Har människor som jobbar som undersköterskor inga ambitioner?

Människor som har mycket av personlighetsdraget "agreeableness" (som är svårt att översätta till svenska, men handlar om empati, tendensen att möta andra människor och vårda relationer) föredrar ofta den typen av arbeten. Det känns meningsfullt för dem. Andra typer av yrken passar personer där andra personlighetsdrag är mer framträdande.

Att man inte pluggat vidare kan ju ha att göra med en mängd olika faktorer förutom vilka ambitioner man har. Sjukdom, rädsla för skolmiljö, erfarenheter av att ha misslyckats i studier på lägre nivå, koncentrationssvårigheter, att leva i en miljö där högre utbildning är ovanligt, att få barn tidigt... och så vidare.

Förmodligen för att undersköterskor är lägre avlönade än de (flesta?) traditionellt manliga yrken som inte kräver högre utbildning.