Vad ångrar jag inte...
Ångrar det mesta i mitt liv mellan åldern 22-34år
Ångrar att jag missbrukade, ångrar att jag blev tillsammans med en narcissist och stannade i så många år, ångrar att jag hamnade i skuldfälla, ångrar att jag misskött mig så jag fått kroniska sjukdomar.
Ångrar att jag inte skaffade en utbildning. Ångrar att jag inte skaffade barn. Hela jag är ett stort moln av ångest.
Att jag inte vågade satsa på vad jag senare förstod var mitt livs kärlek.
Att jag inte vågade skilja mig medan jag var ung nog att kunna börja om.
Att jag inte började med antidepressiva tidigare (då hade jag haft större chanser hos mitt livs kärlek).
Att jag lät mig bli fet och inte tränade mer.
Att jag inte trodde på mig själv medan jag kunde.
Att jag inte slutförde några av utbildningarna.
Att jag inte skaffat ett självförtroende, hur man nu gör det.
Att jag slösat bort så ofantligt mycket tid på att ha ångest istället för att agera.
Att jag hamnat i en ekonomisk fälla som kanske kommer att kosta mig det mesta.
Med andra ord: Jag ångrar det mesta i livet.
Samtidigt: Jag fick två underbara barn i mitt hopplösa äktenskap, som är mitt allt, mina ögonstenar, det enda jag lyckats med i livet, dem som jag kommer att älska över allt annat och kämpa för tills jag dör. De hade ju inte funnits om jag inte valt henne som blev min fru, och så som jag känner dem skulle de farit illa av en skilsmässa. Hur förhåller man sig till sånt?