifligen ger uttryck för hur jag har känt det. 

Däremot skulle jag kunna ta fram en bild på en fågelmamma som matar en gökunge och visa för honom, för att visa känslan jag hade under den tiden när mamman till barnet stack iväg och lämnade barnet på heltid hos oss. Om man tänker på, i vårt fall, hur vi mådde och vilka resurser vi hade så borde det ha varit vi som hade bett henne att ha barnet på heltid en period. Men det gjorde inte vi, vi kämpade på, fortsatte som vanligt. Hon, däremot, hade inga problem att slänga över ansvaret för barnet på oss och redovisa allt som hon ansåg att hon var tvungen att göra i stället för att ta hand om sitt barn. Vid den tiden hade vi två barn och hennes resonemang var att eftersom vi ändå hade två barn att ta hand om kunde vi ta det tredje också. Så här i efterhand kan jag berätta att mina barn blev lidande av att vi fick hennes ansvar kastat i knät på oss. 

Att prata om gökungar är egentligen en referens till gökmamman som lägger sitt ägg i en annan fågels bo på bekostnad av fågelmamman och dess andra ungar. Den unge som gapar störst får mest mat och är gökungen större än de andra barnen så får de andra barnen mindre mat och kanske rent av svälter ihjäl eller knuffas ut av den större gökungen, fågelmamman får stressa mer än vanligt för att bemöta instinkten om fågelbarnens överlevnad. En gökunge är en fågelunge och beter sig bara som en fågelunge ska göra. Det är gökmamman som parasiterar på den andra fågeln. 

Mina problem är ot, jag ber om ursäkt för den långa utläggningen, även om jag inte är ensam om känslan så är det långt ifrån alla som råkar ut för det jag har varit med om men jag ville bara visa på att det här med att bilda familj under omständigheten att han har barn sen tidigare kan vara allt annat än rosenskimrande. Har man inte barn sen tidigare, och skaffar sitt första barn ihop med en sådan man kan det vara svårt att förutse vilka problem som kan dyka upp. Det är nog lätt hänt att stanna vid hur det kommer att bli för hans barn men det finns så mycket andra saker att diskutera och en kvinna som är gravid måste se till sig själv i första hand.