Varför så lite sex i vårt land?

Det man inte upplever som ett problem söker man knappast bot för. Men tänk dig själv en situation där man blir avvisad av sin partner och inte bara någon gång då och då. Hur många relationer överlever något sådant?

Om du är så empatisk som du säger så vet du mycket väl att den typ av fenomen som vi ser så mycket av i dagens svenska samhälle - sömnproblem, ätstörningar, svagt libido osv osv - är typiska indikatorer på psykisk ohälsa. Och psykisk ohälsa är ofta värre än fysiskt sådan: du kan ta ett piller mot t ex högt blodtryck men det finns inga piller som botar ångest eller svag sexualdrift. Du har säkerligen själv gått igenom svåra perioder i ditt liv och du vet då att kroppen och sinnet går in på ett slags "survival mode" där livet mera handlar om att överleva än att må bra. Under sådan perioder kan sexualdriften sjunka till nära noll - mig hände det i början av 90-talet när båda mina föräldrar var allvarligt sjuka samtidigt. Men om ett sådant tillstånd blir permanent så är det något som är radikalt snett.

Problemet är kanske vår syn på hälsa och ohälsa? Hälsa är inte "frånvaro av sjukdom" utan ett tillstånd av välbefinnande. När läkare skickar hem oroliga människor med beskedet "fru Perssons resultat var utmärkta så gå nu hem och var lugn" - trots att fru Persson känner sig renons på livsglädje, entusiasm och sexualdrift - så skapar de bara förutsättningar för ytterligare, mer konkret "fysiskt" lidande.

Brist på sex är en riskfaktor vad gäller många sjukdomar: vissa typer av diabetes, hjärt- och hjärnsjukdomar osv. Och kombinerat med t ex sömnlöshet kan det bli en riktigt explosiv blandning.

Den blandningen drabbar idag inte bara folk mitt i karriären utan även våra ungdomar, som redan i tidig ålder ofta har ett avtagande libido. Om du verkligen hade den empati du påstår dig ha skulle du knappast bagatellisera detta.

Men kanske är det som så ofta, att någon i din närhet måste drabbas för att det ska bli fattbart. Procentsatser förblir i den oempatiskes sinne inget annat än just torr statistik.

Det finns många saker som en relation inte överlever, totalt olika syn på sex, ekonomi, barn, hemmets skötsel, drömmar etc.
Men om nu personen blir avvisad så finns det flera lösningar
Båda försöker hitta en lösning som båda känner sig nöjda med, relationen håller, man kanske inte blir fullt nöjd, men andra saker i förhållande är så viktiga att man väljer att inte få sin optimala lösning
Man försöker lösa det, men inser att det inte kommer gå, en kommer vara så missnöjd så att det andra bra faller i skuggan, separation
Man är inte inne på att lösa det gemensamt, två val, leva vidare i relationen, alternativt avsluta relationen.
Detta gäller inte bara sex, utan andra saker som kan ge irritation

Sverige betraktas som världens kanske svåraste land socialt. Är det bra?

Jag har talat om det svenska samhället som jag ser det: ett samhälle där bristande kommunikation, torftigt socialt liv och bristande erotisk laddning är fenomen som pekar i samma riktning - en avhumanisering, där avståndet från människa till människa är alltför stort. Och detta tror jag du kan hålla med om.

Sverige ligger konstant i botten på listor över hur lätt det är att få kontakt med människor och knyta vänskapsband.

Ja, torftigt socialt liv. Vi har den högsta andelen ensamhushåll i världen (inget problem, enligt dig), vi har en epidemi av psykisk ohälsa som bara blir värre för varje år som går, vi har en skyhög placering på listan av självmordsfrekvens. I synnerhet ligger svenska kvinnor väldigt högt: våra kvinnor lider FEM gånger högre risk att begå självmord än grekiska kvinnor (trots ett helt decennium av djup ekonomisk kris i landet).

Det verkar alltså vara kvinnor som lider proportionellt mest: det visar sig på flera variabler, och den sexuella aktiviteten är bara en av dem.

Så hur kan man påstå att alt är frid och fröjd?

Som sagt, vi svenskar verkar tycka att allt detta är ganska normalt, men alla de som kommer utifrån reagerar (jag inkluderad): BBC publicerade den har ärtikeln: This might be the loneliest country for expats ( www.bbc.com/capital/story/20161005-this-might-be-the-loneliest-country-for-expats ) och HSBC har flera gånger utnämnt Sverige till the worst place for making friends.

Dessa problem med psykisk ohälsa och social utsatthet alltså i tider av högkonjunktur, god ekonomi etc etc. Kan du ens föreställa dig hur situationen skulle bli om vi drabbades av ekonomisk recession, typ den på 90-talet? Finns det öht någon beredskap för en sådan situation?

Eftersom du flera gånger visat att du inte är ointelligent förstår jag inte varför du låtsas att du inte förstår vad jag säger.

