Skynda på neuropsykiatrisk utredning?

Skulle kunna åka massa mil för att,få skräpet gjort någon gång. Struntar snart i det helt istället. För jag mår dåligt av att undra hela tiden.

Då kan du inte mycket om npf och vet inte hur svårt det ofta kan vara att ens ta steget att börja.

Och hen möter motgångar, vilket gör det väldigt lätt att ge upp för att man inte orkar. Jag är mitt i min utredning och för några timmar sen avbokade för andra gången min tid för att jag helt enkelt inte orkar.

Det här är andra gången jag startat en utredning, första gången gav jag upp för att jag kände mig motarbetad av psykologen.

Jag tycker inte heller man ska snacka diagnoser men när inget funkar måste man väl få hjälp för det på nåt sätt. Då vill man kanske veta vad det beror på.

Man har däremot knappt nåt val än att gå ur kön o sköta i det för man inte orkar med det jobbiga psykiskt.

Självklart har man ett eget ansvar, det har jag aldrig nekat till. Däremot så kan man visa förståelse för sina medmänniskor, man behöver inte vara insatt själv för att kunna visa omtanke om andra.

Eftersom du uppenbarligen inte vet hur det är att ha den här problematiken så är det nog bäst att inte kommentera alls. Du menar garanterat inget illa, men man är väldigt känslig i det här läget och kritik är det sista man behöver.

Nej det är det inte, jag försöker få dig att förstå hur de med npf ofta fungerar. Det handlar inte om att vara påläst, utan att veta hur det känns.