Abort eller inte?

Hej alla! 

Behöver verkligen tips och råd från utomstående. 

Jag har precis fått veta att jag är gravid. Är i dagsläget gången 6 veckor (5+2)

Har endast dejtat pappan till barnet i 2 månader. Chocken blev total, för oss båda två. 

Vi diskuterade saken och hans inställning till en början var att antingen kör vi racet ut dvs, behåller, flyttar ihop och bara kör på eller så tar vi bort det. Punkt slut. 

Han föredrog dock att vi tar bort det och till en början höll jag delvis med. Läget är väl inte det bästa just nu. Det är tidigt och vi har inte känt varandra så länge, han har 2 barn (4 och 6  år) sen tidigare som jag ännu inte börjat träffa än, mer än lite spontant vid tillfällen då vi "stött på varandra". 

Vi bestämde iallafall att vi skulle ringa KK och boka tid för abort och sen ta det därefter. Så sagt och gjort, jag bokade tiden och vi fick tid en vecka senare. Han påpekade då lite fint att han kände sig lättad över att vi valde denna vägen och inte den andra och hade även börjat diskutera med sina kollegor om dom trodde det var psykiskt möjligt att välja bort ett barn som man visste existerade. 

Nu är det 2 dagar tills vi ska dit och jag börjar känna mig mer och mer osäker på vårt beslut. 

Har vägt för och nackdelar många gånger om, men kan fortfarande inte komma fram till något vettigt. 

Jag är så rädd för att detta skulle vara min enda chans till barn, att jag aldrig ska kunna bli gravid igen. Jag är rädd för att jag ska ångra mig efteråt om vi tar bort det och hur jag ska kunna hantera det i så fall. (Jag är ganska så känslig psykisk när det kommer till såna här beslut.) 

Jag har en stor barnlängtan och haft ganska så länge med. Därför är jag ganska så säker på att jag kommer att ångra mig. Jag är även så rädd och nervös inför ingreppet (aborten), orolig över smärta, känslor, biverkningar. :( 

Jag tror eller vill iallafall tro och intala mig själv att vi hade klarat det fin fint. Jag är 26, han 31. Vi har båda fasta jobb med stabil ekonomi.

Det ända som blir jobbigt är att vi får påskynda processen med hans barn, flytta ihop osv. Vilket han är nervös för sedan innan och som jag verkligen förstår att han är nervös över med.

För mig känns det som att vi tar den lätta vägen ut genom att "bara ta bort det"..har också sagt till honom att jag inte är villig till att göra detta utan honom (behålla alltså). Jag vill inte ha ett barn helt själv, det är de ända jag är helt säker på. 

Så ja, vad ska jag göra? Hur ska jag tänka och resonera? Vet varken ut eller in och har så mycket känslor i kroppen. :(

Tacksam för svar...