Att kvinnor har rätt att välja bort otillfredsställande sex är en självklarhet i västvärlden och jag vill snarast påstå att t ex italienska kvinnor är ännu mer benägna att göra så. Även persiska kvinnor är kända för att ha mkt skinn på näsan i den frågan. Och den som myntade uttrycket "den mentala burqan" var faktiskt inte elake Tom, utan Zinat Pirzadeh.

Som jag sagt tre gånger nu: bristen på sex leder knappast till psykisk ohälsa - däremot är det vanligt att psykisk ohälsa leder till sexuell avhållsamhet. En människa som är ledsen, nedstämd, deprimerad eller lider av ångest drar sig ofta undan fysisk närhet. Det är en varningslampa.

När ett helt folk uppenbart har sjunkande sexdrift så finns det anledning att fråga sig vad det beror på. Statistiken på sålda preventivmedel per capita ses som en av de mest tillförlitliga metoderna att bedöma ett folks sexuella aktivitet och placerade Stockholm på 96:e plats bland 100 städer. Vad gäller porrkonsumtion var vi däremot #35 av 100.

Är inte det en dystopi som håller på att förverkligas?

Den statistik du refererar till anger ju ökad benägenhet att söka hjälp som en av anledningarna till ökningen, precis som jag har skrivit tidigare.

Dessutom utgår den från diagnosticering och medicinering. Den säger alltså ingenting om hur folk verkligen mår. Särskilt inte jämfört med tidigare. Den säger mest att ungdomar får mer psykiatriska diagnoser idag, och att man är villigare att ge dem medicin.

Ungefär som med adhd. Man kan tala om en enorm ökning av antalet ungdomar med adhd - eller om en enorm ökning av antalet diagnoser. Ingen vet riktigt vad som är den sanna bilden. Fanns adhd förr? Ja, förmodligen. Men ingen fick diagnosen. Ökningen är alltså oändlig.

Fanns det lika många barn med adhd för 50 år sedan som idag? Kanske. Kanske inte. Det går inte att säga, eftersom symptomen varierar väldigt mycket beroende på miljön och livssituationen. 

Undersökningen som min kollega på skolan genomför varje år, handlar i vilket fall inte om diagnoser eller medicinering, utan om hur ungdomarna själva säger att de mår. Det har inte Socialstyrelsen frågat efter.

Tycker du verkligen att det är läge att bagatellisera andra människors lidande? Av dina inlägg är det uppenbart att du gör det. Det du inte ser eller inte vill se existerar inte.

Ja, eller hur? Du trycker att 14% sexlösa svenska kvinnor är en siffra att rycka på axlarna åt. Hur är det ens möjligt? Det är 14%, Smecker, inte 1,4%. I vilken värld lever du?

Visst, Italien är på många sätt ett underutvecklat land jämfört med Sverige. Mansgriseri är inte alls ovanligt och den italienske mannen tenderar att tänka mest på sin egen njutning. Likafullt är relationerna man-kvinna mycket mer avslappnade än i vårt land, och män har sällan problem att ta kontakt med kvinnor även i helnyktert tillstånd.

Att 14% av svenska kvinnor inte har någon sex öht är tydligen inte chockerande i din värld. Allvarligt talat är det svårt att se vad som i sådana fall kan göra dig chockerad. I USA - sexneurosernas förlovade land - har man i några år talat öppet om "sexrecession", men i Sverige, som ser sig som erotiskt emanciperat, nämns ordet aldrig, trots att trenden verkar vara lika tydlig här.

När man frågade nordiska ungdomar om de var nöjda med sitt sexliv svarade 31% av svenskarna "nej" - klart högst andel av de fyra länderna. På frågan "varför är du inte nöjd?" svarade 72% att de inte hade sex tillräckligt ofta (högst), 40% att de saknar partner (högst, tillsammans med Finland) och 23% att de saknar spänning (i särklass högst).

Du kan säkert själv googla dig fram till undersökningar betr. sexuell aktivitet. Visst, den är svår att mäta exakt (fattas bara annat!), men det finns vedertagna metoder. Och medan antalet pippartillfällen är aningen knepigt att bedöma så är porrsurfandet desto lättare att mäta: och här ligger vi i världstopp...

Du fortsätter att låtsas att du inte begriper. Jag sparar nu den här tråden och återkommer om några år så får vi se hur utvecklingen gått och vem som var närmast sanningen. Jag hoppas det är du som har rätt Smecker, men jag är rädd att din idealiserade bild av den svenska livsstilen kommer att få sig en och annan smocka framöver.

Du gillar att prata om länder och kulturer du inte känner till. Hur många italienska kvinnor riskerar stryk om de inte går med på sex? Ens i Kalabrien eller på Sicilien?? Allvarligt, håll dig till din lilla ankdamm.

PS) Italienska kvinnor klagar på att män är för toffliga och mesiga (även om de inte är det med svenska mått mätt). Det scenario du presenterar är totalt osannolikt.

Har inte talat om flanera. Rör dig lite på lokaler, i köpcentra eller var du än vill: kärleken lyser alldeles för ofta med sin frånvaro i Sverige. Om inte det är beklämmande, vad är det då?