Låter kanske mossigt/ pretto ...Men mina barn hade knappt sett TV i den åldern. Än mindre en mobil
TS tänk så här. En ettåring kan inte se vad hen behöver, alls. Hen ser bara vad hen har lust att göra. Dvs vad som är roligt just nu.
Du är den vuxna, du måste hjälpa barnet att få det som hen behöver. Det är mat, sömn, lek, vila. Tv ingår inte alls där.
Det är bara att bestämma er för vad ni vill ge barnet för uppväxt och bestämma tv-tider utifrån det. Vi halkade in i ett träsk med barn-två när vår äldsta var i den åldern och fick sen ta fighten om att stänga av och minska. Det är bara vi vuxna som kan styra detta, inte barnet.
Det handlar inte om "duktig", det handlar om uppfostran och vad man vill ge sina barn. Jag önskar ibland att min lilla kunde ta det lugnt i soffan framför tv en stund ibland men han är inte nöjd med det. Han kan se 10-15 sek på ett babblarna-klipp, sen vill han byta till något annat. Det tolkar jag som att han inte förstår vad det handlar om. Och då finns det annat vi kan göra istället.
Sen är det för mig en ålders-och mognadsgrej. Jag tänkte inte på samma vis med vårt första barn. Då fanns visserligen varken paddor eller smartphones på samma sätt som idag (han är 13). Men då hade jag lättare att utgå ifrån mina egna behov. Idag tycker jag det är lättare att bara följa barnet.
Slutligen handlar det inte så mycket om att låta barn ha paddor eller kolla på tv utan mer vad man i så fall väljer bort eller INTE gör. Väljer man bort att rita, pussla och läsa böcker framför att ge barnet en padda vid precis varje givet tillfälle 7 dagar per vecka så är det inte sunt. Men om paddan är en aktivitet bland många andra så ser jag inget fel med det. Är helt övertygad om att sladdisen här hemma en vacker dag kommer inse vad som finns inuti den där paddan....
Är jag ensam om att lära mina barn leka själva?
Tycker det ser ut som så här i tråden. (Men jag vet att jag har fel)
Jag har för att få min vardag (även som hemmaförälder) att fungera fått se till att de är "upptagna" med annat för att jag ska tex kunna laga mat. Från början satt de max en meter från mina fötter och lekte i lådor och skåp när de blev äldre hade jag en lekhörna precis bredvid mig med leksaker. Kan säga att jag trollade med knäna för att hålla dem på gott humör, det var sjunga och göra ljud och konstant prat med dem. Utan att jag behövde sitta ner och leka -hela tiden. Visst tog det längre tid med maten men det får man ju räkna med när de satt två ettåringar vid fötterna.
Jag tror det är viktigt att lära sina barn att de inte måste bli underhållna av sina föräldrar varje stund de är vakna. Att det är ok att ha tråkigt.
Deras fantasi utvecklas och deras lust för upptäcka ökar när de får tid till det utan en förälder som konstant hoovrar över dem och serverar lek.
Så tänker jag.